Stora språkmodeller som verktyg för analys av underinstanspraxis i skatterätten – Risker, möjligheter och kunskapsteoretiska bidrag, med utgångspunkt i POLINE-projektets erfarenheter

2.1 POLINE-projektet och konceptet Judicial Interpretative Formulas

POLINE-projektet genomfördes under 2023–2025 som ett samarbete mellan aktörer i Italien, Bulgarien och Sverige, med finansiering från EU:s Justice Programme.9 Projektets kärnidé var att domstolar, både EU-domstolen och nationella instanser, använder sig av återkommande tolkningsformler när de tillämpar mervärdesskattelagstiftning. Dessa formler definierades som textavsnitt från domskäl som innehåller tolkning av en regel, subsumtion av fakta under en regel, eller kvalificering av ett faktiskt förhållande under ett rättsbegrepp. De fick beteckningen JIF.10

Konceptet JIF utvecklades medvetet utanför den anglosaxiska distinktionen mellan holding och dictum. I common law-system är denna distinktion central: holding är den del av domskälen som utgör bindande prejudikat, medan dictum är rättsuttalanden som inte är nödvändiga för avgörandet. Som Santin och Fidelangeli betonar Court of Justice of the Euro­pean Union var det emellertid nödvändigt att utarbeta ett nytt begrepp anpassat till civil-law system, där formellt bindande prejudikat i strikt common law-mening inte förekommer.11 Begreppet JIF tog istället sin utgångspunkt i den italienska doktrinen om principio di diritto, den rättsprincip som en dom uttrycker, och utvecklades genom en komparativ analys av de deltagande ländernas rättssystem.12 JIF som begrepp kom därigenom inte att bli bundet till en specifik rättstradition utan utformat för att fånga tolkningsverksamhetens kärna oberoende av nationellt rättssystem.

Det svenska bidraget till projektet bestod bland annat av en analys av cirka 670 HFD-avgöranden rörande mervärdesskatt, där Kristoffersson, Aiderfors och Kristoffersson undersökte tekniker för overruling och distinguishing i svensk praxis.13 I den tekniska delen av projektet användes LLM:er för att automatiskt extrahera JIF:er ur domstolsavgöranden från CJEU samt från nationella högsta instanser i de tre länderna.14 Extraktionen utfördes som en binär klassificeringsuppgift på paragrafnivå: modellen analyserade varje stycke i en dom och bedömde om det utgjorde en JIF, med resultatet i strukturerat JSON15-format. Denna tekniska arkitektur, binär klassificering med strukturerad utdata, är av direkt relevans för frågan om metoden kan skalas till underinstansernas material.

2.2 Legalitetsprincipen och underinstansernas roll i normskapandet

Legalitetsprincipen i skatterätten kräver att skatt påförs genom lag (nullum tributum sine lege).16 Principen innefattar krav på lagstöd (lex scripta), normtydlighet (lex certa), förbud mot retroaktivitet (lex praevia) och ett övergripande krav på förutsebarhet.17 Hultqvist har i sin avhandling systematiserat dessa dimensioner och visat att förutsebarhetskravet, att den skattskyldige ska kunna förutse de skattemässiga konsekvenserna av sitt handlande, är den mest centrala aspekten av legalitetsprincipen.18 Tikka har belyst likheter och skillnader med den finska rätten, och Tjernberg har betonat att tolkning av skattelagstiftning alltid måste ta sin utgångspunkt i legalitetsprincipen, vilken sätter en yttre gräns för hur extensivt domstolarna kan tolka en bestämmelse.19

I rättskällehierarkin är underinstansernas avgöranden formellt sett inte prejudicerande. Kristoffersson har emellertid visat att HFD:s avgöranden, trots att de formellt bara binder inter partes, har en stark faktisk styrverkan och att lägre instanser i allmänhet följer dem.20 Denna observation reser en viktig fråga: om HFD:s prejudikat har en sådan de facto-styrverkan, hur är det med de underinstansavgöranden som inte har något egentligt prejudikatvärde? De flesta skattemål avgörs redan i förvaltningsrätten och blir aldrig föremål för högre instansers bedömningar. Det innebär att det finns en väsentlig praktisk normbildning som sker bortom prejudikatens räckvidd: den pågående, tysta tolkningsprocess genom vilken domare tillämpar lagtext på konkreta fall utan vägledning från högsta instans.

Det sagda innebär att praxis kan komma att blidas på olika sätt. En möjlighet är att förvaltningsrätten intar en inställning som är mer generös än vad som faktiskt följer av gällande rätt, och Skatteverket instämmer i denna uppfattning. Gällande rätt är här tolkat som den slutsats HFD hade kommit till om ett ärende verkligen prövats av dem. I den här situationen skapas rättstillstånd som är faktiskt gällande, utan att ur rättsdogmatiskt perspektiv kunna anses vara gällande rätt. Rätten gäller, men den kan endast anses utgöra ett visst antagande om att det är gällande rätt intill dess HFD slutligen avgjort frågan.

Den andra klart tänkbara situationen är att förvaltningsrättens beslut kvarstår oaktat att det faktiskt följer annat av HFD:s praxis. Att beslutet kvarstår kan exempelvis bero på att den skattskyldige saknar ekonomiska resurser och egen kompetens att föra en process vidare från förvaltningsrätten, vilket i sin tur kan bero på att den skattskyldige försätts i konkurs (bland annat på grund av den skatteskuld som ett omprövningsbeslut resulterar i). Det spelar i sådana fall ingen roll om HFD efteråt i ett prejudikat kommer fram till att den skattskyldige har rätt. Det felaktiga förstainstansbeslutet står fortfarande fast, även om den efterkommande tillämpningen från förvaltningsrättens sida följer HFD-praxis.

Det sagda innebär enligt min uppfattning att det blir centralt att även förvaltningsrätterna är noggranna, vilket jag utgår från att de är, med att följa exempelvis legalitetsprincipen. Härigenom, är legalitetsprincipen inte endast en fråga för högsta instans. För de fall målen, av någon anledning, inte når till högsta instans är det centralt att både förvaltningsrätterna och kammarrätterna anlägger en tolkningsstil som är väl förenlig med de grundläggande rättssäkerhetskraven.

2.3 Från gällande rätt till faktisk tillämpning: rättslig polycentri och levande rätt

Mot bakgrund av vad som framhållits i föregående avsnitt skiljer sig studiet av underrättspraxis principiellt från frågan om vad som utgör gällande rätt i rättspositivistisk mening. Den rättsdogmatiska metoden söker, som Sandgren uttrycker det, rekonstruera norminnehållet med ledning av de erkända rättskällorna, främst lagtext, förarbeten och prejudikat, och bedöma vilken tolkning som är den rättsligt korrekta.21 En studie av underinstanspraxis har ett annat kunskapsobjekt: den avser att beskriva och analysera hur rätten faktiskt tillämpas, oberoende av om den tillämpningen överensstämmer med det rättsdogmatiska idealet. Denna distinktion är inte bara metodologisk utan också epistemologisk, de två ansatserna producerar kvalitativt olika typer av kunskap om rättsordningen.

Distinktionen har djupa rötter i rättsteorins historia. Eugen Ehrlich formulerade redan 1913 tanken att samhällets ”levande rätt” (lebendes Recht) inte enbart återfinns i lagböcker och högsta instansens avgöranden, utan i de mönster av beteende och beslutsfattande som faktiskt styr samhället.22 Ehrlichs poäng var att den formella rätten bara utgör toppen av ett isberg: under ytan finns en rik flora av normer, praxis och förväntningar som den faktiska rättstillämpningen vilar på. I svensk rättssociologisk tradition har Hydén utvecklat liknande perspektiv. Han argumenterar för att rätten bör studeras inte bara ”uppifrån”, utifrån lagstiftarens och högsta domstolens perspektiv, utan även ”nerifrån”, som den tar sig uttryck i den faktiska tillämpningen. Hydéns distinktion mellan kunskap ”i” rätten (det interna, rättsdogmatiska perspektivet) och kunskap ”om” rätten (det externa, rättssociologiska perspektivet) är central för att förstå det kunskapsbidrag en studie av underinstanspraxis kan ge.23

Teorin om rättslig polycentri, såsom den utvecklats av Petersen och Zahle, erbjuder en vidare ram för förståelsen av dessa frågor. Polycentri-begreppet innebär att rätten inte enbart produceras av ett enda auktoritativt centrum (lagstiftaren och högsta instansens domare), utan även av en mångfald av aktörer på olika nivåer i rättssystemet.24 Förvaltningsrätter, skattemyndigheter, skatterådgivare och skattebetalare bidrar alla till att ge rättsnormerna deras konkreta innehåll genom sina dagliga tolkningar och tillämpningar. I POLINE-projektet framträdde en likartad insikt i europeisk kontext: tolkningsformlerna (JIF) vandrar mellan domstolsnivåer och mellan nationella system, och förändras ibland tyst under vägen, en process som Casarosa och Moraru kallar ”judicial interaction”.25

I den italienska doktrinen används begreppet diritto vivente (”levande rätt”) för att beteckna den rätt som framträder genom stabil rättspraxis, särskilt från de högsta instanserna. Som Fidelangeli och Mondini visar i POLINE-boken använder den italienska lagstiftaren uttryckligen begreppet diritto vivente som hänvisning till stabil praxis, och den italienska författningsdomstolen (Corte costituzionale) behandlar den som en självständig rättslig kategori.26 Olsen har i svensk kontext diskuterat hur olika perspektiv på rätten, interna och externa, genererar olika typer av kunskap, och betonat att en fullständig förståelse av rättsordningen kräver att båda perspektiven beaktas.27 För underinstansernas del kan man tala om en ännu mer grundläggande form av levande rätt: den rätt som aldrig når högsta instansen, aldrig blir prejudikat, men som icke desto mindre styr utfallet för de allra flesta berörda skattebetalare.

4.1 Allmänt

POLINE-projektets erfarenheter visar att LLM-stödda metoder kan användas för att extrahera och klassificera tolkningsformler ur domstolsavgöranden med tillfredsställande precision.32 Men erfarenheterna visar också något mer fundamentalt. Galli och Contissa diskuterar hur introduktionen av AI påverkar den tolkningsverksamhet som föregår det vi traditionellt kallar ”tolkning”: varje urval och varje kategorisering är en form av tolkning, och subjektiva val påverkar oundvikligen efterföljande steg i analyskedjan.33 Denna insikt, att det inte finns någon teori- eller värderingsneutral extraktion av information ur juridiska texter, är central när metoden ska överföras från högsta instansmaterial till den större och mer heterogena korpus som underinstanspraxis utgör.

4.2 Semantisk sökning och klustring

Med hjälp av transformer-modeller kan domar omvandlas till numeriska representationer (vektorer) som placeras i ett matematiskt rum med många dimensioner. Denna representation gör det möjligt att jämföra domar med varandra och identifiera likheter i deras innehåll. Varje dom transformeras till en numerisk vektor som fångar dess semantiska innehåll, och domar med liknande vektorer kan klustras för att identifiera grupper av avgöranden som behandlar likartade tolkningsfrågor, även när terminologin varierar.34 POLINE-projektet visade att EU-domstolens så kallade ”copy-paste”-teknik, där identiska textavsnitt upprepas i efterföljande domar, gör det möjligt att spåra tolkningsformlernas spridning över tid och identifiera var en viss tolkning först formulerades.35 För underinstanspraxis är den potentiella tillämpningen annorlunda men inte mindre intressant: här handlar det snarare om att upptäcka gemensamma argumentationsmönster även där domstolarna formulerar sig på varierande sätt. Semantisk klustring kan avslöja implicit samstämmighet eller, omvänt, implicit divergens som inte framträder vid traditionell läsning.

4.3 Automatiserad extraktion av strukturerad information

LLM:er kan instrueras att läsa en dom och returnera strukturerad information: tillämpade lagrum, rekvisit, bevismedel, argumentationstyp och utfall. I POLINE-projektet genomfördes extraktionen som en binär klassificeringsuppgift på paragrafnivå. Det innebär att varje enskilt stycke i domen behandlades som ett separat beslutsobjekt, där modellen för varje stycke gjorde ett av två möjliga val: antingen bedömdes stycket innehålla relevant information och inkluderades, eller så bedömdes den sakna relevans och uteslöts. För att säkerställa att resultatet blev strukturerat och maskinläsbart levererades modellens utdata enligt ett fördefinierat JSON-schema. Schemat fungerade som en mall som garanterade att varje extraherat stycke beskrevs på samma sätt, med tre obligatoriska fält: styckenummer, som anger styckets position i domen och gör det möjligt att spåra informationen tillbaka till källan; JIF-klassificering, som beskriver vilken typ av juridiskt innehåll stycket innehåller; samt konfidensnivå, som visar hur säker modellen är på sin egen bedömning.36 Billi, Galli och Contissa visar hur AI-baserade system för skattedomstolar har utvecklats historiskt, från tidiga regelbaserade expertsystem via maskin­inlärning till moderna LLM-lösningar, och betonar att varje generation har inneburit nya möjligheter men också nya typer av fel.37 För underinstansernas del finns det en outnyttjad potential att bygga strukturerade databaser över tusentals avgöranden med variabler som i dag saknas helt, exempelvis systematisk information om vilka rekvisit som är avgörande och hur bevisbördan fördelas i praktiken.

4.4 Kvalitativ kodning och terminologisk normalisering

En LLM kan användas för att föreslå koder enligt en fördefinierad kodbok, med citatstöd från domtexten.38 Skattedomstolar använder ibland varierande terminologi för samma begrepp (exempelvis det äldre ”rörelse” och det nuvarande ”näringsverksamhet”). LLM:en kan identifiera sådana synonymer och föreslå enhetlig kodning, en process som kan kallas terminologisk normalisering.39 POLINE-projektet visade ett oväntat resultat: den mest effektiva promptstrategin var inte alltid den mest detaljerade, utan ibland gav kortare och mer fokuserade instruktioner bättre resultat.40 Detta understryker vikten av iterativ kalibrering och pekar mot att modellernas uppmärksamhetsmekanism kan påverkas negativt av för omfattande instruktioner.41

5.1 Hallucineringar och verifierbarhet

Hallucineringar, att modellen genererar trovärdig men felaktig text, är den mest väldokumenterade och potentiellt mest skadliga risken med LLM:er. Ji med flera klassificerar hallucineringar i intrinsiska (motstridande med källmaterialet) och extrinsiska (overifierbara påståenden som modellen presenterar som fakta).42 Problemet har fått stor uppmärksamhet i juridiska sammanhang sedan flera advokater i olika länder har blivit föremål för disciplinära åtgärder efter att ha åberopat AI-genererade rättsfall som inte existerade.43 Magesh med flera har i en empirisk studie visat att även specialiserade juridiska AI-verktyg baserade på retrieval-augmented generation (RAG) hallucinerar i 17–33 procent av fallen.44 Det ska dock framhållas att dessa studier avser äldre modeller än de som vi har idag, och problemet har minskat avsevärt även om det fortfarande kvarstår till en viss del.45

I POLINE-projektets felanalys framkom att LLM:en ibland förväxlade parternas argumentation med domstolens egen tolkning, särskilt i domskäl där parternas inlagor refererades utförligt.46 Denna typ av fel är särskilt svår att upptäcka eftersom den resulterande texten är juridiskt koherent och stilistiskt korrekt, den representerar bara fel aktörs ståndpunkt. För juridisk forskning är varje ovaliderat påstående potentiellt skadligt, och principen måste vara att LLM:en föreslår och forskaren beslutar. Det innebär att LLM-stödd analys aldrig (eller åtminstone inte ännu) kan ersätta kvalificerad mänsklig bedömning utan enbart accelerera den.

5.2 Språklig kompetens för svenska juridiska texter

De flesta LLM:er har tränats huvudsakligen på engelskspråkigt material. POLINE-projektet inkluderade visserligen svenskt material (slutligen 99 HFD-avgöranden), men omfattningen var begränsad jämfört med det engelska och det italienska materialet.47 Befintliga juridiska benchmark-dataset, såsom LexGLUE och MultiLegalPile, representerar framför allt engelska och ett fåtal andra stora europeiska språk; svenska juridiska texter utgör en försvinnande liten andel av de tillgängliga träningskorpusarna.48 Språklig finjustering med större svenska juridiska korpusar skulle kunna förbättra prestandan avsevärt, men kräver annoterad träningsdata som i dag saknas. Utvecklingen av sådana resurser vore i sig ett betydande forskningsbidrag.

5.3 Reproducerbarhet och transparens

Proprietära modeller, som ChatGPT och Claude, är slutna system. Det innebär att forskaren varken kan se vilka data som modellen har tränats på eller hur den är uppbyggd.49 Dessutom uppdateras modellerna löpande utan att förändringarna dokumenteras offentligt. Detta skapar ett grundläggande transparensproblem. För att annan forskning ska kunna granska och upprepa resultaten måste därför samtliga promptar, modellversioner, temperaturinställningar och svar loggas noggrant. I forskningsprojektet POLINE redovisades modellval, parametrar och promptstrategier öppet – ett tillvägagångssätt som utgör en viktig förebild för framtida studier.50 Reproducerbarhet är ett grundläggande vetenskapligt krav som ställs på sin spets av LLM-teknikens inneboende variabilitet.

5.4 Bekräftelsebias och tolkningsförväntningar

Om en prompt formuleras ledande kan modellen anpassa sin utdata efter de förväntningar som implicit uttrycks i instruktionen. Galli och Contissa noterar att varje urval och kategorisering innehåller ett subjektivt moment, och argumenterar för att fullständig objektivitet är ouppnåelig men att transparens kan kompensera för detta: om forskaren öppet redovisar sina val kan andra bedöma deras rimlighet.51 I POLINE hanterades risken för bekräftelsebias genom att definitionen av JIF utarbetades gemensamt av experter i skatterätt och rättsteori från samtliga deltagande länder, och validerades i testomgångar där flera oberoende bedömare klassificerade samma textavsnitt.52

6.1 Allmänt

En avgörande fråga är vilken typ av kunskap som studiet av underinstanspraxis kan producera, och hur denna kunskap förhåller sig till den kunskap som den rättsdogmatiska metoden genererar. Det är här viktigt att vara tydlig med distinktionen: en empirisk studie av underinstanspraxis gör inte anspråk på att fastställa vad som är gällande rätt utifrån ett rättskällehierarkiskt perspektiv. Det den gör är att kartlägga den faktiska tillämpningen, en form av kunskap som är besläktad med det Epstein och Martin kallar empirical legal research, men som i detta fall använder sig av tekniskt nya verktyg för datainsamling och analys.53

6.2 Kvantitativa tillämpningsmönster

Det mest grundläggande bidraget är deskriptivt: vilka lagrum tillämpas oftast? Hur fördelar sig utfallen (bifall, avslag, delvis bifall)? Hur förändras dessa fördelningar över tid, exempelvis efter en lagändring eller ett nytt prejudikat från HFD?54 Sådan översiktsdata existerar i dag inte för svensk skatterätt på underinstansnivå. Det handlar inte om normativa slutsatser utan om empiriska beskrivningar av tillämpningsmaskineriet, en typ av kunskap som för andra rättsområden, exempelvis i amerikanska studier av federal sentencing,55 har visat sig ha stor betydelse för både forskning och lagstiftningsarbete.56 Det en sådan undersökning kan visa är hur rätten faktiskt tillämpas i relation till vad som rättskällehierarkiskt är att se som gällande rätt. Sedan är det centralt att försöka analysera varför en sådana avvikelse föreligger.

6.3 Geografisk variation och rättsenhetlighet

En jämförelse av utfall mellan olika förvaltningsrätter för likartade mål kan avslöja regional variation. Om samma typ av mål bedöms strängare i en domkrets än i en annan, utan att det finns sakliga skäl för skillnaden, aktualiseras grundläggande rättssäkerhetsfrågor: legalitetsprincipens krav på förutsebarhet och den grundläggande likhetsprincipen förutsätter att lika fall behandlas lika, oberoende av geografisk tillhörighet. Sådan variation är ett uttryck för rättslig polycentri i praktiken: normen får olika innehåll beroende på var den tillämpas, trots att lagstiftaren har avsett en enhetlig tillämpning.57

6.4 Tolkningsformler i underinstanserna: spridning och transformation

POLINE-projektets centrala insikt är att tolkningsformler vandrar mellan domstolsnivåer. EU-domstolens JIF:er återfinns, ibland ordagrant, i nationella höginstansers avgöranden, och Casarosa och Moraru identifierade tre typer av spridning: ordagrann kopiering, parafrasering med bibehållen kärna och transformation med ändrad innebörd.58 Frågan är om och hur dessa formler vandrar vidare nedåt i instanskedjan. Återfinns HFD:s tolkningsformler i förvaltningsrätternas domskäl? Om ja: återges de troget, eller transformeras de? Om nej: vad händer när tolkningsformlerna inte når ned? Uppstår då lokala varianter, en sorts underrättslig diritto vivente som lever sitt eget liv utan förankring i högre instans?

Casarosa och Moraru visar också att tolkningsformler ibland internaliseras tyst av nationella domstolar utan uttrycklig hänvisning till den dom där tolkningen ursprungligen formulerades, en form av implicit rättslig interaktion som inte låter sig fångas med traditionella metoder.59 LLM-stödd semantisk analys, som kan jämföra textavsnitt på innehållsnivå snarare än på grundval av explicita hänvisningar, har i teorin potential att identifiera sådan implicit spridning och därigenom synliggöra formelns faktiska genomslag i rättssystemet.

6.5 Tolkningsmetoder och argumentationsstrukturer

En kvalitativ analys kan visa vilka tolkningsmetoder som dominerar i underinstanserna: ordalydelse, förarbeten, ändamålstolkning eller hänvisning till högre instansers praxis.60 Särskilt intressant är frågan om tolkningsglidning, där domstolarna över tid tillmäter en bestämmelse en innebörd som successivt avlägsnar sig från ordalydelsen. Från legalitetsprincipens ståndpunkt är detta potentiellt problematiskt, eftersom den skattskyldige har rätt att kunna förutse beskattningskonsekvenserna med ledning av lagtexten.61 Systematisk kunskap om tolkningsmetodernas fördelning i underinstanserna skulle möjliggöra en empiriskt grundad bedömning av hur långt tolkningen faktiskt har utvecklats i förhållande till den skrivna normen.

6.6 Bevisvärdering, skattetillägg och proportionalitet

Domskälen innehåller information om bevisbördans fördelning, bevismedlens karaktär och domstolens värdering av den framlagda bevisningen.62 Skattetillägg, en administrativ sanktion med straffrättsliga drag enligt Europadomstolens praxis, kräver en proportionalitetsbedömning som kan variera avsevärt mellan enskilda domare och domstolar.63 Systematisk kunskap om hur underinstanserna faktiskt värderar bevisning och tillämpar proportionalitetsprincipen vid skattetillägg saknas i dag. En LLM-stödd analys av ett stort antal skattetilläggsmål skulle kunna synliggöra mönster som inte framträder vid studiet av enskilda avgöranden.

7.1 Bortom den rättsdogmatiska horisonten

Det viktigaste bidraget från en empirisk studie av underinstanspraxis är epistemologiskt. Den rättsdogmatiska metoden producerar kunskap om normernas innehåll med ledning av auktoritativa rättskällor, den söker svaret på frågan ”vad är gällande rätt?”. En empirisk studie av underinstanspraxis producerar en kvalitativt annorlunda typ av kunskap: kunskap om vad rätten gör, inte bara vad rätten säger. Denna distinktion är inte ny, den återfinns i Ehrlichs begrepp lebendes Recht, i Hydéns normvetenskap och i den nordiska rättssociologiska traditionen, men den har sällan systematiskt tillämpats på skatterätten.64

De båda kunskapstyperna utesluter inte varandra; de kompletterar varandra på ett sätt som berikar den rättsvetenskapliga förståelsen. En rättsdogmatisk analys kan visa att en viss tolkning av inkomstskattelagen är den rättsligt korrekta givet rättskälleläran. En empirisk studie kan visa att denna tolkning inte tillämpas av förvaltningsrätterna, eller att den tillämpas ojämnt. Kombinationen av dessa perspektiv ger en rikare och mer verklighetsförankrad förståelse av rättens funktion, inte bara dess normativa anspråk utan också dess faktiska genomslag.

7.2 Legalitetsprincipens faktiska genomslag

För legalitetsprincipen är distinktionen mellan formell norm och faktisk tillämpning särskilt angelägen. Kravet på förutsebarhet kan inte bedömas enbart utifrån lagtextens ordalydelse eller de tolkningar som HFD har etablerat i prejudikat. Det måste också bedömas utifrån om den skattskyldige faktiskt kan förutse hur bestämmelsen tillämpas av den domstol som avgör målet.65 Om det visar sig att tillämpningen varierar signifikant mellan domstolar eller domkretsar, är detta en empirisk indikation på att förutsebarhetskravet inte realiseras fullt ut. En sådan observation utgör en annan typ av kunskap än den rättsdogmatiska bedömningen av legalitetsprincipens normativa innehåll, men den är minst lika relevant för den som vill bedöma skatterättens faktiska rättssäkerhet.

7.3 Lagstiftningskvalitet och domstolarnas vägledning

Kunskap om tillämpningsmönster kan vara av direkt praktisk nytta som underlag vid lagstiftningsarbete. Om en bestämmelse ger upphov till systematiskt divergerande tolkningar i underinstanserna, kan det tyda på att normtydligheten är otillräcklig, att lex certa-kravet inte är uppfyllt i den praktiska tillämpningen, även om bestämmelsen vid en isolerad läsning förefaller klar. På motsvarande sätt kan variationsdata vara relevant för domstolsväsendets interna kvalitetsarbete och för HFD:s val av vilka mål som bör ges prövningstillstånd: om data visar att en viss fråga avgörs på systematiskt olika sätt i olika domkretsar, stärks argumentet för att HFD bör ta upp frågan för att skapa enhetlighet.

7.4 Rättslig polycentri som analytisk ram

Det perspektiv som här föreslås har beröringspunkter med den äldre debatten om rättslig polycentri och rättspluralism. Petersen och Zahle visade att rätten i moderna samhällen produceras på flera nivåer och av flera aktörer, och liknande insikter har formulerats inom systemteoretisk rättspluralism.66 I skatterätten innebär detta att den ”verkliga” rätten, den rätt som faktiskt avgör enskildas skattskyldighet, inte bara återfinns i riksdagens lagstiftning och HFD:s prejudikat, utan också i den dagliga tillämpning som sker vid förvaltningsrätter, kammarrätter och Skatteverket. LLM-stödda metoder gör det för första gången möjligt att kartlägga denna polycentriska normbildning i stor skala, med en precision och systematik som manuella metoder inte kan uppnå.

POLINE-projektet demonstrerade detta på europeisk nivå: tolkningsformler skapade av EU-domstolen spreds till nationella högsta instanser, ibland troget, ibland transformerade, med mätbar tidsfördröjning och varierande grad av trogen återgivning.67 En motsvarande kartläggning av hur HFD:s tolkningar sprids till, eller avviker från, underinstansernas praxis skulle utgöra ett principiellt nytt bidrag till förståelsen av den svenska skatterättens faktiska funktion. Det skulle göra det möjligt att empiriskt bedöma i vilken utsträckning det rättsdogmatiska idealet om en enhetlig rättsordning överensstämmer med den faktiska normskapande praktiken.

7.5 Metodutveckling inom rättsvetenskapen

Slutligen bidrar dessa metoder till den rättsvetenskapliga verktygslådans förnyelse. POLINE-projektet visade att tvärvetenskapligt samarbete mellan jurister och datorlingvister inte bara är önskvärt utan nödvändigt, och att juridisk expertis måste vara involverad i varje fas, från definition av extraktionsmål till validering av resultat.68 Sandgren har i sin metodlitteratur betonat betydelsen av metodmedvetenhet i juridisk forskning: att inte bara redovisa vilka rättskällor som använts utan kritiskt reflektera över den valda metodens begränsningar och kunskapsteoretiska implikationer.69 LLM-stödd analys ställer denna fråga på sin spets och kräver att rättsvetare utvecklar kompetens att bedöma inte bara juridiskt material utan också de verktyg som används för att bearbeta det. Ett strukturellt hinder för AI-adoption i juridisk forskning kan vara bristen på tvärvetenskaplig kompetens (eller kanske ointresset för) hos många av de rättsvetenskapliga forskarna.