Artikeln sammanfattar boken ”Crossing Borders, Sharing Burdens. Rethinking Taxation and Migration as Fiscal Belonging”, som bygger på ett tvärvetenskapligt forskningsprojekt om migration, beskattning och medborgarskap i Storbritannien, Kanada och Tyskland. I centrum står frågan om viljan att betala skatt – tax compliance – ”reser med” migranten eller om den omformas i mötet med det nya landet. Vårt huvudargument är att begreppet fiscal citizenship (fiskalt medborgarskap) inte fullt ut fångar migranters erfarenheter. I stället föreslås begreppet fiscal belonging – skattetillhörighet – som bättre speglar hur migranter själva talar om sin relation till skatt och samhälle. Informanterna i den brittiska studien talade sällan om formellt medborgarskap i relation till skatt, men ofta om att ”höra till”, känna sig hemma och vara del av en gemenskap.
1 Introduktion
Människors vilja att betala skatt – på engelska ofta benämnd tax compliance – är en komplex fråga. Forskningen är omfattande men oftast uppfattas viljan att betala skatt som nationellt definierad. Alla länder har sina egna skattesystem, men också sociala normer, moraliska föreställningar och attityder som antas påverka individers benägenhet att fullgöra sina skatteplikter. Däremot vet vi relativt lite om vad som händer när människor migrerar – oavsett skälen till migrationen – och hur detta påverkar normer, moral och attityder i förhållande till beskattning. En central fråga är därför om viljan att betala skatt ”reser med” migranten eller om den omformas i mötet med det nya landet.
Boken Crossing Borders, Sharing Burdens. Rethinking Taxation and Migration as Fiscal Belonging1, (publicerad open access), behandlar dessa frågor. Även om boken bygger på intervjuer med migranter i Storbritannien och deras syn på skatt, innehåller den flera insikter som är relevanta även för en svensk skatteintresserad läsekrets. Denna artikel sammanfattar bokens huvudsakliga slutsatser men syftar också till att inspirera till liknande forskning i en svensk kontext. Med Sveriges stora andel utrikes födda och den närmast cementerade positiva synen på Skatteverket och dess verksamhet, vore sådan forskning ett värdefullt tillskott till den svenska skatteforskningen.
Artikeln är disponerad som följer. Inledningsvis presenteras det tvärvetenskapliga forskningsprojekt som ligger till grund för boken. Syftet är inte enbart att ge bakgrundsinformation, utan också att illustrera de utmaningar som följer av att forska tvärvetenskapligt kring ett analytiskt begrepp – i detta fall fiscal citizenship.2 Som den uppmärksamme läsaren noterat skiljer sig bokens titel något från projektets namn. Artikeln går därför vidare med att förklara varför fokus lades på belonging (tillhörighet) snarare än citizenship (medborgarskap). I detta sammanhang ges även en översikt över hur begreppet fiscal citizenship med olika innebörd har använts i forskningen. Därefter presenteras de fyra former av tillhörighet som identifieras i boken: arbete, familj, social acceptans och delade värderingar. Artikeln avslutas med en diskussion om vad vi kan lära av studien samt vilka frågor som kan vara relevanta att ställa i en svensk kontext.
Björklund Larsen, Lotta & Oats, Lynne. 2026. Palgrave Macmillan. Open Access. https://link.springer.com/book/10.1007/978-3-031-99394-7.
En direkt översättning av Fiscal Citizenship till svenska riskerar att bli missvisande. Uttrycket ”fiskalt medborgarskap” är inte bara språkligt klumpigt; termen fiskal används dessutom i svenskan oftast ur statens perspektiv och kan i juridiska sammanhang associeras med åklagarfunktionen. En alternativ översättning, såsom ”skattemässigt medborgarskap”, är inte heller oproblematisk. Medborgarskap och skattemässig hemvist är juridiskt sett två skilda begrepp. Medborgarskap avser ett rättsligt band mellan individ och stat, medan skattemässig hemvist avser det land där en person är skattskyldig för sin globala inkomst. Dessa sammanfaller inte nödvändigtvis med varandra eller med folkbokföringen. Av dessa skäl används det engelska begreppet Fiscal Citizenship genomgående i denna artikel.
2 Fiscal Citizenship in Migrant Societies
Fiscal Citizenship in Migrant Societies3 är ett nyligen avslutat treårigt, tvärvetenskapligt forskningsprojekt. Projektet samlade ett femtontal forskare från Kanada, Tyskland och Storbritannien, som representerande olika samhällsvetenskapliga discipliner. Utgångspunkten var det analytiska begreppet fiscal citizenship, vilket användes som ett verktyg för att undersöka relationen mellan migration, beskattning och medborgarskap i de tre länderna. Fokus låg både på migranters syn på skatt och på den ”infödda” befolkningens uppfattningar.
En uttalad styrka i projektet – vilket också framhölls i finansieringsbeslutet – var den metodologiska och teoretiska bredden i forskargruppen. Flertalet forskare arbetade utifrån positivistiska ansatser och kvantitativa metoder, vissa bidrog med juridiska analyser samt andra med tolkande och kvalitativa metodologier. Undertecknad var ansvarig för insamling och analys av kvalitativa data.
Oavsett metodansats uppstod tidigt frågan vilka aspekter av relationen mellan migranter och skatt som var mest relevanta att undersöka. Projektet inleddes därför i samtliga tre länder med explorativa rundabordssamtal med migranter som i sitt arbete hanterade skattefrågor. Syftet var att identifiera frågor som var viktiga för dem, både ur ett professionellt perspektiv i respektive land men också utifrån deras egna erfarenheter som migranter. Insikterna från dessa rundabordssamtal användes därefter både vid utformningen av en omfattande enkätundersökning och som grund för enskilda etnografiska och fördjupande intervjuer. Boken bygger i huvudsak på dessa intervjuer, och denna artikel utgör en sammanfattande redogörelse för de huvudsakliga resultaten.
Finansierat av SSHRC (Canada), DFG (Tyskland) och ESRC (UK) i samarbetet the Open Research Area Programme. Läs mer på https://www.uni-wuerzburg.de/en/fiscal-citizenship/unsere-forschung/fiscal-citizenship-and-migration/ och https://fiscal-citizenship.com.
3 En kvalitativ undersökning: vad säger migranterna
Skatt är ett tekniskt område, och människors förståelse av skatteregler och skattesystem avviker ofta från de faktiska rättsliga förhållandena. Även uppfattningar som är juridiskt felaktiga kan påverka viljan att betala skatt. Huvudfokus i det kvalitativa delprojektet var därför deltagarnas förståelse av skatt. De gavs möjlighet att reflektera över sina uppfattningar, både som individer och som migranter. Rundabordssamtalen kretsade brett kring frågor om medborgarskap, deltagarnas praktiska kontakter med skattemyndigheter, deras attityder till skatt i allmänhet samt synen på samhälleliga rättigheter och skyldigheter i relation till skatt. Begreppet fiscal citizenship talades det sällan om, förmodligen eftersom det är ett analytiskt begrepp snarare än ett vardagligt uttryck. I stället fokuserades diskussionerna på ena sidan på medborgarskap i bred mening – som medlemskap i ett samhälle, en gemenskap eller en nation – och på andra sidan på den fiskala dimensionen, det vill säga skatt och beskattning. Ett centralt resultat från rundabordssamtalen var att deltagarna ofta talade om ”hemma” och ”tillhörighet” snarare än om medborgarskap.
Tillhörighet blev därför ett centralt tema att utforska i de efterföljande semistrukturerade intervjuerna. Totalt genomfördes över 20 djupintervjuer med personer som migrerat till Storbritannien under hösten 2021 och våren 2022. Deltagarna rekryterades initialt genom personliga kontakter och därefter via snöbollsurval. Intervjuerna varade i genomsnitt mellan 60 och 90 minuter och genomfördes både digitalt och, när pandemisituationen så tillät, genom personliga möten. De intervjuade hade ursprung i samtliga världsdelar, hade bott och arbetat i Storbritannien under längre tid och – avgörande för studien – betalat skatt i landet. Liksom vid rundabordssamtalen delade de generöst med sig av sina erfarenheter och perspektiv, både som privatpersoner och utifrån sin professionella kunskap.4
Vår ansats i analysen var abduktiv. Abduktiva slutsatser eliminerar varken osäkerhet eller tvivel; vår analys bygger snarare på det ”mest sannolika” eller ”bästa tillgängliga”. Deduktivt resonemang drar en specifik slutsats från allmänna premisser eller fakta, men induktivt resonemang drar generella slutsatser som gäller i många situationer. Abduktion begränsas till de specifika observationer som görs. Men abduktiv analys tar även hänsyn till den stora mängd skattekunskap vi har samlat på oss under åren och vår position i skatteforskningens landskap. Genom att läsa och analysera intervjuerna tolkar vi hur uppfattningar om beskattning uttrycks.
4 Medborgarskap och tillhörighet
Medborgarskap beskrivs ofta i pragmatiska termer: som innehav av pass, rösträtt och rätt att arbeta. Samtidigt visade intervjuerna att frågor om medborgarskap ofta ledde deltagarna till att söka efter ”korrekta” eller normativa svar; de refererade i högre grad till formella definitioner än till egna erfarenheter. I stället kom intervjuerna att kretsa kring rättigheter och skyldigheter, där tillhörighet återkom som ett centralt tema när skatt diskuterades. Innan artikeln fortskrider till att diskutera fiscal citizenship är det värt att nämna något om den omfattande forskningen om medborgarskap och tillhörighet.
I forskningen finns ett stort antal definitioner av medborgarskap. Modernt medborgarskap kan definieras dels utifrån de rättigheter som följer av tillgång till offentliga tjänster, dels utifrån de monetära och icke-monetära bidrag – såsom arbete eller föräldraskap – som genererar både specificerade och ospecificerade rättigheter.5
Vad medborgarskap innebär varierar mellan länder, men det är viktigt att skilja mellan rätten till medborgarskap och de rättigheter som följer av att vara medborgare.6 Vår genomgång av forskningslitteraturen visade att fokus i stor utsträckning legat på medborgarskapets rättigheter, medan skyldigheter – såsom att betala skatt – ofta behandlats mer perifert. Som Mats Tjernberg påpekar ger medborgarskap inte enbart juridisk status manifesterad genom exempelvis pass eller identitetskort, utan också social status. Medborgarskap ger migranten odiskutabelt deltagande i välfärdssamhället.7
Medborgarskap kan också förstås i vidare bemärkelse. I en tid präglad av ökad rörlighet och teknologisk utveckling förlorar passet delvis sin praktiska betydelse,8 särskilt i internationella sammanhang som till exempel EU, Mercosur (länder i latinamerika) och East African Community (EAC) där identitetskort ersatt passet. Medborgarskap kan därför även ses som en kulturell praktik, som människor utövar, förhandlar och upplever i vardagen,9 även i transnationella sammanhang.10 Betraktat på detta sätt kan medborgarskap också fungera strategiskt, som en mekanism för distinktion, där migranter utan formellt medborgarskap konstrueras som ”de andra”.11 Medborgarskap framstod i intervjuerna som särskilt betydelsefullt för icke-europeiska migranter, för vilka det fungerade som en symbol för att ha blivit accepterade av det nya samhället. De intervjuade från europeiska länder pratade praktiskt om att behöva medborgarskap efter Brexit. Oavsett bakgrund togs medborgarskap inte upp i något större omfång i relation till skatt. Istället talade de intervjuade mycket om att höra till och känna sig som hemma.
Avseende tillhörighet är den samhällsvetenskapliga litteraturen omfattande, men innehåller förvånansvärt få explicita kopplingar till skatt. När skatt alls nämns sker det ofta i förbigående, exempelvis i fotnoter. Detta är anmärkningsvärt, särskilt i länder där offentliga tjänster i hög grad finansieras genom skatter. En möjlig förklaring är att skatt ofta behandlas som ett snävt ekonomiskt eller tekniskt fenomen, utan hänsyn till dess sociala konsekvenser och betydelse för individers relation till staten och samhället.
Med vår kvalitativa ansats fokuserade vi på migranters egna uppfattningar om skatt och tillhörighet. Det vore förenklat att beskriva deltagarna som frivilliga och entusiastiska skattebetalare. Även om de flesta erkände skatternas betydelse och nödvändighet, uppfattades skatt ofta som ett nödvändigt ont. En återkommande uppfattning var att de som i störst utsträckning undviker skatt är dels personer med mycket låga inkomster, dels de allra rikaste – om än av olika skäl. Ur deltagarnas perspektiv är det den välinformerade medelklassen som bär en oproportionerligt stor del av skattebördan. Som Anne, en ung kvinna från Nordeuropa, uttryckte det: ”gruppen i mitten bär nog en stor del av bördan”. Deltagarna erkände sällan, om ens någonsin, att de själva undvikit skatt, även om vissa skatter uppfattades som illegitima.
Isin, E. F. & Turner, B. S. (2007). Investigating citizenship: An agenda for citizenship studies. Citizenship Studies, 11(1), 5–17.
Tjernberg, M. (2010). The economy of undocumented migration: Taxation and access to welfare. European Journal of Migration and Law, 12(2), 149–171. https://doi.org/10.1163/157181610X496858.
Ibid.
Isin, E. F. & Turner, B. S. (2007). Investigating citizenship: An agenda for citizenship studies. Citizenship Studies, 11(1), 5–17.
Marshall, T.H. (2013 [1950]). Citizenship and Social Class. In S. Lazar (Ed.) The Anthropology of Citizenship. A Reader. Wiley Blackwell.
Ong, A. (1999). Flexible Citizenship: The Cultural Logics of Transnationality. Duke University Press.
Bauder, H. (2008). Citizenship as capital: The distinction of migrant labor. Alternatives, 33, 315–333; Vicol, D. (2023). Into and out of citizenship through personal tax payments: Romanian migrants’ leveraging of British self-employment. In N. Makovicky and R. Smith (Eds.) Beyond the social contract: An anthropology of tax (s. 101–119). Berghahn Books.
5 Vad avser forskningen med Fiscal Citizenship?
5.1 Inledning
Vad avser forskningen med Fiscal Citizenship? I praktiken syftar begreppet på den del av medborgarskapet som rör överföringar – vanligen monetära – mellan medborgare och stat. Trots att dessa relationer för många individer är ekonomiskt betydelsefulla, har de länge varit relativt outforskade i medborgarskapsforskningen.12 En återkommande diskussion gäller huruvida begreppet enbart omfattar skatter eller även andra former av ekonomiska bidrag, samt om dessa nödvändigtvis måste vara monetära. James Sparrows definition är exempelvis bredare och inkluderar investeringar i offentliga medel, såsom amerikaners köp av krigsobligationer under andra världskriget.13 Enligt Sparrow bidrog både utvidgningen av inkomstbeskattningen till lägre inkomstgrupper och ett ökat ägande av sparobligationer till att ”stärka efterkrigstidens beskattningssystem och demokratisera innebörden av Fiscal Citizenship”.14 På så sätt kom fler människor att ingå i en ekonomiskt betydelsefull relation till staten.
Resonemanget ligger nära Ajay Mehrotras analyser av hur amerikaners relation till staten stärktes genom framväxten av demokratiska institutioner och reformer under 1900-talet.15 Mehrotras fokus är dock snävare och koncentreras till ökade skatteintäkter och deras betydelse för både utvidgade ekonomiska möjligheter och omfördelning av välstånd. Sammantaget kan Fiscal Citizenship förstås som nära sammanvävt med hur staten engagerar sig i sin befolkning och hur den ekonomiska ordningen legitimeras och förstärks.
Utan att göra anspråk på att vara uttömmande föreslår vi tre analytiska kategorier för hur Fiscal Citizenship har använts i forskningslitteraturen: som politiskt engagemang, som socialt kontrakt och som viljan att betala skatt (tax compliance). De två förstnämnda adresserar begreppet explicit, medan viljan att betala skatt snarare kan ses som en specifik dimension av Fiscal Citizenship. Noterbart är att denna litteratur sällan använder begreppet Fiscal Citizenship direkt, trots tydliga tematiska överlappningar. Kategorierna är inte ömsesidigt uteslutande utan överlappar delvis varandra, beroende på forskarnas teoretiska utgångspunkter och normativa antaganden.
Twine, F. (1994). Citizenship and social rights: The interdependence of self and society. SAGE.
Sparrow, J. T. (2008). ’Buying Our Boys Back’: The Mass Foundations of Fiscal Citizenship in World War II. Journal of Policy History, 20(2), 263–286.
Sparrow (2008), s. 264.
Mehrotra, A.K. (2015). Reviving fiscal citizenship. Michigan Law Review, 113(6), 943–972; Mehrotra, A.K. (2017). Fiscal forearms: Taxation as the lifeblood of the modern fiscal state. In K. Morgan and A. Orloff (Eds.) The many hands of the state: Theorizing the complexities of political authority and social control, (s. 17–34), Cambridge University Press.
5.2 Fiscal Citizenship som politiskt engagemang
Om Fiscal Citizenship avser politiskt engagemang fungerar det som ett förhandlingsverktyg mellan stat och medborgare. Det har använts för att formulera krav gentemot staten, exempelvis krav på politisk representation kopplade till skattebetalning.16 Det kan även ta sig uttryck i protesthandlingar, såsom att medborgare håller inne skattebetalningar i opposition mot en viss politik eller för att begränsa statens fiskala makt (ibid.). Skatteekonomen Richard Musgrave har exempelvis försvarat den amerikanska inkomstskatten, i stället för en övergång till konsumtionsskatter, med argumentet att utan personlig inkomstskatt ”bryts den grundläggande kopplingen mellan medborgarskap och fiskalt ansvar ned”.17
Assaf Likhovski framhåller att beskattning inte enbart är ett instrument för att generera intäkter, utan också ett sätt att forma sociala strukturer och gemensamma föreställningar om medborgarskap och gemenskap.18 I hans historiska studie av israelisk beskattning framträder Fiscal Citizenship både som en medborgerlig plikt och som ett politiskt verktyg för att stärka medborgarnas engagemang. Liknande resonemang återfinns hos Sandra Morgen och Jennifer Erickson, som definierar Fiscal Citizenship som de diskurser och betydelser som tillskrivs skattebetalning som en särskild relation mellan individ, stat och samhälle.19 Med betoning på begreppets föränderliga karaktär beskriver Emanuela Guano Fiscal Citizenship i det samtida Italien som en till synes godtycklig tillämpning av rättigheter, skyldigheter och förmåner bland olika kategorier av medborgare.20 Enligt Guano förhandlas denna relation kontinuerligt i termer av rättvisa och orättvisa, där staten – både som lagstiftare och indrivare – spelar en central medierande roll.
Isaac Martin med flera21 visar på olika sätt hur beskattning utgör en grundläggande komponent i statsbyggande. Även om Fiscal Citizenship i denna antologi inte alltid framträder explicit som ett politiskt verktyg, bidrar beskattning till att skapa en generell känsla av ömsesidighet i befolkningen, oavsett om individer agerar som konsumenter, löntagare, husägare eller investerare.
Freund, A. (2019). Western corporate fiscal citizenship in the 21st century. Northwestern Journal of International Law and Business, 40(1), 123–156.
Musgrave, R.A. (1997). Reconsidering the fiscal role of government. The American Economic Review, 87(2), s. 157.
Likhovski, A. (2017). Tax law and social norms in Mandatory Palestine and Israel. Cambridge University Press.
Morgen, S. & Erickson, J. (2017). Incipient “commoning” in defense of the public?: Competing varieties of fiscal citizenship in tax-and spending-related direct democracy. Focaal, (79), s. 55.
Guano, E. (2010). Taxpayers, thieves, and the state: Fiscal citizenship in contemporary Italy. Ethnos: Journal of Anthropology, 75(4), 471–495.
Martin, I. W., Mehrotra, A.K. & Prasad, M. (2010). New Fiscal Sociology: Taxation in Comparative and Historical Perspective. Cambridge University Press.
5.3 Fiscal Citizenship som socialt kontrakt
Idén om ett socialt kontrakt har en lång idéhistorisk tradition och fick förnyad aktualitet under och efter covid-19-pandemin.22 Inom denna tradition förstås Fiscal Citizenship ofta som ett förhandlat kontrakt mellan staten och olika grupper av aktörer, där rättigheter utbyts mot skyldigheter i form av skattebetalningar. Alex Freund betraktar det sociala kontraktet som grunden för ömsesidiga etiska förpliktelser mellan medborgare och stat, där kontraktets innehåll kan variera mellan grupper och behöva omförhandlas när samhälleliga förhållanden förändras.23
Ajay Mehrotra kopplar Fiscal Citizenship särskilt starkt till idén om det sociala kontraktet och beskriver beskattning som dess institutionella manifestation.24 Charlotte Schmidt och Eva Matthei, som deltagit i vårt forskningsprojekt, har vidareutvecklat detta perspektiv genom att formulera en modell för Fiscal Citizenship baserad på begrepp som socialt kontrakt och reciprocitet.25 De definierar Fiscal Citizenship som ett multidimensionellt begrepp bestående av beteenden, attityder och identifiering gentemot staten och andra medborgare, vilka uppstår genom beskattning. Modellen är ambitiös och syftar till att fånga det övergripande fiskala och medborgerliga klimatet i ett samhälle genom mätbara komponenter.
Samtidigt har idén om det sociala kontraktet kritiserats för att ha blivit ett allmänt, ibland innehållslöst, sätt att beskriva relationen mellan stat och samhälle.26 Empiriska studier visar att många människor uppfattar skatt som ett tvång snarare än som ett uttryck för ömsesidighet.27 I Cochabamba, Bolivia, betalar exempelvis invånarna skatt inte för att stärka relationen till staten, utan för att värja sig mot en upplevt alltför påträngande stat.28 I Accra beskriver vissa troende hur de ingår ett ”socialt kontrakt” med sin kyrka genom att betala tionde, snarare än skatt till vad de uppfattar som en korrupt stat.29 Detta visar att idén om skatt som socialt kontrakt är kontextberoende och till stor del präglad av västerländska rättstraditioner, även om den spridits globalt av skattemyndigheter.
Burnyeat, G. & Sheild Johansson, M. (2022). An anthropology of the social contract: The political power of an idea. Critique of Anthropology, 42(3), 221–237.
Freund, A. (2019). Western corporate fiscal citizenship in the 21st century. Northwestern Journal of International Law and Business, 40(1), 123–156.
Mehrotra, A.K. (2017). Fiscal forearms: Taxation as the lifeblood of the modern fiscal state. In K. Morgan and A. Orloff (Eds.) The many hands of the state: Theorizing the complexities of political authority and social control, (s. 17–34), Cambridge University Press.
Schmidt, C. & Matthaei, E. (2024). Conceptualising fiscal citizenship. In Y. Lind and R. Avi Yonah (Eds.) Taxation Citizenship and Democracy in the 21st Century (s. 53–81). Edward Elgar.
Burnyeat & Sheild Johansson (2022).
Roitman, J. L. (2005). Fiscal disobedience: an anthropology of economic regulation in Central Africa. Princeton: Princeton University Press; Escobar, V. B. (2020). The Fiscal commons Tax Evasion, the State, and Commoning in a Catalonian Cooperative. Social Analysis, 64(2), 59–78.
Shield Johansson, M. (2020). Taxes for Independence Rejecting a Fiscal Model of Reciprocity in Peri-urban Bolivia. Social Analysis, 64(2), 18–37.
Kauppinen, A.-R. (2020). God’s delivery state Taxes, Tithes, and a Rightful Return in Urban Ghana. Social Analysis, 64(2), 35–58.
5.4 Fiscal Citizenship som skatteefterlevnad
En snävare förståelse av Fiscal Citizenship likställer begreppet med viljan att betala skatt, det vill säga att betala rätt skatt i rätt tid. Forskningen om varför individer undviker skatt – och i ökande grad varför de betalar skatt som de faktiskt hade kunnat undvika – är omfattande och tvärvetenskaplig. Den hämtar insikter från nationalekonomi, beteendevetenskap och psykologi, ofta genom enkätstudier och experiment. Även om denna litteratur sällan explicit använder begreppet Fiscal Citizenship, är relationen mellan individ och stat implicit närvarande.
Begreppet Fiscal Citizenship har huvudsakligen utvecklats av amerikanska forskare, vilket kan spegla den amerikanska skatterättsliga kontexten. I USA är medborgare skattskyldiga oavsett var de är bosatta, en nationell ordning som i princip endast delas med Eritrea. I de flesta andra länder är det i stället skattemässig hemvist och inkomstkällan som är avgörande. I den politiska debatten har icke-medborgare ofta framställts som ett problematiskt kollektiv – som personer som inte bidrar men ändå nyttjar offentliga resurser. Samtidigt visar forskning att skattebetalning kan fungera som ett viktigt anspråk på både tillhörighet och medborgarskap, något som ofta förbises i traditionell skatteforskning.30
Om medborgarskap inte enbart förstås som juridisk status utan också som en social föreställning,31 blir skattebeteende en del av att ”agera som medborgare”. För migranter kan deltagande i det ekonomiska livet, inklusive att betala skatt, utgöra en moralisk grund för anspråk på tillhörighet – inte i termer av förmåner och bördor, utan i termer av erkännande.32
Mot denna bakgrund valde vi i vårt projekt att fokusera på tillhörighet snarare än medborgarskap. Våra intervjupersoner talade mindre om formellt medborgarskap och mer om att känna sig hemma och höra till i det nya samhället. Vi ville undersöka om tillhörighet bättre fångade de emotionella och relationella aspekterna av deras syn på skatt och staten. Vi betraktar därför inte tillhörighet som ett alternativ till medborgarskap, utan som ett analytiskt komplement som synliggör dimensioner som annars riskerar att förbises.
Davis, T. (2024). Taxation and belonging: The history and rhetoric of tax, full citizenship, and community membership in the United States. In Y. Lind and R. S. Avi-Yonah (Eds.) Taxation, Citizenship and Democracy in the 21st Century (s. 169–186). Edward Elgar.
Davis, T. (2017). The tax-immigration nexus. Denver Law Review, 94(2), 195–254; Davis (2024).
Davis (2024), s. 179.
6 Tillhörighet
Människor har ett djupt behov av att höra till.33 I grunden handlar känslan av tillhörighet om att inte vara ensam, utan om att vara del av en grupp, en gemenskap eller ett samhälle. Tillhörighet skapar en känsla av delaktighet och av att ha något gemensamt med andra människor. Familj och släkt är vanligtvis de första grupper en individ tillhör. Därefter tillkommer ofta geografiskt definierade gemenskaper, såsom by, stadsdel, stad, region och nation. I takt med att människor växer upp utvecklas tillhörighet till ett ökande antal grupper, baserade på exempelvis religion, ideologiska övertygelser, intressen eller vänskap.
Medborgarskap är ett sätt att institutionalisera tillhörighet till en nation – att dela geografiska gränser, en gemensam historia, ett pass och en beteckning (”brittisk”). Samtidigt finns andra former av formaliserad tillhörighet, såsom medlemskap i föreningar eller organisationer, vilka kan förvärvas både genom ansökan och genom betalning.
Tillhörighet är ett mångdimensionellt begrepp som används i en rad olika sammanhang.34 Det kan omfatta medborgarskap, nationalitet, kön, etnicitet samt emotionella dimensioner av status och anknytning.35 Begreppet har även definierats som den process genom vilken en känsla av identifikation med, eller koppling till, kulturer, människor, platser och materiella objekt skapas.36 Människor tillhör samtidigt flera olika grupper – nationella, religiösa, etniska, sexuella, klassmässiga och territoriella – och tillhörighet kan därutöver handla om en känslomässig anknytning, om att känna sig hemma.37
Sociologen Nira Yuval-Davis identifierar tre analytiska facetter genom vilka människor konstruerar en känsla av tillhörighet. Den första rör sociala positioner, det vill säga de kategorier en person tillskrivs, såsom ras, etnicitet, kön eller – kanske vanligast – klass. Dessa positioner är varken statiska eller ömsesidigt uteslutande; individer kan röra sig mellan dem över livets gång. Den andra facetten avser identifikation och känslomässig anknytning, vilka härrör från individens inre övertygelser. Här handlar det om ”förkroppsligade berättelser” som kontinuerligt omformas, där föreställningar om vem man har varit kopplas samman med idéer om vem man vill bli. Den tredje facetten rör värdesystem, det vill säga hur individer värderar sina sociala positioner och identitetsanknytningar i relation till andra och till samhället i stort.
Även om känslan av tillhörighet i grunden är personlig och individuell, arbetar många samhällsinstitutioner aktivt med att skapa och förstärka den. Statliga strukturer, organisationer och nätverk utvecklar strategier för social sammanhållning, engagemang, lojalitet och politisk ordning.38 Tillhörighet kan därmed fungera som en kraftfull strategi, både för företag som eftersträvar flexibla arbetstagare39 och för politiska aktörer som vill stärka nationell sammanhållning.40
I en tid av ökad transnationell migration har tillhörighet åter aktualiserats som en central fråga.41 I relation till migration aktualiseras frågor om integration och assimilation, liksom om vad det innebär att vara del av en nation eller gemenskap. Nationer har både geografiska och juridiska gränser, men också historiska rötter som bidrar till deras definition. Gemenskaper är däremot mer flyktiga och kännetecknas empiriskt av ”sättet på vilket de föreställs”.42 Enligt Benedict Anderson bygger dessa föreställningar på upplevelsen av delade värderingar och synsätt mellan människor som i de flesta fall aldrig möts – de utgör så kallade imagined communities.
För migranter formas nätverk inte enbart utifrån etnicitet, utan även kring exempelvis kön, föräldraskap och gemensamma politiska projekt.43 Samtidigt är det inte tillräckligt att ha tillgång till nätverk; det krävs också förmåga och benägenhet att använda och upprätthålla dem.44
När en ny känsla av tillhörighet etableras är den relationell och kontextberoende. Den föranleder reflektioner kring vad som krävs för att känna sig hemma, bekväm och som en del av något större. Samtidigt är tillhörighet ofta kontrasterande: att känna sig hemma definieras inte sällan i relation till att vara hemifrån.45 Sociala och miljömässiga förändringar kan dessutom utlösa känslor av bristande tillhörighet, vilket i sin tur kan leda till att etablerade normer och sedvänjor ifrågasätts.46 På liknande sätt kan negativ exponering av migranter bidra till att individer distanserar sig från dessa grupper, snarare än att utmana rådande bilder – exempelvis genom att anta en mer kosmopolitisk hållning och tona ned nationell identitet.47
Ackumulering av kunskap om värdlandets kultur och institutioner kan stärka migranters känsla av tillhörighet, men innebär inte nödvändigtvis att de uppfattas eller upplever sig som ”infödda”.48 Erkännande av utländska kvalifikationer är ofta problematiskt, och förändringar i regelverk – såsom medborgarskapslagstiftning – kan kräva kontinuerliga anpassningar för att upprätthålla tillhörighet.49 Migranter tar med sig dispositioner, kunskaper och sociala praktiker som kan värderas olika i det nya sammanhanget.50
Mot denna bakgrund noterade vi att våra informanter i Storbritannien i högre grad talade om att ”höra till” än om formellt medborgarskap i relation till skatt. Yuval-Davis analytiska ramverk med tre facetter av tillhörighet utgjorde därför en fruktbar utgångspunkt för vår analys av hur migranter relaterar till skattebetalning och tillhörighet. Facetterna är sammanlänkade men analytiskt åtskilda,51 och undviker därmed såväl hierarkiska som statiska tolkningar. Våra informanter beskrev ett samhälle i förändring, där deras plats och roll kontinuerligt omförhandlas. I detta sammanhang framträder skatt som en central arena genom vilken tillhörighet artikuleras.
Axelrod, R. (1984). The evolution of co-operation. Basic Books; Elster, J. (1989). The cement of society: A study of social order. Cambridge University Press.
Antonsich, M. (2010). Searching for belonging – An analytical framework. Geography Compass 4, 644–659; Flick, U., Hirseland, A. & Hans, B. (2019). Walking and talking integration: Triangulation of data from interviews and go-alongs for exploring immigrant welfare recipients’ sense(s) of belonging. Qualitative Inquiry, 25(8), 799–810.
Bhimji, F. (2008). Cosmopolitan belonging and diaspora: Second-generation British Muslim women travelling to South Asia. Citizenship Studies 12(4), 413–427.
May, V. (2013). Connecting self to society: Belonging in a changing world. Macmillan.
Yuval-Davis, N. (2011). The politics of belonging: Intersectional contestations. Sage.
Antonsich (2010).
Vodopivec, M., Finn, D., Laporšek, S., Vodopivec, M. & Cvörnjek, N. (2019). Increasing employment of older workers: Addressing labour market obstacles. Journal of Population Ageing, 12(3), 273–298.
Anderson, B. (2006). Imagined communities: Reflections on the origin and spread of nationalism. Verso.
Antonsich (2010).
Anderson (2006), s. 6.
Shubin, S. (2020). Evaluating the process of cross-European migration: Beyond cultural capital. Transactions of the Institute of British Geographers, 45(4), 802–816.
Thapar-Björkert, S. & Sanghera, G. (2010). Social capital, educational aspirations and young Pakistani Muslim men and women in Bradford, West Yorkshire. The Sociological Review, 58(2), 244–264.
Hannerz, U. (2002). Where we are and who we want to be. In U. Hedetoft & M. E. Hjort (Eds.) The Post National Self: Belonging and Identity (s. 217–232). University of Minnesota Press.
Kemppainen, T., Kemppainen, L., Kuusio, H., Rask, S. & Saukkonen, P. (2020). Multifocal integration and marginalisation: A theoretical model and an empirical study on three immigrant groups. Sociology, 54(4), 782–805.
Quassoli, F. & Dimitriadis, I. (2019). ‘Here, there, in between, beyond …’ Identity negotiation and sense of belonging among southern Europeans in the UK and Germany. Social Inclusion, 7(4), 60–70.
Carruthers, A. (2002). The Accumulation of National Belonging in Transnational Fields: Ways of Being at Home in Vietnam. Identities: Global Studies in Culture and Power, 9(4), 423–444.
Erel, U. & Ryan, L. (2019). Migrant Capitals: Proposing a Multi-Level Spacio-Temporal Analytical Framework. Sociology, 53(2), 246–263.
Reed-Danahay, D. (2020). Brexit, liminality, and ambiguities of belonging. French Citizens in London. Ethnologia Europaea, 50(2), 16–31.
Yuval-Davis (2011), s. 8.
7 Skattetillhörighetens fyra facetter
7.1 Inledning
Våra informanter som flyttat till Storbritannien talade alltså mer om att höra till snarare än om medborgarskap i relation till skatt. Baserat på intervjumaterialet identifierar vi fyra facetter av vad vi benämner skattetillhörighet - fiscal belonging: arbete, familj, acceptans och värderingar. Dessa facetter är, liksom hos Yuval-Davis, icke-hierarkiska och föränderliga, men mer aktörsorienterade i den meningen att de tar sin utgångspunkt i hur individer själva talar om beskattning i relation till att känna sig hemma och delaktiga i samhället.
7.2 Arbete
Att ha rätt att arbeta – att ha ett jobb, en anställning eller ett eget företag – framstår som en grundläggande källa till tillhörighet. På arbetsplatsen lär man sig hur saker fungerar genom kollegor och vardagliga interaktioner. Arbete skapar inte bara ekonomisk trygghet, utan ger också tillgång till försäkringar och andra samhälleliga institutioner samt till kollegiala och professionella nätverk.
Skatt på arbetsinkomster var tämligen enhälligt den första aspekt som våra deltagare ville diskutera. Att betala inkomstskatt skapar en tydlig och direkt relation till staten. Våra deltagare var genomgående välutbildade, hade relativt goda inkomster och betalade inkomstskatt. För dem, liksom för de flesta brittiska skattebetalare över en viss inkomstnivå, utgör arbete den främsta källan till skattebetalning. De arbetar, de bidrar – något som ofta beskrivs som en moralisk skyldighet – och detta bidrag skapar i sin tur förväntningar på samhället. Sammantaget leder detta till en stärkt känsla av tillhörighet.
Samtidigt framstår det brittiska inkomstskattegolvet som problematiskt. Många migranter, även om de är gainfully employed – som Colleen från Karibien uttryckte det – betalar ingen inkomstskatt eftersom deras inkomster är för låga.52 Hon uppfattar detta som bekymmersamt, då avsaknaden av skattebetalning kan skapa en känsla av att inte bidra fullt ut. I förlängningen kan detta också göra det lättare att rättfärdiga visst informellt eller svart arbete.
Arbete är därmed en central komponent i skattetillhörighet och fyller både en social och en ekonomisk funktion. Det ger kollegor att lära av, en inkomst att leva på och en konkret ekonomisk relation till staten. Minimigränser för beskattning av arbetsinkomster kan dock underminera denna relation, liksom historiskt rotade föreställningar om vilka grupper som anses ha bidragit till att bygga samhällets välstånd.
I Storbritannien betalas inkomstskatt (inkomståret 2024–2025) om inkomsten översteg GBP 12,750, dvs. närmare SEK 150.000.-.
7.3 Familj
Familj, och i synnerhet barn, framträder som en viktig förstärkande faktor för känslan av tillhörighet. Migranter med barn tenderar att se en framtid i det nya landet och uttrycker en vilja att investera i barnens möjligheter till utbildning, trygghet och ett gott liv.
Jake beskriver både Storbritannien och Sydafrika som hem. Han har tillbringat ungefär lika mycket tid i båda länderna, men valde att lämna Sydafrika av politiska skäl. Trots att hans föräldrar och andra släktingar bor kvar där, upplever han en stark tillhörighet till Storbritannien. För honom är tillhörighet nära kopplad till framtidstro för honom själv och hans närmaste familj i det nya landet.
Molly uttrycker en liknande anknytning: ”Alla mina vänner och mina barn och min familj är här. Så mitt vardagsliv är här. Detta är hemma i mitt vardagsliv.” Hon framhåller också rösträtten och möjligheten att påverka hur skattepengar används som särskilt viktig, just eftersom hennes barn bor i landet: ”Man måste veta att ens barn och ens äldre släktingar får den omsorg de behöver.” Familjen bidrar därmed till ett mer långsiktigt perspektiv på samhällstillhörighet.
Alison, som är gift med en britt men inte har barn i Storbritannien, beskriver sin tillhörighet som mer ambivalent. Hon känner viss anknytning, men hennes långsiktiga engagemang är främst personligt och relaterat till den egna framtiden, exempelvis pensionen. Detta kontrasterar mot Molly och Jake, vars barn växer upp och utbildas i landet.
Familj skapar således en fördjupad och tidsmässigt utsträckt relation till samhället. Genom barnens skolgång, fritidsaktiviteter och sociala nätverk flyttas fokus från individens omedelbara relation till staten till ett längre generationsperspektiv.
7.4 Acceptans
Acceptans framträder som en starkt känslomässig dimension av tillhörighet. För Anne handlar tillhörighet inte i första hand om plats, utan om människor – var familj och vänner finns. Hon saknar kulturen, vänligheten och humorn i sitt hemland, men har delvis funnit detta i London, särskilt bland landsmän och andra migranter. För henne innebär tillhörighet att bli accepterad i olika sociala sammanhang: bland vänner, på arbetsplatsen och i fritidsaktiviteter. Hon växte upp med att betala skatt och upplever sig nu vara i en position där hon kan bidra; skatt är därför inget som väcker irritation, utan en självklar del av vardagen.
Flera deltagare betonade hur vänskaper och relationer som utvecklats över tid i det nya landet bidragit till en fördjupad känsla av tillhörighet. Paulina från Sydamerika uttrycker detta tydligt: ”Jag känner mig mycket, mycket mer bekväm med att bo här, inte bara i Storbritannien, utan i London, i min lilla fina stadsdel, eftersom det är här jag har mina vänner. Det är riktigt starka vänskaper.”
För George och Peter, svarta53 män med ursprung i Karibien, var sambandet mellan acceptans och tillhörighet mer problematiskt. De beskrev hur deras hudfärg, kroppsspråk och sätt att röra sig gjorde att de upplevdes som annorlunda än majoriteten av (vita) brittiska män. Deras känsla av tillhörighet försvagades ytterligare av vad de uppfattade som politiska och institutionella strukturer som missgynnar svarta britter.
George, som migrerade i vuxen ålder, upplevde att han saknade de informella nätverk som infödda britter ofta får genom uppväxt och utbildning. Trots Storbritanniens mångfald kände han att hans hudfärg gjorde att han stack ut och därmed exkluderades från naturliga sociala sammanhang. Detta kan jämföras med Jake, en vit sydafrikan, som trots starka band till sitt ursprungsland upplever full tillhörighet i Storbritannien och gärna betalar skatt där. För George och Peter är viljan att följa skatteregler mindre självklar, vilket illustrerar hur sambandet mellan inkomst, skattevilja och upplevd tillhörighet är komplext.
Att känna sig accepterad är således centralt – inte bara för välbefinnande, utan även för viljan att bidra till det gemensamma. När majoriteten av dem man delar skattesystem med möter en med misstänksamhet minskar incitamenten att delta fullt ut.
George och Peter talade hela tiden om att vara ”black”. Jag har valt att använda en direkt översättning för att skilja dem från många andra mörkhyade migranter till Storbritannien, t.ex. den stora befolkningsgruppen med indiska och sydasiatiska rötter.
7.5 Värderingar
Med värderingar avser vi både politiska och kulturella värderingar – det vill säga de normer och principer som i stor utsträckning präglar ett samhälle. Det handlar inte om total värdeöverensstämmelse, utan om att dela grundläggande föreställningar om hur samhället bör fungera.
Båda de sydafrikanska deltagarna berättade att de lämnat landet på grund av den politiska situationen. Gary uttryckte att hans värderingar låg betydligt närmare Storbritanniens när det gäller synen på frihet och samhällsorganisation, även om han inte kände någon stark nationalism. Jake resonerade på liknande sätt och kopplade vännernas ovilja att betala skatt i Sydafrika till korruption och bristande förtroende för hur offentliga medel användes.
Trots att Gary och Jake tidigare haft mycket höga inkomster i den brittiska finanssektorn – och därmed betalat stora summor i skatt – beskrev de aldrig detta som ett problem. Snarare upplevde de det som nästan pinsamt att ha tjänat så mycket.
Andrew, som kom till Storbritannien som ung flykting från Balkan, beskrev sig själv som ”en stolt britt”. Hans tillhörighet bottnar i att han migrerade under en formativ period i livet och fick möjlighet till utbildning och trygghet i sitt nya hemland. Tacksamhet gentemot staten blev en central del av hans relation till samhället.
Molly, en vit kvinna från Skandinavien, menade att hennes vithet bidrog till att hon kände sig bekväm i Storbritannien, men betonade även vikten av institutionell igenkänning. Vid återbesök i ursprungslandet upplevde hon osäkerhet inför nya regler och institutioner, vilket paradoxalt nog förstärkte hennes band till Storbritannien.
Alison, från samma region, beskrev motsatt erfarenhet. Hon upplevde det brittiska skattesystemet som otydligt, personligt och närmast förhandlingsbart, i kontrast till det system hon lämnat, som hon uppfattade som mer transparent och förutsägbart. Trots sin professionella bakgrund kände hon att hon inte förstod systemets grundläggande principer. När värderingar som transparens och tydlighet inte upplevs som centrala i det nya landet, kan de snarare förstärkas – och därmed försvåra känslan av tillhörighet.
8 Svenska empiriska undersökningar om nyanländas syn på skatter
Svenska empiriska undersökningar om nyanländas syn på skatter är relativt få. De studier som finns har i stor utsträckning fokuserat på migranters ekonomiska bidrag till offentliga finanser, ofta uttryckt som relationen mellan inbetalda skatter och mottagande av transfereringar. I en numera något daterad rapport från Institutet för tillväxtpolitiska studier54 konstateras att ekonomisk teori inte ger något entydigt svar på om invandring bidrar positivt till välfärd och ekonomisk tillväxt. Slutsatsen är snarare att utfallet är osäkert och beroende av en rad antaganden.
En specialstudie från Konjunkturinstitutet jämför inrikes födda med flyktingar respektive övriga utrikes födda, där den senare gruppen bland annat inkluderar arbetskraftsinvandrare.55 Gruppen övriga utrikes födda beräknades ha ett positivt nettobidrag till de offentliga finanserna fram till 1991, för att därefter åter bidra positivt först från 2016. Noterbart är att denna grupp från och med 2021 beräknas ha ett större nettobidrag än inrikes födda, sannolikt till följd av åldersstrukturen: inrikes födda har i genomsnitt högre ålder och mottar i större utsträckning pensioner och andra åldersrelaterade transfereringar.
Redan i en tidigare beräkning från mitten av 1990-talet framhålls vikten av att nyanlända snabbt etablerar sig på arbetsmarknaden för att invandring ska bli samhällsekonomiskt lönsam. Samtidigt betonas att de beräknade nettoeffekterna är mycket känsliga för antaganden om bland annat löneutveckling, diskonteringsränta, utflyttningsfrekvens, fertilitet och arbetsmarknadsförhållanden.56
En sammanställning från Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering (Ifau),57 senast uppdaterad 2022, ger ytterligare stöd för flera av de insikter som framkommer i vår studie, även om skatt inte explicit står i fokus. Ifau visar att migranters utbildning och sociala nätverk är centrala för etablering på arbetsmarknaden, liksom att geografisk närhet till regioner med arbetskraftsbehov underlättar integration. Även ålder vid invandring och ursprungsregion spelar roll. Däremot framstår formellt medborgarskap som mindre betydelsefullt för möjligheten att få arbete, inkomst och därmed betala skatt.
I rapporten ”Invandring och integration i svensk opinion”58 analyseras hur människors uppfattningar om invandring påverkar deras åsikter om bland annat invandringens ekonomiska effekter. Författarna visar att värderingar och föreställningar – exempelvis om hur mycket invandring ”kostar” eller hur migranter bidrar – påverkar varandra, och att det ofta saknas ett tydligt samband mellan faktiska ekonomiska effekter och allmänhetens uppfattningar om dessa.
Skatteverket genomförde 2005 två riksomfattande undersökningar om invandrares syn på Skatteverket och dess service. Bakgrunden var myndighetens uttalade ambition att verka för lika rättigheter och möjligheter oavsett etnisk eller kulturell bakgrund, samt att bidra till integration genom att underlätta nyanländas kontakter med skattesystemet. Undersökningarna, som baserades på omfattande enkätmaterial, visade att personer som vuxit upp utanför Sverige i högre grad än inrikes födda hade haft personlig kontakt med Skatteverket. De uttryckte också större nöjdhet med kontakterna, högre förtroende för myndigheten och instämde i större utsträckning i att Skatteverket utförde sitt uppdrag på ett bra sätt. Dessa mönster återfanns oavsett ursprungsregion. Även om viljan att betala skatt inte stod i direkt fokus, drog Skatteverket slutsatsen att svarsmönstren tydde på ett relativt lågt deltagande i svartarbete och skattefusk bland nyanlända.
Slutligen bör nämnas en nationalekonomisk studie av Bastani m.fl.,59 där fokus inte primärt ligger på migranter som grupp utan på hur etnicitet kan fungera som förklaringsfaktor till beteenden i skattesystemet. Studien visar bland annat att vissa grupper av egenföretagare inte ”samlas” vid skattetrösklar i samma utsträckning som andra, samt att migranter i mindre grad utnyttjar avdrag som de har rätt till, exempelvis för resor till och från arbetet. Att individer inte tillgodogör sig de rättigheter som skattesystemet erbjuder kan ses som ett tecken på bristande likvärdighet och tillgång till systemet.
Rauhut, D., & Blomberg, G. (2003). Ekonomiska effekter av integration och invandring. I Institutet för tillväxtpolitiska studier.
Eisensee, T., & Paues, F. (2025). Invandrades nettobidrag till de offentliga finanserna 1983–2022. I Specialstudier Konjunkturinstitutet.
Storesletten, K. (1996). Skattemässiga följder av invandringen till Sverige. Ekonomisk Debatt, 24(4).
Ifau (Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering). (2022). Utrikes föddas etablering på arbetsmarknaden.
Goldschmidt, T. (2021). Immigration and public support for the Swedish welfare state. I Delmi Policy Brief.
Bastani, S., Giebe, T. & Miao, C. (2020). Ethnicity and tax filing behavior. Journal of Urban Economics, 116.
9 Sammanfattande reflektion: Vad betyder skattetillhörighet i Sverige?
Att analysera skattevilja genom begreppet skattetillhörighet möjliggör ett annat perspektiv än det som ensidigt fokuserar på formellt medborgarskap eller ekonomiska nettoeffekter. Flera skattemyndigheter arbetar aktivt med strategier för att stärka känslan av tillhörighet i syfte att öka regelefterlevnad och skattevilja. Marcelo Bergman och Sven Steinmo framhåller att statliga åtgärder som skapar en upplevelse av gemensamt syfte mellan stat och medborgare kan vara avgörande för skatteviljan.60
Historiskt har idén om att skatteintäkter ”tillhör folket” formulerats på olika sätt. I Sverige hävdade Socialdemokraterna under slutet av 1950-talet att ”skatten tillhör alla”.61 I andra kontexter har samma argument använts för att legitimera motstånd mot staten, såsom när den katolska kyrkan i Italien uppmanade invånare att undvika statliga skatter och i stället bidra till kyrkan, med motiveringen att staten omfördelade medel till administrativa och politiska eliter.62
I en samtid präglad av ökad rörlighet kan relationen mellan stat och skattebetalare förändras. Tsilly Dagan argumenterar för att kombinationen av rörliga skattebaser och staters försök att erbjuda offentliga tjänster ”à la carte” riskerar att omvandla skattebetalare från jämlika medlemmar av en politisk gemenskap till kunder av offentliga tjänster.63 En sådan utveckling kan i förlängningen underminera viljan att bidra till det gemensamma, vilket också speglas i skattemyndigheters förändrade vokabulär – från ”skattebetalare” till ”kund”.64
Våra analyser pekar på att arbete utgör den mest grundläggande arenan för skattetillhörighet, både i Sverige och i andra mottagarländer. Genom arbete etableras relationer bortom familjen, liksom en konkret ekonomisk relation till staten. Familj, särskilt i form av barn, fördjupar tillhörigheten genom ett långsiktigt perspektiv på välfärd, utbildning och framtid. Acceptans – att bli erkänd och inkluderad i vardagens sociala sammanhang – framträder som en starkt känslomässig facett med betydelse även för skatteviljan. Slutligen är delade värderingar centrala för hur individer identifierar sig med det politiska och administrativa systemet.
Sammantaget visar dessa facetter av skattetillhörighet att ett ensidigt fokus på fiscal citizenship som formell medborgarstatus riskerar att missa centrala dimensioner av migranters relation till skattesystemet. Migranters syn på skatt formas av känslor, relationer, identiteter och upplevelsen av att vara del av ett större sammanhang. För att förstå denna relation kan det därför vara mer fruktbart att tala om tillhörighet än om medborgarskap. Frågan är om detta perspektiv – utvecklat i en brittisk kontext – också kan bidra till en fördjupad förståelse av migranters syn på skatt i Sverige. Baserat på vår bok vill jag uppmuntra till fler empiriska studier av nyanländas erfarenheter av och relation till det svenska skattesystemet.
Lotta Björklund Larsen, FD, är Adjunct Professor in Accounting and Finance in J.E. Cairnes School of Business and Economics, University of Galway.
Bergman, M. & Steinmo, S. H. (2018). Taxation and consent: Implications for developing nations. In S. Steinmo (Ed.). The leap of faith. The fiscal foundations of successful government in Europe and America (s. 273–292). Oxford University Press.
Jansson, J. (2018). Creating tax-compliant citizens in Sweden. The role of social democracy. In S. Steinmo (Ed.) The Leap of Faith. The Fiscal Foundations of Successful Government in Europe and America, (s. 56–80). Oxford University Press.
Hien, J. (2018). Tax evasion in Italy: A God-given right? In S. Steinmo (Ed.) The leap of faith. The fiscal foundations of successful government in Europe and America, (s. 81–105). Oxford University Press.
Dagan, T. (2022). Klaus Vogel lecture 2021: Unbundled tax sovereignty – Refining the challenges. Bulletin for International Taxation for International Taxation, July, 318–328.
Björklund Larsen, L. (2024). Mottos for a more tax-compliant society: Strategies, tax compliance research, and fiscal practices at the Swedish Tax Agency. In J. Mugler, M. Sheild Johansson & R. Smith (Eds.), Anthropology and tax. Ethnographies of fiscal relations (s. 178–199). Cambridge University Pres; Tuck, P. (2013). The changing role of tax governance: Remaking the large corporate taxpayer into a visible customer partner. British Journal of Management, 24(S3), 116–131.