HFD 2025 ref. 13 – presumtion för beskattning av huvudaktieägare i fåmansföretag för medel som har betalats ut från företaget, jfr RÅ80 1:56
Ett ofta åberopat avgörande i rättstillämpningen på skatteområdet är RÅ80 1:56. Enligt rättsfallet föreligger en presumtion för att medel som har betalats till ett fåmansföretag, men som obehörigen har uteslutits från bokföringen i företaget, har stått till huvudaktieägarens förfogande och ska beskattas hos ägaren. Rättsfallet och dess konsekvenser har behandlats av Leidhammar, Bevisprövning i taxeringsmål, Norstedts Juridik 1995 s. 382–388.
Frågan i HFD 2025 ref. 13 var nu om, och i så fall under vilka förutsättningar, en motsvarande presumtion ska tillämpas vid utbetalningar från ett fåmansföretag och vid tillämpning även vid efterbeskattning och vid uttag av skattetillägg. Skatteverket har enligt Högsta förvaltningsdomstolen bevisbördan för tillämpningen av nämnda presumtion. Presumtionen gäller förstås inte om de utbetalda medlen har använts för att betala företagets utgifter eller rent faktiskt inte har stått till ägarens förfogande.
Högsta förvaltningsdomstolen erinrar om att presumtionen i rättsfallet RÅ80 1:56 har sin grund i att huvudaktieägaren i ett fåmansföretag har kontroll över företagets medel och att den kontrollen får anses gälla både medel som betalas in till företaget och medel som betalas ut från detta. Om ett fåmansföretag betalar ut medel utan att utbetalningen tas upp i företagets redovisning bör det därmed enligt domstolen kunna presumeras att huvudaktieägaren har tagit ut medlen. Detsamma bör enligt Högsta förvaltningsdomstolen gälla om utbetalningen visserligen tas upp i redovisningen men det saknas bokföringsunderlag till stöd för utbetalningen, t.ex. i form av en faktura. Samma bedömning bör enligt domstolen göras om det finns ett bokföringsunderlag, men detta inte återspeglar verkliga förhållanden när det gäller vad utbetalningen avser eller till vem den har gjorts. I sådana fall finns det skäl att presumera att medlen har tagits ut av huvudaktieägaren.
Fåmansföretaget hade i det nu aktuella fallet gjort sådana utbetalningar av medel som gjorde att det enligt Högsta förvaltningsdomstolen kunde presumeras att huvudaktieägaren tagit ut medlen. Medlen hade dock enligt domstolen rent faktiskt inte stått till huvudaktieägarens förfogande varför det saknades skäl att upprätthålla presumtionen. Det innebar att det saknades grund för att påföra fåmansföretaget arbetsgivaravgifter och därtill hänförligt skattetillägg. Det saknades således också grund för att beskatta huvudaktieägaren (avgörande samma dag gällande huvudaktieägarens inkomstbeskattning).
Av rättsfallet RÅ80 1:56 följer enligt min mening att det finns en presumtion för att oredovisade inkomster i ett fåmansföretag under vissa förutsättningar ska anses ha stått till huvudaktieägarens förfogande och ska beskattas hos ägaren.
Vid efterbeskattning och påföring av skattetillägg på grund av oriktig uppgift måste, enligt Högsta förvaltningsdomstolen, de förhållanden som utlöser tillämpningen av presumtionen klart framgå.