Lagen om skatt på plastbärkassar
I förhandsbeskedsärendet HFD 2020 ref. 54 prövades vad som menas med ”avsedd för varaktigt bruk” enligt lagen om skatt på plastbärkassar. Punktskatten är avsedd att omfatta plastpåsar av engångskaraktär som typiskt sett tillhandahålls inom detaljhandeln för att kunder ska kunna packa eller bära varor som köpts i affären. Exempel på sådana påsar är plastkassar som tillhandahålls vid kassan eller på annan plats inom ett försäljningseller varuutlämningsställe. Andra exempel är frukt- och fryspåsar som tillhandahålls i affären. Tanken är att samtliga plastbärkassar som inte är avsedda för varaktigt bruk, oavsett tjocklek, ska omfattas av punktskatten (prop. 2019/20:47 s. 26 f.). Med avsedd för varaktigt bruk menas att syftet med plastkassen är att den ska återanvändas flertalet gånger och användas av konsumenten under en längre tid. Materialet i den är starkare för att hålla längre och kan variera mellan olika typer av plastkassar. Kassen ska vara av sådant slag att den typiskt sett återanvänds ett stort antal gånger för samma ändamål som den utformades för. Detta torde i normalfallet framgå tydligt av kassens konstruktion och materialval. (A.prop. s. 26 f. och 50.)
Den plastkasse som bedömdes var baserad på återvunnen LLD-polyeten tjockare än en plastkasse av engångskaraktär. En kasse av engångskaraktär har en väggtjocklek om 35 mikrometer medan aktuell kasse har en väggtjocklek om 95 mikrometer. RISE har testat kassen och godkänt den som flergångsbärkasse, eftersom den kommer att hålla för minst 50 användningar. Kassen har en märkning som visar att den är en godkänd flergångsbärkasse.
Plastkassens konstruktion och materialval ansågs inte på något avgörande sätt skilja sig från sådana plastkassar av engångskaraktär som typiskt sett tillhandahålls inom detaljhandeln. Enligt HFDs mening är plastkassen inte av sådant slag att den typiskt sett kommer att användas ett stort antal gånger. Den kan därmed inte anses vara avsedd för varaktigt bruk och förhandsbeskedet ska därför fastställas. Även majoriteten i Skatterättsnämnden fann att plastkassen omfattas av skatteplikt. HFD fastställde Skatterättsnämndens förhandsbesked.
Av intresse är att i förarbetena hänvisar regeringen till de miljömål som finns på unionsnivå i förpackningsdirektivet. I direktivet återfinns bl.a. krav på åtgärder för medlemsstater att minska användningen av tunna plastbärkassar. I artikel 4.1a anges att medlemsstaterna ska vidta åtgärder för att uppnå en varaktig minskning av förbrukningen av tunna plastbärkassar (plastbärkassar med en väggtjocklek under 50 mikrometer). I direktivet finns också en definition av tjock plastbärkasse (plastbärkassar vars vägg är 50 mikrometer eller tjockare). För tjocka plastbärkassar finns inte något krav enligt förpackningsdirektivet på att minska användningen. Bolagets plastbärkasse uppfyller förutsättningarna för att definieras som en tjock plastbärkasse. Av förarbetena framgår att undantaget för påsar som är avsedda för varaktigt bruk omfattar påsar som är av sådant slag att de typiskt sett återanvänds ett stort antal gånger för samma ändamål som de utformades för. Detta torde i normalfallet framgå tydligt av påsens konstruktion och materialval. Det hade varit intressant om HFD analyserat de begrepp som används för att definiera skattepliktiga produkter och som knyter an till förpackningsdirektivet syften vid tillämpningen av LSP istället för att bara konstatera att plastbärkassen inte nämnvärt skiljer sig från plastbärkassar av engångskaraktär.