Virtuella valutor, som till exempel bitcoin, kan i vissa fall behandlas som om de vore vanliga pengar när man bedömer momskonsekvenser. Det innebär att växling av virtuella valutor i dessa fall ska behandlas på samma sätt som växling mellan två traditionella valutor – alltså utan moms. Detta framgår numera av praxis och Skatteverket har därför upphävt sitt ställningstagande (181129, dnr: 202 259852-18/111) och hänvisar istället till Rättslig vägledning (Bank- och finansieringstjänster).
För att en virtuell valuta ska anses fungera som ett lagligt betalningsmedel krävs två saker:
Valutan får inte ha något annat syfte än att användas som betalningsmedel.
Den måste accepteras som betalning av flera oberoende aktörer. Det innebär att fler än bara utgivaren och användarna inom exempelvis ett onlinespel måste ta emot valutan. Aktörerna ska dessutom vara oberoende av varandra, alltså inte knutna genom ekonomiska, organisatoriska eller finansiella band. Det framgår av EU‑domstolens dom C‑472/24, Žaidimų valiuta, punkt 24.
Om en virtuell valuta fungerar som ett betalningsmedel på det sätt som beskrivs ovan, följer av EU‑domstolens praxis (C‑264/14, Hedqvist) och av Högsta förvaltningsdomstolen (HFD 2016 ref. 6) att växling mellan traditionell valuta (t.ex. SEK eller EUR) och en virtuell valuta (t.ex. bitcoin) är undantagen från moms. Detsamma gäller växling mellan två olika virtuella valutor, så länge båda fungerar som betalningsmedel.
Mining av bitcoin och liknande valutor
Mining av bitcoin och liknande virtuella valutor är inte momspliktigt. Det beror på att mining inte ses som tillhandahållande av en tjänst mot ersättning. Den som minar och skapar nya bitcoin, eller annan liknande virtuell valuta, utför inte en tjänst åt någon bestämd motpart.
Virtuell valuta i online-datorspel
Virtuella valutor som bara används inne i ett onlinespel – och som inte fungerar som betalningsmedel utanför spelet – kan inte jämställas med vanliga pengar. De räknas alltså inte som ett alternativt betalningsmedel. (Se EU‑domstolen, C‑472/24, Žaidimų valiuta, punkterna 28–29.)
När en sådan spelvaluta säljs eller överlåts är det därför inte fråga om en finansiell tjänst såsom en växlingstjänst. I stället ses försäljningen som en elektronisk tjänst, eftersom valutan är en del av själva spelet och inte en voucher eller kupong. (Se EU‑domstolen, C‑472/24, Žaidimų valiuta, punkterna 31–34.)
Varje transaktion med en spelvaluta måste bedömas utifrån valutans huvudsakliga funktion. Om valutan bara används i spelet kommer försäljningen att ses som en elektronisk tjänst, och inte som en momsfri finansiell tjänst.
Se även
Elektronisk tjänst