Fasta anställningar ersätts i större grad av tillfälliga så kallade gig, där värdet ligger i begrepp som flexibilitet, effektivitet och spetskompetens snarare än på det som vi kanske tidigare förknippade med arbetsmarknaden, det vill säga guldklocka för lång och trogen tjänst och lojalitet. Vi har fått en ny ekonomi på arbetsmarknaden – den så kallade gig-ekonomin.
Det som är lite speciellt med gigarbete är att det är en form av trepartsavtal. Förenklat kan man förklara det som att uppgiftsbaserat arbete (till exempel köra sopor) förmedlas genom att utförare (gigarbetare) och beställare (kund) möts på en digital plattform (Tiptapp). Arbetsrelationen består därmed av tre parter, i stället för som brukligt är av två parter – arbetstagaren och arbetsgivaren.
Arbetsmiljöverket har under senvåren, sommaren och början på hösten granskat 25 gig-företag och fann då bland annat att techföretaget Taskrunner i Stockholm är att anse som arbetsgivare i relation till sina gigarbetare och som arbetsgivare har arbetsmiljöansvaret för de personer som utför tjänster via Taskrunners app. Arbetsmiljöverkets beslut innebär därmed att Taskrunner hitintills haft 7 000 arbetstagare. Taskrunner har överklagat Arbetsmiljöverkets beslut.
Oavsett vad förvaltningsrätten kommer fram till går vi ur ett rekryteringsperspektiv sannolikt mot en förändrad tid och syn på hur rekryteringsarbetet ska bedrivas. Gig:aren är med all sannolikhet här för att stanna. Nu måste bara arbetsrätten hänga med i utvecklingen.
Denna krönika är skriven av advokat Anneli Lönnborg verksam vid Advokatfirman Fylgia.