Dnr 2025-1485

Allmänt

En revisor som åsidosätter sina skyldigheter som revisor eller som ställföreträdare för ett revisionsföretag får enligt 32 § andra stycket revisorslagen (2001:883) meddelas en varning. Om det är tillräckligt, får Revisorsinspektionen i stället ge en erinran. Är omständigheterna synnerligen försvårande, får auktorisationen eller godkännandet upphävas.

Av förarbetena1 till revisorslagen framgår att disciplinära åtgärder kan komma i fråga när en revisor har försummat någon skyldighet mot det allmänna, t.ex. deklarationsskyldighet eller skyldighet att betala skatt. Om revisorn har gjort sig skyldig till detta slag av försummelser i egenskap av privatperson, bör disciplinåtgärder inte kunna komma i fråga annat än i mera grava fall, nämligen när försummelsen framstår som ett oredligt beteende. Annorlunda förhåller det sig om revisorns försummelse avser det företag som revisionsverksamheten bedrivs i. Försummelser som avser revisionsföretaget är, oavsett om de utgör ett oredligt beteende eller ej, inte förenliga med rollen som revisor.

Om Revisorsinspektionen ger en revisor en varning och det finns särskilda skäl för det, får inspektionen enligt 32 a § revisorslagen även besluta om en sanktionsavgift.

Det i ärendet aktuella aktiebolaget utgjorde inte ett revisionsföretag utan var ett s.k. ägarbolag. Aktiebolaget och de registrerade revisionsbolag i vilka A-son bedrev sin revisionsverksamhet ingick emellertid i ett nätverk enligt 2 § 7 revisorslagen. Av god revisorssed följer att en auktoriserad eller godkänd revisor är skyldig att verka för att samtliga företag som ingår i ett sådant nätverk och som revisorn är företrädare för sköts på ett korrekt sätt. Bestämmelserna i 32 § andra stycket revisorslagen kan därmed aktualiseras även när försummelsen avser ett företag som inte är ett revisionsföretag under förutsättning att företaget ingår i ett nätverk med revisionsföretag.2

Det ålåg alltså A-son att bedriva sin verksamhet i ordnade former och att eftersträva sunda ekonomiska förhållanden i verksamheten. Det gäller även verksamheten i aktiebolaget, särskilt som detta utgjorde ett direkt led i hans sätt att organisera och bedriva sin revisionsverksamhet. Det bör därför ställas höga krav även på A-sons skötsel av aktiebolaget.

Revisorsplikt

Av 9 kap. 1 § femte stycket aktiebolagslagen (2005:551) framgår att om ett privat aktiebolag vid utgången av ett räkenskapsår har en revisor registrerad i aktiebolagsregistret, ska bolaget alltid ha en revisor som lämnar en revisionsberättelse för det räkenskapsåret.

Det aktuella aktiebolaget hade vid utgången av räkenskapsåret 2023/24 en revisor registrerad i aktiebolagsregistret. A-son, såsom företrädare för bolaget, var därför skyldig att se till att det utsågs en revisor som kunde revidera årsredovisningen för räkenskapsåret 2023/24. Genom att försumma detta har han åsidosatt god revisorssed.

Försenade årsredovisningar

Under tre räkenskapsår försummade A-son, såsom företrädare för aktiebolaget, att se till att bolagets årsredovisning upprättades inom sex månader från balansdagen. Vid två tillfällen medförde förseningarna att aktiebolaget påfördes flera förseningsavgifter. I fråga om räkenskapsåren 2021/22 och 2023/24 uppgick förseningarna till mer än tretton respektive elva månader från balansdagen. Även genom dessa försummelser har A-son åsidosatt god revisorssed. Vad han har anfört om anledningen till att årsredovisningar inte upprättades i rätt tid föranleder ingen annan bedömning.

Skatter och avgifter

Det ålåg A-son, i egenskap av företrädare för aktiebolaget, att se till att bolaget fullgjorde sina skyldigheter på skatte- och avgiftsområdet. Att bolaget för perioden mellan den 23 maj 2023 och den 28 juni 2025 inte betalade vissa skatter och avgifter i tid måste därför tillskrivas försummelse från hans sida. Försummelserna avsåg både skatter och avgifter som omfattas av skatteförfarandelagen (2011:1244), fordonsskatt och förseningsavgifter enligt årsredovisningslagen.3 Också genom dessa försummelser har A-son åsidosatt god revisorssed. Den bedömningen påverkas inte av de förklaringar som han har lämnat om orsakerna till betalningsförseningarna.

Disciplinär åtgärd

Eftersom A-son i flera avseenden har åsidosatt god revisorssed, ska han meddelas en disciplinär åtgärd.

Bestämmelsen om revisorns ansvar som ställföreträdare för revisionsföretag är i första hand avsedd för fall då någon skyldighet mot det allmänna inte har fullgjorts, t.ex. om revisionsföretaget inte har fullgjort sina skyldigheter i frågan om deklarationer eller inbetalning av skatt. Den möjlighet som paragrafen ger att i ett sådant fall upphäva auktorisationen eller godkännandet torde enligt förarbetena kunna bli aktuell t.ex. om revisorn upprepade gånger har försummat förelägganden att avge deklaration eller kontrolluppgifter eller att betala in skatter.4 Uttalandena bör tillmätas motsvarande vikt när det, som här, är fråga om åsidosättande av god revisorssed vid skötseln av ett annat företag inom revisionsnätverket.

I detta fall har det bl.a. varit fråga om flera dröjsmål med att upprätta årsredovisning i tid, vilket även lett till förseningsavgifter. För två av räkenskapsåren upprättades årsredovisningarna mer än elva månader efter balansdagen. Revisorer har en lagstadgad agerandeplikt enligt 9 kap. 42–44 §§ aktiebolagslagen vid sent upprättade årsredovisningar. Enligt Revisorsinspektionens praxis5 har en revisor normalt sett en skyldighet att agera om årsredovisningen inte är upprättad ännu ca tio månader efter räkenskapsåret utgång. Dröjsmålen att upprätta årsredovisning för de två räkenskapsåren var alltså så omfattande att A-son, om bristen hade förekommit hos någon av hans revisionsklienter, hade haft en skyldighet att agera.

Sammantaget bedömer Revisorsinspektionen att A-son har åsidosatt god revisorssed på ett mycket allvarligt sätt. Omständigheterna är dock inte synnerligen försvårande och motiverar därför inte ett upphävande av hans auktorisation. I stället kan den disciplinära åtgärden stanna vid en varning. Bristerna utgör emellertid en så allvarlig avvikelse från god revisorssed att det finns särskilda skäl att med stöd av 32 a § revisorslagen förena varningen med en sanktionsavgift.

En sanktionsavgift ska för en fysisk person fastställas till minst 5.000 kr och högst en miljon kr. Av 32 d–32 f §§ revisorslagen följer att det vid bestämmandet av avgiftens storlek ska tas särskild hänsyn till hur allvarlig överträdelsen är, hur länge den har pågått och graden av ansvar för den som har begått överträdelsen, revisorns finansiella ställning och den vinst som revisorn har gjort eller de kostnader som har undvikits till följd av överträdelsen. Revisorsinspektionen anser vid en sammantagen bedömning av omständigheterna i ärendet och vad som framkommit om A-sons finansiella ställning att sanktionsavgiften bör bestämmas till 60.000 kr. Sanktionsavgiften tillfaller staten och ska betalas när beslutet har fått laga kraft.