Definition

Att ”vissla” eller vara ”visslare” innebär att en person påkallar uppmärksamhet om oegentligheter. Begreppet härstammar ifrån engelskans whistle blowing eller whistle blower och sägs vara hämtat från att engelska poliser använde sig av visselpipor för att uppmärksamma allmänheten på brott.

Visslandet kan dock få vissa konsekvenser. En visslare kan eventuellt åtalas för förtal alternativt riskera omplacering, uppsägning eller avskedande om kritiken riktar sig gentemot arbetsgivaren.

Inom svensk arbetsrätt måste begreppet ses mot bakgrund av yttrandefriheten och kritikrätten. Å ena sidan är varje svensk medborgare tillförsäkrad yttrandefrihet gentemot det allmänna, dvs. staten, kommuner och regioner. Å andra sidan ska en arbetstagares lojalitetsplikt och kritikrätt iakttas. När det gäller kritikrätten inom den privata sektorn av arbetsmarknaden ställs normalt kravet att arbetstagaren först måste ta upp kritiken internt med arbetsledningen så att missförhållanden kan klaras ut och rättas till innan kritiken blir känd för utomstående såsom massmedia, myndigheter och kunder. Först om den anställde på goda grunder misstänker att arbetsgivaren gör sig skyldig till allvarligare brott så kan anmälan till myndighet göras utan att den anställde först behöver söka rättelse internt på företaget. Det krävs också att de påståenden som förs fram är sanningsenliga och att kritiken är befogad.

Även syftet med att framföra kritiken är viktigt. Är syftet att skada arbetsgivaren ser man allvarligare på det än om skadan blir en oundviklig följd av att kritiken framförs för att illustrera en åsikt i en samhällelig demokratisk debatt, som exempelvis miljöfrågor. Arbetsdomstolen har uttalat att det är av största vikt att eventuella missförhållanden på en arbetsplats uppdagas och att arbetstagare i offentlig sektor känner sig fria att använda sig av sina grundlagsskyddade fri- och rättigheter såsom yttrande- och meddelarfrihet. Detta ska också kunna ske utan att de drabbas av negativa följdverkningar av arbetsrättslig art. Om yttrandet däremot leder till svåra samarbetssvårigheter på arbetet så kan en åtgärd bli oundviklig.

Tänk på

Den grundlagsskyddade yttrandefriheten gäller endast mot det allmänna och inte mellan enskilda. Enskilda rättssubjekt kan avtala om begränsningar i yttrandefriheten dem emellan. En sådan begränsning anses på den privata arbetsmarknaden, men inte på den offentliga sektorn, inrymmas i den lojalitetsplikt som alla anställda har gentemot sina arbetsgivare.

Lagrum

1 kap. 1 § yttrandefrihetsgrundlagen (1991:1469)