Lag
En anställd som kan arbeta men måste avstå från arbete för att hen är smittad eller kan vara smittad av en allmänfarlig sjukdom kan få ersättning från Försäkringskassan, s.k. smittbärarpenning. Detta regleras i socialförsäkringsbalk (2010:110).
Smittbärarpenning kan betalas i följande fall:
En läkare har beslutat att den anställde inte får arbeta på grund av hen är smittad eller kan vara smittad av en allmänfarlig sjukdom.
Den anställde ska till en läkare för att utreda om hen har en smittsam sjukdom.
Den anställde har en sjukdom, en smitta, ett sår eller annan skada som gör att hen inte får hantera livsmedel.
Den anställde måste ha ett läkarintyg som visar att hen inte får arbeta på grund av risken för smitta.
Smittbärarpenning motsvarar samma ersättning som sjukpenning och frånvaro med smittbärarpenning är semesterlönegrundande i 180 kalenderdagar per intjänandeår.
Det vanligaste är att löneavdrag för den som uppbär smittbärarpenning görs på samma sätt som avdrag för sjukdom men dubbelkolla alltid om det finns specifika regler för detta i det aktuella kollektivavtalet.
Den som är borta från arbetet på grund av sjukdom räknas inte som smittbärare och kan inte få smittbärarpenning. Vid sjukdom gäller istället sjuklönelagen och sjukförsäkringen.
Beskattning
Avdrag görs från den anställdes bruttolön och medför ett lägre skatteberäkningsunderlag för den anställde och ett lägre underlag för beräkning av arbetsgivaravgift.
