Definition

Inom arbetsrätten förekommer ordet kränkning i flera sammanhang. Vid olaga diskriminering kränker man en persons rättigheter genom att behandla denne på ett sätt man inte behandlar någon annan i en jämförbar situation. En persons lagliga rätt kan också bli kränkt till exempel genom att en arbetsgivare inte iakttar det som åvilar denne vid uppsägning.

Om en uppsägning vidtages utan att sakliga skäl föreligger anses arbetstagaren ha blivit kränkt och har då enligt lagen rätt till ersättning på grund av den kränkning som han lidit. Ersättningen för denna kränkning vid uppsägningar utan sakliga skäl eller vid avskedande utan laga grund varierar beroende på omständigheterna i det enskilda fallet. Denna typ av kränkningsersättning benämns allmänt skadestånd.

Vid kränkningar i form av brott mot reglerna i diskrimineringslagen kan den kränkte i stället utfå diskrimineringsersättning. Sådan ersättning ska enligt förarbetena till diskrimineringslagen sättas betydligt högre än de allmänna skadestånd som före den 1 januari 2009 utdömdes i mål som idag omfattas av diskrimineringslagen.

Lagrum

7 och 38 §§ anställningsskyddslagen (1982:80)