Redovisa Rätt 2022 – Eva Törning

Torg- och marknadshandel

 

Detta begrepp regleras i kontrollagstiftningen om kassaregister. Med torg- och marknadshandel menas enligt 39 kap. 2 § SFL all handel utom sådan som en näringsidkare stadigvarande bedriver i permanenta lokaler eller i omedelbar anslutning till dessa lokaler. I begreppet inbegrips således all försäljning som sker från torg, gator, marknader, mässor, loppmarknader, idrottsgalor, festivaler, tillfälligt utnyttjade lokaler och liknande samt oavsett om försäljning sker inomhus eller utomhus. Torg- och marknadshandel omfattas av kravet på kassaregister. Se även Skatteverkets broschyr SKV 609 utgiven i april 2014.

Ett företag som både har butiksförsäljning och försäljning på exempelvis mässor eller tillfällig försäljning på torg och marknader ska använda kassaregister för all sin verksamhet även om försäljningen på torg/marknad i sig är av obetydlig omfattning (se Skatteverkets hemsida).

Ett kassaregister som används i utomhusmiljöer utsätts för vädersituationer som varierar under ett år vilket kan innebära att verksamheten måste anpassas så att kassaregistrets användningsmiljö blir lämplig.

Om det inte finns el framdragen till försäljningsstället måste företaget själv ordna med egen elförsörjning eller använda ett batteridrivet kassaregister. Skulle det uppstå ett oväntat strömavbrott får företaget fortsätta utan att registrera försäljningen i ett kassaregister i avvaktan på att strömmen. Enligt Skatteverket behövs således inte ett batteridrivet kassaregister som reserv men däremot måste försäljningen dokumenteras på annat lämpligt, lämpligen i en kassabok eller liknande. När en sådan används utgör den räkenskapsinformation och därför ska inte försäljningen registreras i kassaregistret i efterhand. Ett kvittoblock behövs för att kunna erbjuda kunden ett kvitto.

Kassakvittot

Ett kassakvitto ska innehålla vissa uppgifter inklusive adressen där verksamheten bedrivs vilket ju ofta saknas när det gäller torg- och marknadshandel. På kvittot anges å annan adress där verksamheten bedrivs vilken även kan vara ägarens hemadress eller en boxadress.

Krav på dokumentation

Den som upplåter plats för torg- och marknadshandel ska enligt 39 kap. 13 § SFL dokumentera nödvändiga identifikationsuppgifter för den som platsen upplåts till och för dennes företrädare. I 9 kap. 7 § SFF anges att dokumentationen ska innehålla följande identifikationsuppgifter för den som platsen upplåts till och för dennes företrädare:

  1. Namn eller, om det är fråga om en juridisk person, företagsnamn,

  2. Personnummer, samordningsnummer eller organisationsnummer,

  3. Postadress, och

  4. Telefonnummer.

Om en kopia av ett beslut om godkännande för F-skatt har överlämnats till platsupplåtaren, behöver denne inte dokumentera uppgifterna enligt ovan för den som godkännandet gäller.

Uppgifterna ska bevaras under sju år efter utgången av det kalenderår då platsen för torg- och marknadshandel skedde.

Kontrollbesök

Skatteverket får enligt 42 kap. 9 § SFL besluta om kontrollbesök för att identifiera en person som bedriver eller kan antas bedriva torg- och marknadshandel. Skatteverket får vid ett sådant besök kontrollera godkännande för F-skatt och ställa frågor om verksamheten. Kontrollbesöket får bara genomföras där torg- och marknadshandel bedrivs.

Den som enligt ett beslut om tillsyn eller kontrollbesök ska kontrolleras behöver enligt 42 kap. 10 § SFL inte underrättas om beslutet före tillsynen eller kontrollbesöket. Underrättelse om beslutet ska dock lämnas så snart det kan ske utan att kontrollen förlorar sin betydelse. Tillsyn och kontrollbesök ska enligt 42 kap. 11 § SFL genomföras på ett sådant sätt att verksamheten inte hindras i onödan.

Kontrollavgift

Kontrollavgift ska enligt 50 kap. 7 § SFL tas ut av den som inte har fullgjort dokumentationsskyldigheten vid upplåtelse av plats för torg- eller marknadshandel. Kontrollavgiften uppgår till 2 500 kr för varje tillfälle då skyldigheten inte har fullgjorts. Skatteverket ska besluta om hel eller delvis befrielse från en särskild avgift om det är oskäligt att avgiften tas ut, se 51 kap. 1 § SFL.