Med stridsåtgärder menas normalt sådana åtgärder som part vidtar i en arbetskonflikt för att utöva ekonomisk påtryckning på motparten. Syftet är i sådana fall att förmå motparten att acceptera ett krav eller att godta ett kollektivavtal.
En stridsåtgärd kan emellertid ha ett annat syfte. Arbetstagare kan lägga ned arbetet i protest mot en dålig arbetsmiljö, en arrogant arbetsledning eller mot ett politiskt beslut. Det senare kallas politisk strejk.
Definition saknas
Det finns ingen definition i någon lag av begreppet stridsåtgärd. 41 § medbestämmandelagen innehåller dock viktiga regler om fredsplikt och talar om arbetsinställelse (lockout eller strejk), blockad, bojkott eller annan därmed jämförlig stridsåtgärd.
Av rättspraxis angående fredspliktsbrott följer att det avgörande för om en viss åtgärd ska anses vara en stridsåtgärd är om åtgärden har vidtagits i sådant olovligt syfte som anges i 41 § medbestämmandelagen och inte om åtgärden rent allmänt sett är att betrakta som en stridsåtgärd i en eller annan mening.
Det har inte i praxis uppställts något specifikt krav på åtgärdens yttre beskaffenhet, mer än att det ska röra sig om något som kan betecknas som en åtgärd. Detta betyder att det ska röra sig om en handling eller underlåtenhet som faktiskt kan påverka (utöva påtryckning på) den part som den riktas mot, vare sig det rör sig om en åtgärd som är inriktad på framtiden eller det är fråga om att tillfoga skada i efterhand.
En åtgärd måste således ha en viss effektivitet för att kunna anses utgöra en åtgärd. Allmänna uttalanden, kritik eller propaganda, framställande av önskemål, begäran om förhandling och liknande anses falla utanför begreppet åtgärd i detta avseende. Även om dessa ageranden i vissa fall kan upplevas som en påtryckning av motparten, kan detta förhållande emellertid inte i sig ge dessa åtgärder karaktären av stridsåtgärder.
En stridsåtgärd utmärks av en kollektivitet. Det normala är att stridsåtgärden beslutas av en organisation och att den vidtas av flera personer. Kravet på kollektivitet är då uppfyllt. Även om en facklig organisation beslutar att ta ut endast en arbetstagare i strejk är det fråga om en kollektiv handling och således en stridsåtgärd.
Det kan emellertid vara fråga om en stridsåtgärd även om det inte är en organisation som fattar beslut om åtgärden. Om ett antal arbetstagare enas om att tillsammans lägga ned arbetet, dvs. det har skett ett samråd, är kravet på kollektiv handling också uppfyllt. Sådana strejker kallas vilda strejker.
Några vanliga former av stridsåtgärder
Arbetsinställelse
En grundläggande form av stridsåtgärd är arbetsinställelse. Vidtas en arbetsinställelse av arbetstagarna är det fråga om en strejk. Man talar också om att arbetstagarna lägger ned arbetet. Vidtas arbetsinställelsen av en arbetsgivare handlar det om lockout. En lockout innebär således att arbetstagarna utestängs från arbetet. Arbetsinställelse är således ett samlande begrepp för strejk och lockout.
Bojkott
En stridsåtgärd kan också bestå i vägran att befatta sig exempelvis med varor från en viss arbetsgivare, s.k. bojkott, eller vägran att utföra vissa arbetsuppgifter eller viss form av arbete, såsom fallet är med övertidsblockad. En övertidsblockad innebär att arbetstagarna arbetar under den ordinarie arbetstiden men vägrar att utföra övertidsarbete. Ett annat exempel på en sådan partiell stridsåtgärd är vägran att företa tjänsteresor.
Blockad
En blockad syftar till att avstänga motparten i ekonomiskt hänseende. En nyanställningsblockad innebär exempelvis att personer uppmanas att inte ta anställning hos viss eller vissa arbetsgivare. En blockad av en arbetsgivare kan också innebära att denne avskärs från leveranser av varor eller drivmedel.
Tidigare var det vanligt att en arbetsplats blockerades om lönen inte betalades i rätt tid. Detta kallas för indrivningsblockad. Numera är dock sådana stridsåtgärder sällsynta, bl.a. beroende på att det finns lönegaranti om arbetsgivaren går i konkurs.
Maskning m.m.
Maskning innebär att arbetet utförs extra långsamt. En variant av denna stridsåtgärd är att arbetet utförs utomordentligt noggrant och i enlighet med alla föreskrifter. Tulltjänstemän kontrollerar exempelvis varenda passagerare. Dessa former av stridsåtgärder är förhållandevis sällsynta i Sverige men förekommer ibland på kontinenten.
Andra exempel på stridsåtgärder som är förhållandevis ovanliga är avfolkning av arbetsplatsen och svartlistning.
Varsel
Av medbestämmandelagen följer att en stridsåtgärd ska föregås av varsel. Redan ett varsel om en stridsåtgärd kan i sig utgöra en påtryckning på motparten. Det har också i praxis förekommit att Arbetsdomstolen ansett att ett varsel utgjort en stridsåtgärd. Avgörande för om ett varsel ska anses utgöra en stridsåtgärd är syftet med varslet och under vilka omständigheter det lämnas.
Förbjudet att hålla inne lön
Medbestämmandelagen innehåller förbud mot en form av stridsåtgärder. Lagen förbjuder en arbetsgivare att som stridsåtgärd, eller som ett led i en stridsåtgärd, hålla inne lön eller någon annan ersättning för utfört arbete som har förfallit till betalning. Arbetsgivaren får heller inte hålla inne lön eller någon annan ersättning för utfört arbete, som har förfallit till betalning, med anledning av att arbetstagarna deltar i en strejk eller någon annan stridsåtgärd.
Stridsåtgärders lovlighet
Stridsåtgärder kan vara lovliga eller olovliga. Utgångspunkten är att det är tillåtet att vidta fackliga stridsåtgärder. Detta följer av en av våra grundlagar, regeringsformen. Inskränkningar i denna rätt får bara ske i lag eller avtal.
Är det förbjudet att vidta stridsåtgärder säger man att det råder fredsplikt. Den vanligaste situationen när det råder fredsplikt är under ett kollektivavtals giltighetstid. Fredsplikten innebär då att det är förbjudet att vidta stridsåtgärder om syftet är att åstadkomma ändring i avtalet. De viktigaste reglerna om fredsplikt finns i medbestämmandelagen.
Den 1 juni 2017 infördes en ändring i 42 a § medbestämmandelagen. Detta beror på att begränsningar infördes i lagen om utstationering av arbetstagare (utstationeringslagen) om när en stridsåtgärd får vidtas. Begränsningarna om när stridsåtgärd får vidtas infördes för att uppfylla EU:s krav om tillämpning av utstationeringsdirektivet och tillämpningsdirektivet. Enligt 1 a § utstationeringslagen får stridsåtgärder bara vidtas mot en utstationerande arbetsgivare om denne är etablerad inom EES eller Schweiz. Bestämmelserna i 42 a § medbestämmandelagen innebär att fredsplikten numera även gäller för arbete som faller utanför medbestämmandelagens tillämpningsområde men hos en arbetsgivare som är etablerad inom EES eller Schweiz. För arbetsgivare etablerade utanför detta område gäller således fortfarande inte begränsningarna i fredsplikten.
Rättspraxis
AD 2018 nr 34. I målet var frågan bland annat om 25 arbetstagare i Göteborgs hamn vidtagit olovliga stridsåtgärder genom att lägga ned arbetet under en del av dagen och om de därför ska betala skadestånd till arbetsgivaren (bolaget). Fråga var även om bolaget var skyldigt att betala lön till arbetstagarna för en halvtimmes arbete som arbetstagarna inte arbetat, som bolaget räknat av från lönen. Fråga i målet var även om bolaget ska betala skadestånd dels för att ha utfärdat varning till arbetstagarna för att ha lagt ner arbetet under 30 minuter, dels för att inte ha förhandlat med förbundet med anledning av varningarna.
Bolaget har dragit av lön för arbetstagare eftersom de inte har utfört det arbete de varit ålagda att utföra enligt sina anställningsavtal och därför inte har stått till arbetsgivarens förfogande. Arbetstagarna har gemensamt och i samförstånd med varandra lagt ned arbetet i syfte att protestera mot att vissa av dem skulle utföra s.k. surrning. Arbetsnedläggelsen vidtogs för att utöva påtryckningar mot bolaget med anledning av vissa av Hamnarbetarförbundet vidtagna konfliktåtgärder. Bolaget ansåg att arbetsnedläggelsen inneburit en otillåten stridsåtgärd.
Oberoende av om arbetstagarna vidtagit en otillåten stridsåtgärd eller inte fann Arbetsdomstolen att bolaget inte kunde ha rätt till allmänt skadestånd. Det finns ingen bestämmelse i medbestämmandelagen om stridsåtgärder eller i annan lag som stipulerar att arbetstagarna i en situation som den förevarande - när bolaget ej varit bundet av kollektivavtal - kan ha brutit mot på ett sätt som innebär skadeståndsskyldighet. Inte heller i annan lagstiftning finns det någon bestämmelse om att arbetstagarna, om de lagt ned arbetet och vidtagit en stridsåtgärd av förevarande slag, kan behöva betala allmänt skadestånd eller någon annan form av ideellt skadestånd.
Arbetsdomstolen kom fram till att arbetstagarna lagt ned arbetet under 30 minuter. Bolaget har därför haft rätt att göra det löneavdrag som bolaget har gjort eftersom arbetstagarna inte haft rätt till lön för tid under vilken de varken arbetat eller stått till förfogande för arbete.
Arbetstagarna erhöll varsin skriftlig varning från arbetsgivaren för sin arbetsnedläggelse. Det kunde i målet konstateras att den varning arbetstagarna erhöll hade rubriken ”Varning enligt lagen om anställningsskydd”. Arbetsdomstolen fann att varningarna framför allt är framåtsyftande, det vill säga att bolaget uppmanar arbetstagarna att vidta rättelse genom att följa arbetsledningens instruktioner. Detta ansåg Arbetsdomstolen typiskt sett vara fråga om en så kallad ”LAS-varning”. Bolaget delade alltså ut LAS-varningar på grund av att arbetstagarna lade ned arbetet och för att bolaget ville att arbetsnedläggelsen skulle upphöra. Det kan inte anses att LAS-varningarna framstår som mot arbetstagarna riktade beslut av karaktär och betydelse som kan jämställas med den som tillkommer en disciplinpåföljd av det slag som omnämns i 62 § MBL. Det medför att någon förhandlingsskyldighet enligt medbestämmandelagen inte förelegat. Inte heller har bolaget varit skyldigt att förhandla vad gäller löneavdragen.
Arbetsdomstolen konstaterade att den lön som hållits inne inte har avsett ersättning för utfört arbete, utan gjorts till följd av att arbete inte utförts. Bolaget har därför inte gjort sig skyldigt till en otillåten stridsåtgärd enligt medbestämmandelagen.