Från och med den 31 mars 2016 gäller en särskild författning om organisatorisk och social arbetsmiljö.

Genom den författningen upphävs:

  1. Arbetarskyddsstyrelsens allmänna råd (AFS 1980:14) om psykiska och sociala aspekter på arbetsmiljön,

  2. Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter (AFS 1990:18) om omvårdnadsarbete i enskilt hem, och

  3. Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter (AFS 1993:17) om kränkande särbehandling i arbetslivet.

Författningen om organisatorisk och social arbetsmiljö syftar till att främja en god arbetsmiljö och förebygga risk för ohälsa på grund av organisatoriska och sociala förhållanden i arbetsmiljön. Föreskrifterna gäller i samtliga verksamheter där arbetstagare utför arbete för arbetsgivares räkning. Det är enligt författningen arbetsgivaren som har ansvaret för att föreskrifterna följs och med arbetsgivare likställs de som hyr in arbetskraft.

Vad gäller arbetstagare omfattar författningen inte de som genomgår utbildning eller är under vård i anstalt.

Författningen fastslår att arbetsgivaren ska se till att chefer och arbetsledare har vissa kunskaper, nämligen följande:

1. Hur man förebygger och hanterar ohälsosam arbetsbelastning.

2. Hur man förebygger och hanterar kränkande särbehandling.

Det är också arbetsgivaren som ska se till att det finns förutsättningar för att dessa kunskaper tillämpas i praktiken.

Vidare gäller att arbetsgivaren ska ha mål för den organisatoriska och sociala arbetsmiljön. Målens syfte är att främja hälsa och öka organisationens förmåga att motverka ohälsa. Arbetstagarna ska ges möjlighet att medverka i arbetet med att ta fram målen och se till att arbetstagarna känner till dem.

Vad gäller arbetsbelastning ska arbetsgivaren se till att de arbetsuppgifter och befogenheter som tilldelas arbetstagarna inte ger upphov till ohälsosam arbetsbelastning. Resurserna ska således anpassas till kraven i arbetet.

Vad det gäller arbetstid ska arbetsgivaren vidta de åtgärder som behövs för att motverka att arbetstidens förläggning leder till ohälsa hos arbetstagarna.

Arbetsgivaren är vidare ansvarig för att klargöra att kränkande särbehandling inte accepteras i verksamheten. Arbetsgivaren ska därför vidta åtgärder för att motverka förhållanden i arbetsmiljön som kan ge upphov till kränkande särbehandling.

Tänk på

Författningen gäller såväl egna arbetstagare som inhyrd arbetskraft.

Lagrum

Arbetsmiljöverkets föreskrifter AFS 2015:4

Se även

arbetsmiljö