Väsentlighetsprincipen återfinns i 2 kap. 3 a § ÅRL. Denna princip innebär att ett företag får avvika från bestämmelserna om redovisning, uppställning, värdering, upplysningar och konsolideringar enligt ÅRL om avvikelsen inte är väsentlig.
Med väsentligt ska förstås att om ett utelämnade eller felaktig information, ensam eller tillsammans med annan information, rimligen förväntas påverka de beslut som en användare fattar på grundval av informationen.
K3-regler
I kommentaren till bestämmelsen i ÅRL skriver BFN följande:
”Möjligheten till avvikelse är generell och omfattar upprättandet av den finansiella rapportens samtliga delar. Med konsolidering avses här redovisning av innehav i dotterföretag, intresseföretag och gemensamt styrda företag.
Vid bedömning av om t.ex. en post är väsentlig bör postens eller felets relativa storlek beaktas samt hänsyn tas till de aktuella förhållandena i det enskilda fallet. Enskilda uppgifter och poster ska bedömas mot bakgrund av andra liknande uppgifter eller poster. Även om t.ex. några enskilda uppgifter var för sig inte är väsentliga kan de ändå vara väsentliga om de sammantagna ger en annan bild av företaget och därmed också påverkar användarnas beslut.”
K2-regler
I kommentaren till bestämmelsen i ÅRL skriver BFN följande:
”Vid bedömning av om t.ex. en post är väsentlig bör postens eller felets relativa storlek beaktas samt hänsyn tas till de aktuella förhållandena i det enskilda fallet. Enskilda uppgifter och poster ska bedömas mot bakgrund av andra liknande uppgifter eller poster. Även om t.ex. några enskilda uppgifter var för sig inte är väsentliga kan de ändå vara väsentliga om de sammantagna ger en annan bild av företaget och därmed också påverkar användarnas beslut.”