En utgångspunkt inom arbetsrätten är att arbetsgivaren bestämmer över verksamheten. Arbetsdomstolen har intolkat denna rätt i kollektivavtalen även om rätten inte omnämns i avtalstexten (s.k. tyst reglering). Arbetstagarsidan har emellertid på olika sätt genom lagstiftning givits ett inflytande över hur verksamheten bedrivs. Den mest betydelsefulla lagen för sådant inflytande är medbestämmandelagen, som fokuserar på förhandlingen som en viktig form för arbetstagarinflytande.
Medbestämmandelagen utgår från att, vid sidan av lagstadgade former för medinflytande, parterna på arbetsmarknaden ska träffa avtal om medbestämmande. Sådana avtal, medbestämmandeavtal, finns inom både den privata och den offentliga sektorn av arbetsmarknaden.
För att underlätta för en part att få till stånd ett medbestämmandeavtal eller avtalsregler om medbestämmande, finns i medbestämmandelagen en bestämmelse (44 §) om kvarlevande stridsrätt. Denna bestämmelse innebär att om en part som förhandlar om löner och allmänna anställningsvillkor också begär att det i avtalet, eller i ett särskilt medbestämmandeavtal, ska regleras medbestämmandefrågor utan att få gehör för detta krav, ska medbestämmandefrågorna inte omfattas av fredsplikt vid en senare förhandling om sådana frågor.
Regeln ska ses dels mot bakgrunden att arbetsgivarens bestämmanderätt anses tyst reglerad i kollektivavtalen, dels att det i rättspraxis utvecklats vissa principer för tolkning av kollektivavtal, vilka innebär att krav som framförts under avtalsförhandlingar men som inte tillgodosetts, kan anses vara negativt reglerade i avtalet och följaktligen underkastade fredsplikt. Bestämmelsen om kvarlevande stridsrätt i medbestämmandelagen innebär således att en facklig organisation kan motverka att arbetsgivarens bestämmanderätt intolkas i kollektivavtalen och den möjliggör också för organisationen att återkomma under avtalsperioden med sina medbestämmandekrav vid förnyade förhandlingar samt att vidta stridsåtgärder för att genomdriva dem sedan förhandlingen avslutats.
Bestämmelsen om kvarlevande stridsrätt gäller såväl arbetstagarsidan som arbetsgivarsidan.
I praktiken har de existerande medbestämmandeavtalen förhandlats fram frikopplade från de vanliga löneförhandlingarna. Bestämmelsen om kvarlevande stridsrätt kan därmed sägas ha haft en i huvudsak psykologisk betydelse.
Lagrum
44 § medbestämmandelagen (1982:80)