En sympatiåtgärd är en stridsåtgärd som vidtas till stöd för någon annan i dennes konflikt med sin motpart.
När det gäller rätten att vidta stridsåtgärder är utgångspunkten att det är tillåtet att vidta fackliga stridsåtgärder. Detta följer av en av våra grundlagar, regeringsformen. Inskränkningar i denna rätt får bara ske i lag eller avtal.
Är det förbjudet att vidta stridsåtgärder säger man att det råder fredsplikt. Den vanligaste situationen när det råder fredsplikt är under ett kollektivavtals giltighetstid. Fredsplikten innebär då att det är förbjudet att vidta stridsåtgärder om syftet är att åstadkomma ändring i avtalet.
De viktigaste reglerna om fredsplikt finns i medbestämmandelagen. Där finns bl.a. en regel som innebär att det är tillåtet att vidta sympatiåtgärder om primäråtgärden är tillåten. Med primäråtgärd menas stridsåtgärd som vidtas i den ursprungliga konflikten mellan exempelvis arbetstagarorganisation A och arbetsgivaren B. Om det inte råder fredsplikt mellan dessa parter så är stridsåtgärder som de vidtar mot varandra tillåtna. En strejk som arbetstagarorganisationen vidtar mot B kallas en primäråtgärd och är i vårt exempel alltså tillåten.
Eftersom således primäråtgärden är tillåten är det tillåtet för en annan arbetstagarorganisation, C, att vidta stridsåtgärder mot arbetsgivaren B. Dessa stridsåtgärder kallas sympatiåtgärder och är tillåtna enligt den nämnda bestämmelsen i medbestämmandelagen. Detta gäller oavsett om det annars skulle råda fredsplikt mellan B och C, exempelvis därför att B och C är bundna av ett kollektivavtal.
En förutsättning för att C:s stridsåtgärd mot B ska vara en tillåten sympatiåtgärd är att syftet med åtgärden endast är att stödja A i denna organisations konflikt mot B. Om C:s syfte är något annat, exempelvis att åstadkomma ändring i det egna kollektivavtalet med B, så är det inte en tillåten sympatiåtgärd. Vilket syfte som en sådan stridsåtgärd har får ytterst avgöras i domstol.