(solar cell)

Betalningsskyldighet och redovisning av utgående moms på försäljning

Även om en verksamhet inte utgör näringsverksamhet vid inkomstbeskattningen, har EU-domstolen (C-219/12) klarlagt att försäljning av el från en solcellsanläggning som tillhör en privatbostad i momshänseende är ekonomisk verksamhet. Även privatpersoner kan därför ses som beskattningsbara personer som blir skyldiga att momsregistrera sig och betala moms. Innan 2017 fick detta till följd att ett stort antal privatpersoner blev tvungna att momsregistrera sig då Sverige inte hade någon årsomsättningsgräns.

Omsättningsgräns för betalningsskyldiget

Sedan 2017 har Sverige en årsomsättningsgräns. Den 1 juli 2022 höjdes omsättningsgränsen från 30 000 till 80 000 kronor och höjs till 120 000 kronor 1 januari 2025. Den som kan tillämpa årsomsättningsgränsen är momsbefriad och behöver därför inte momsregistrera sig eller redovisa moms. Den som är momsbefriad kan inte heller göra avdrag för ingående moms på kostnader. I ställningstagande (170510, dnr: 131 205136-17/111 upphävt genom 250325, dnr: 8-113500-2025 utan ändring i sak) och i Rättslig vägledning) förtydligar Skatteverket sin syn på när en mikroproducent är skyldig att momsregistrera sig för och redovisa och betala utgående moms om inte årsomsättningsgränsen kan tillämpas.

Avdragsrätt för ingående moms på kostnader

Om all el ska levereras in på elnätet finns full avdragsrätt för ingående skatt på inköp och installation av anläggningen. Om anläggningen levererar el till en byggnad som används för boende så kan avdragsförbudet för stadigvarande bostad bli tillämpligt. Skatteverket har varit restriktiv och därför nekat momsavdrag när anläggningen var uppsatt på en bostad. Högsta förvaltningsdomstolen meddelade en dom den 25 oktober 2019 (HFD 2019 ref. 50) och med anledning av denna dom har Skatteverket fått ändra sin tillämpning och sett över tre ställningstaganden för att under juli 2021 utkomma med nya riktlinjer (201109, dnr: 8-112176 upphävd 260428, 210702, dnr: 8-1080745 och 210702, dnr: 8-1080726).

Målet (HFD 2019 ref. 50) gällde en bostadsrättsförening som hade installerat solceller på taken till föreningens byggnader. Två tredjedelar av elen såldes till ett elhandelsföretag och en tredjedel förbrukades i bostäder m.m. i egna byggnader. Domstolen kom fram till att även om solcellsanläggningen till viss del producerade el för eget bruk så skulle ändå avdragsrätt för ingående moms medges för anläggningen i förhållande till den externa momspliktiga elförsäljningen. Avdragsförbudet för moms på stadigvarande bostad blev därmed inte aktuellt på det sätt som Skatteverket gett uttryck för i ovanstående ställningstaganden som nu reviderats.

I sina reviderade ställningstaganden (201109, dnr: 8-112176 upphävd 260428210702, dnr: 8-1080745, 210702, dnr: 8-1080726) redogör Skatteverket för beskattningskonsekvenser för den som har en solcellsanläggning på villa, fritidshus och jordbruksfastighet. I ställningstagandet (201109, dnr: 8-112176) sammanfattade Skatteverket sin syn på avdragsrätten. . Ställningstagande upphävdes och information framgår av Rättslig vägledning och anger där följande.  

”Justeringen innebär en ändring i sak på så sätt att användning av elen för driften av byggnaden hänförs till stadigvarande bostad endast om byggnaden har karaktär av boende för privat bruk.

Avdragsbegränsning gäller för inköp och installation som motsvarar användning hänförligt till stadigvarande bostad

En solcellsanläggning som har monterats utanpå en byggnad som utgör en stadigvarande bostad och som till viss del producerar el som används för den stadigvarande bostaden kan inte som sådan anses vara en del av den stadigvarande bostaden. Det som avgör rätten till avdrag för ingående skatt vid förvärv och installation av en sådan anläggning är vad den egenproducerade elen kommer att användas till (HFD 2019 ref. 50). Till den del användningen av elen är hänförlig till stadigvarande bostad är den ingående skatten på förvärv och installation inte avdragsgill. Motsvarande gäller för ingående skatt på kostnader för reparationer, drift och underhåll av anläggningen.

När den producerade elen används i en byggnad som har karaktär av boende för privat bruk, t.ex. en villa, är den hänförlig till stadigvarande bostad bl.a. vid användning:

• i verksamhetslokaler som inte är klart avskilda från bostadsutrymmena och särskilt anpassade för verksamheten

• i verksamhetslokaler som visserligen är klart avskilda från bostadsutrymmena, men där leveransen av el till lokalerna inte går att avskilja från leveransen till bostadsutrymmena, t.ex. genom en separat mätare i lokalerna

• till driften av själva bostadsbyggnaden, t.ex. för en värmepanna med elpatron.

Om förvärvet av solcellsanläggningen endast till viss del kan dras av ska en uppdelning göras av den ingående skatten.”

Till ovanstående ställningstagande har Skatteverket 251114 kommenterat på Rättslig vägledning att vid blandad verksamhet kan årsomsättning användas som fördelningsgrund i enlighet med momsdirektivet (251015, dnr: 8-332268-2025).

Ovanstående bedömningar gäller även för avdragsrätten för ingående skatt på kostnader för reparationer, drift och underhåll av anläggningen.

Skatteverket har i ett ställningstagande (231130, dnr: 8-2654674) kommenterat hur solcellsanläggningar förhåller sig till justeringsreglerna för moms. Momsavdrag för investeringsvaror ska justeras om användningen ändras så att avdragsrätten ökar eller minskar. I detta sammanhang måste det bedömas om en solcellsanläggning anses utgöra del av en fastighet eller lös egendom. Skatteverket redogör för denna bedömning i ställningstagandet.

Nedanstående ställningstaganden har Skatteverket upphävt och i stället överfört förtydliganden till Skatteverkets Rättsliga vägledningen. Även upphävda ställningstaganden finns fortsatt sökbara på Skatteverkets webbplats och dessa kan innehålla exempel eller uttalanden som kan vara till nytta vid bedömning av beskattningen.