Rätt Arbetsrätt 2022 – Louise D'Oliwa och Stefan Flemström

Likalöneprincipen

Definition

Lika lön ska utges för lika arbete eller likvärdigt arbete, oavsett om det utförs av en manlig arbetstagare eller kvinnlig.

Likalöneprincipen som återfinns i EU:s jämställdhetsdirektiv är en princip enligt vilken män och kvinnor inte får behandlas olika i lika situationer. Regeln om lika lön för män och kvinnor tillämpas även i Sverige genom regler i diskrimineringslagen. Principen är bindande för offentliga myndigheter och även för privata arbetsgivare gentemot dessas arbetstagare.

Principen förbjuder all diskriminering avseende lön mellan kvinnor och män som utför lika arbete eller arbete av lika värde. Undantag från den princip får endast göras om skillnaden i lön kan motiveras av sakliga skäl som inte har sin grund i diskriminering på grund av kön.

Vid bedömningen av om två arbetstagare utför lika arbete eller arbete som kan tillerkännas lika värde, undersöker man om arbetstagarna kan anses befinna sig i jämförbara situationer. Man tar då hänsyn till arbetets art, utbildningskrav och arbetsvillkor.

Rättspraxis

Det finns flera domar från EU-domstolen avseende likalöneprincipen. I domstolens dom av den 17 september 2002 i mål nr C-320/00 var en av frågorna om det är möjligt att anse den dåliga kvaliteten på en arbetstagarens arbete som visar sig först efter anställningstillfället, kan motivera olika lön från anställningstidens början.

Domstolen meddelade att ”en vid anställningstillfället fastställd skillnad i lön, såvitt avser arbete som ersätts med tidlön, mellan arbetstagare av olika kön för lika eller likvärdigt arbete kan inte motiveras med hänsyn till omständigheterna som inte blir kända förrän efter det att de berörda arbetstagarna har påbörjat sin anställning och som endast kan bedömas under anställningens gång”. Det betyder att en arbetsgivare alltså inte i efterhand kan söka motivera ursprungliga löneskillnader mellan kvinnor och män.

Lagrum

diskrimineringslagen (2008:567)EU:s jämställdhetsdirektiv 2006/54/EG, avd II, kap. 1