Definition

Med missbruk avses normalt ett okontrollerat, närmast tvångsmässigt beteende inom vilket den missbrukande upprepat och överdrivet ägnar sig åt en eller flera, åtminstone på sikt, för honom eller henne skadliga aktiviteter. Det kan till exempel röra sig om spelmissbruk, matmissbruk och sexmissbruk, för att bara nämna några exempel på olika missbruk. Det vanligast förekommande missbruket inom arbetslivet är missbruk av olika slags droger, lagliga eller olagliga, varav alkohol är absolut den vanligaste drogen som vållar problem på arbetsplatser.

Missbruksproblem såsom brukande av narkotika eller överkonsumtion av alkohol kan innebära konsekvenser för arbetet. Det kan också röra sig om överdosering av mediciner. Det viktiga är att missbruksproblemen handhas som vilken annan sjukdom som helst.

Alkoholism

Alkoholism är en sjukdom som innebär att den sjuke är fysiskt och/eller psykiskt beroende av alkohol. Det kan röra sig om att toleransnivån för alkohol ökar, misslyckade försök att återhämta sig, samt svårighet att kontrollera användningen av alkohol. En arbetsgivare ska behandla eventuellt alkoholberoende arbetstagare på samma sätt som han eller hon skulle ha behandlat en arbetstagare med någon annan sjukdom, till exempel cancer eller psykiska sjukdomar.

Det är naturligtvis svårt att dra en tydlig gräns för vad som ska anses vara alkoholsjukdom eller inte. En arbetstagare som vid enstaka tillfällen av okynne missbrukar alkohol i arbetet, torde en arbetsgivare kunna vidta en disciplinär åtgärd mot (inom de ramar detta är tillåtet att göra på arbetsplatsen).

Eftersom alkoholism är en sjukdom utgör inte på alkoholism grundad onykterhet i tjänsten, alla gånger sakliga skäl för uppsägning. Gäller det klara fall av alkoholsjukdom kan det normalt inte anses utgöra fall av misskötsamhet. Arbetsgivaren ska vid dessa fall i stället fullgöra sin rehabiliteringsskyldighet och dessutom genomföra individinriktade arbetsmiljöinsatser enligt arbetsmiljölagen. Arbetsgivaren ska göra en prognos för framtiden avseende arbetstagarens möjligheter att arbeta vid arbetsplatsen.

Grava fall av onykterhet i tjänsten kan dock leda till avskedande om det till exempel skulle röra sig om framkallande av fara. Om den anställde beter sig på ett sätt som är avskedsgrundande, det vill säga grovt åsidosätter sina skyldigheter i anställningsavtalet, så spelar det nämligen endast marginell, om ens någon, roll huruvida beteendet som den anställde gjort sig skyldig till är orsakat av sjukdom eller ej. Detta framgår av Arbetsdomstolens rättspraxis.

Narkotikamissbruk

Narkotikamissbruk med anknytning till arbetsplatsen är i en del fall grund för uppsägning på grund av personliga skäl och möjligen även avskedande. Det görs normalt inte någon uppdelning mellan enstaka förseelser och ett beroende som möjligen skulle kunna klassificeras som en sjukdom. Det har att göra med att i princip all befattning med narkotika är brottslig. Det gäller även eget innehav.

Narkotika är heller inte i allmänhet till skillnad från alkohol, socialt accepterat i umgänget människor emellan. Det gör att det kan finnas anledning att se än allvarligare på fall där arbetstagare använt narkotika på arbetsplatsen jämfört med användning av alkohol.

Arbetsdomstolen har även godkänt blodprovstester av anställda på ett kärnkraftverk för att röja narkotikamissbruk men inte för att röja alkoholmissbruk, bland annat med motiveringar enligt ovan.

Rättspraxis

Det finns ett antal rättsfall på området som berör frågan om när saklig grund för uppsägning kan anses föreligga i alkoholrelaterade fall. Här nedan nämner vi några vägledande sådana.

AD 1982 nr 121 gällde en arbetstagare som hade mycket hög frånvaro och var onykter på arbetsplatsen. Enligt intyg rörde det sig om kronisk alkoholism, vilket också var orsaken till beteendet. Uppsägningen befanns av Arbetsdomstolen inte vara sakligt grundad.

AD 1982 nr 133 gällde en arbetstagare som varit onykter i tjänsten, haft olovlig frånvaro samt sena ankomster. Med anledning av dålig prognos och de begränsade omplaceringsmöjligheterna som fanns på arbetsplatsen, och då arbetsgivaren hade vidtagit alla åtgärder som kunde krävas, godtogs uppsägningen av Arbetsdomstolen. Orsaken till problemen (alkoholsjukdomen) medförde i princip total arbetsoförmåga och denna nedsättning av arbetsförmågan var stadigvarande.

AD 2009 nr 22. En kommunanställd arbetstagare drack alkohol i samband med utförande av sina arbetsuppgifter och hade därefter i anslutning till arbetsdagens slut kört bil - vilken bar kommunens logotyp - trots att han hade hög halt alkohol i blodet. Arbetstagaren avskedades från sin anställning. Arbetsdomstolen fann att kommunen haft rätt att skilja arbetstagaren från anställningen på det sätt som skett, detta bland annat med hänsyn till att arbetstagaren förnekade missbruk och att det i övrigt inte framkom omständigheter som visade på missbruksproblem.

Därmed kan kommunen inte anses ha haft någon rehabiliteringsskyldighet med inriktning mot missbruksbeteendet. Det var (ju) som sagt inte ens påstått från arbetstagarsidan att arbetstagaren led av alkoholberoende av sjukdomskaraktär.

AD 1986 nr 51 gällde en alkoholiserad vårdare på kriminalvårdsanstalt. Saklig grund för uppsägning förelåg eftersom vårdaren på grund av sin sjukdom inte klarade av att arbeta som vårdare och på grund av säkerhetskraven på anstalten inte heller kunde nyttjas för annat arbete på anstalten.

Tänk på

Det är endast högst undantagsvis som sjukdom, även alkoholsjukdom, kan utgöra sakliga skäl för uppsägning. Vid tveksamma fall avseende alkoholrelaterad misskötsamhet bör en arbetsgivare utgå ifrån att det rör sig om alkoholism, det vill säga en sjukdom, och inte att den anställde dricker av annan orsak. Sjukligt alkoholberoende är relativt vanligt förekommande hos den svenska befolkningen, varför sannolikheten är stor att ett nytt oönskat beteende hos en anställd ofta bottnar i sådan sjukdom.

Lagrum

7 § anställningsskyddslagen (1982:80)

3 kap. arbetsmiljölagen (1977:1160)

29-31 kap. socialförsäkringsbalken (2010:110)