Handel med varor och tjänster via olika plattformar har möjliggjort handel dygnets alla timmar och har även gjort handeln alltmer internationell. Momsbeskattningen är uppdelad i specifika regler och bedömningar som måste göras beror på om det är en vara eller tjänst som säljs och om köparen är ett företag eller en privatperson. Se vidare ordet e-handel.
En utveckling inom EU:s momslagstiftning är att de elektroniska gränssnitt eller plattformar som möjliggör en försäljning, ses som en säljare i momshänseende och är den som ska redovisa momsen på försäljningen.
Plattformen ses som säljare av e-, tele- och sändningstjänster
Sedan 2105 finns det regler inom EU som rör plattformar. När en beskattningsbar person som deltar i en försäljning av e-, tele- och sändningstjänster via en plattform, telenät, gränssnitt eller en portal, antas plattformen agera i eget namn men för säljarens räkning om inte vissa förutsättningar är uppfyllda. Det finns en så kallad presumtion som kan motbevisas. Skatteverket anger i Rättslig vägledning, med hänvisning till EU:s detaljerade riktlinjer i ”förklarande anmärkningar om elektroniska tjänster m.m.”, Skatteverket anger bland annat följande exempel på omständigheter som tyder på att en beskattningsbar person deltar i försäljningen:
• Personen äger eller förvaltar den tekniska plattform som tjänsterna tillhandahålls på. • Personen ansvarar för det faktiska tillhandahållandet. • Personen ansvarar för att ta upp betalning. • Personen har kontroll eller inflytande över prissättningen. • Personen är enligt lag skyldig att ställa ut faktura med mervärdesskatt till slutanvändaren av tjänsten. • Personen tillhandahåller kundtjänst eller användarstöd i samband med förfrågningar om eller problem med själva tjänsten. • Personen har kontroll eller inflytande över den virtuella marknadsplatsens presentation och format. • Personen har rättsliga förpliktelser eller ansvar för tjänsten. • Personen äger de kunduppgifter som är kopplade till tillhandahållandet. • Personen kan kreditera en försäljning utan godkännande från leverantören.
Däremot ses inte den som bara hanterar betalningen för tjänsten som en sådan ”säljare” som agerar i eget namn.
Leverans av varor via elektroniskt gränssnitt
Sedan 2021 har EU gått vidare och även förändrat momsregler vid distansförsäljning av varor eller postorder. Detta har gjorts för att säkerställa konkurrensen inom EU och för att säkerställa att säljare i länder utanför EU betalar moms vid sådan postorderhandel till EU-konsumenter.
I detta regelverk definieras ett elektroniskt gränssnitt. Med elektroniskt gränssnitt avses en marknadsplats, en plattform, en portal eller motsvarande. Bestämmelsen är avsedd att omfatta nuvarande och framtida tekniska lösningar som möjliggör försäljning av varor. Skatteverket beskriver reglerna i Rättslig vägledning, med hänvisning till EU:s detaljerade riktlinjer i ”förklarande anmärkningar om e-handel”.
Om ett elektroniskt gränssnitt används för att möjliggör postorderhandel eller distansförsäljning av varor som är importerade från land utanför EU och värdet är högst 150 euro, då anses den beskattningsbara personen som möjliggjort transaktionen själv ha köpt och sålt varorna. Se vidare orden distansförsäljning och särskilda ordningar.