Många företag har idag en publik skattepolicy. Vid en närmare granskning förefaller dock många policyer vara vaga och ospecifika – det saknas ofta information om hur företaget konkret ser på sin skatteplanering och hur policyn implementeras och efterlevs. I denna artikel presenterar jag, med utgångspunkt i internationella riktlinjer som GRI 207 och min erfarenhet av best practice, förslag på hur företag kan förbättra sin skattepolicy. Det handlar kortfattat och främst om hur skattepolicyn kan bli mer konkret och skräddarsydd efter företagets verksamhet. Först då kan skattepolicyn fungera som ett effektivt styrverktyg och utgöra en viktig del i företagets hållbarhetsarbete.
1 Inledning
En skattepolicy är ett sätt för företag att kommunicera sin skattestrategi till intressenter, såväl interna som externa. Företags skattepolicy har ofta en liknande utformning och struktur. De innehåller vissa grundläggande principer kring hur företaget ser på sin skattehantering, såsom att rätt skatt ska betalas och att företaget inte ägnar sig åt aggressiv skatteplanering. Ofta ges dock inte någon tydlig vägledning om hur ett företag rent konkret förhåller sig till skatteplanering, hur skattepolicyn implementeras i företaget eller hur uppföljning sker.
På senare tid har företag anklagats för green washing kopplat till sitt hållbarhetsarbete. Green washing kan ske på olika sätt men handlar om att företag framställer sina produkter, tjänster och sitt hållbarhetsarbete som bättre (mer miljövänligt) än vad det faktiskt är. Det kan innefatta att företag i sitt hållbarhetsarbete uttrycker sig vagt eller generellt, att positiva värdeord används utan grund (såsom ”grönt”) eller att positiva aspekter lyfts fram medan negativa döljs.1 Det finns en risk att en undermålig skattepolicy på ett liknande sätt kan ses som ett sätt att skönmåla företags skattehantering. De grundläggande principerna som en skattepolicy baseras på får numera anses självklara att förhålla sig till, och de ger inte någon närmare vägledning kring hur det enskilda företaget faktiskt arbetar med sin skattehantering. Risken är att en otydlig skattepolicy inte kommer att främja företagets anseende i förhållande till skatt, utan snarare tvärtom.
Syftet med denna artikel är att belysa skattepolicyns roll och ge konkreta förslag på hur företag kan förbättra sin skattepolicy för att den ska bli ett effektivt styrverktyg och en viktig del i företagets hållbarhetsarbete. Artikeln disponeras enligt följande. I avsnitt 2 går jag igenom hur en skattepolicy typiskt sett ser ut och vilken information den kan innehålla. I avsnitt 3 går jag igenom några rapporter som har undersökt den övergripande kvaliteten på företags skattepolicy och slutligen i avsnitt 4 presenterar jag förslag på konkreta förbättringsåtgärder av företags skattepolicy.
United Nations - Greenwashing – the deceptive tactics behind environmental claims, https://www.un.org/en/climatechange/science/climate-issues/greenwashing, kontrollerad 2026-05-11.
2 Skattepolicyns utformning
2.1 Skattepolicyns linda
Redan i november 2013 genomförde organisationen ActionAid en undersökning där de frågade de 61 största företagen på Nasdaq Stockholm om deras förhållningssätt till skatt. Frågorna inkluderade om företagen hade en skattepolicy och hur den tillämpades, hur företagen hanterade aggressiv skatteplanering samt hur mycket skatt företagen betalade. Resultatet ansågs nedslående; två tredjedelar av företagen svarade inte överhuvudtaget, och av de som svarade hade enbart sju företag en uttalad skattepolicy.2 I samband med att resultatet av undersökningen presenterades krävde företrädare för organisationen att företagen och Sveriges regering behövde ta sitt ansvar för ökad transparens och en mer rättvis beskattning.3
Under 2015 tog regeringen fram en skrivelse för ett hållbart företagande.4 I skrivelsen presenterade regeringen sina förväntningar på företagens hållbarhetsarbete inom flera områden, däribland beskattning. Avseende hållbar beskattning uppmuntrade regeringen multinationella företag att följa OECD:s riktlinjer, att följa både skattelagstiftningens bokstav och syfte samt att samarbeta med skattemyndigheter. Regeringen uppmuntrade vidare företag att ta fram en skriftlig skattepolicy som ett verktyg för att säkerställa att styrelsens syn på beskattning reflekteras i bolagets verksamhet.5 Efter uppdrag från regeringen skapade Skatteverket därefter en sida på sin webbplats för skatt och hållbarhet, där företag uppmuntrades att ta fram en skattepolicy.6
Det finns inget uttryckligt lagkrav att företag ska ha en skattepolicy. Företag kan dock behöva beskriva sin skattehantering som en del av sin hållbarhetsrapportering. Krav på att vissa företag årligen ska ta fram en hållbarhetsrapport baseras på EU-direktiv och har för de flesta företag tillämpats sedan räkenskapsåret 2017.7 För att förbättra kvaliteten och konformiteten av hållbarhetsrapporteringen uppdaterades reglerna genom ett nytt EU-direktiv, Corporate Sustainability Reporting Directive (CSRD)8. CSRD är dock föremål för begränsningar genom EU:s Omnibus I-paket.9 Därtill finns andra regelverk som syftar till att offentliggöra viss skatteinformation, såsom offentliga land-för-land-rapporter.10
Under åren har olika organisationer tagit fram riktlinjer för hur företag kan kommunicera sin skattestrategi. Några av dessa inkluderar GRI 207, Fair Tax Mark, The ICC Guidelines on tax principles for multinational business, CSR Europe – A Blueprint for Responsible and Transparent Tax Behaviour, WEF – Measuring Stakeholder Capitalism och The B Team – A New Bar for Responsible Tax. Även om riktlinjerna skiljer sig åt finns många likheter.11 Riktlinjerna bygger på en frivillighet från företagen att åta sig att följa dem.
Se rapporten Rättvis skatt – en fråga för storföretagen? Rättvis skatt – en fråga för storföretagen? från ActionAid, 2013.
Se exempelvis debattinlägget Dags för de stora bolagen att öppna sig om skatten Dags för de stora bolagen att öppna sig om skatten från december 2013 av organisationens generalsekreterare i Föreningen för Utvecklingsfrågor (FUF), https://fuf.se/magasin/dags-for-de-stora-bolagen-att-oppna-sig-om-skatten/, kontrollerad 2026-05-11.
Regeringens skrivelse 2015/16:69, Politik för ett hållbart företagande Politik för ett hållbart företagande.
Regeringens skrivelse 2015/16:69 Politik för ett hållbart företagande Politik för ett hållbart företagande, s. 50 f.
Regeringens uppdrag till Skatteverket om att uppmuntra att skattepolicyfrågor diskuteras i företagens ledning, 2016-06-22, och Skatteverkets svar på regeringens uppdrag, 2016-10-28. Sedan ett antal år tillbaka är sidan nedstängd. Även om Skatteverket inte hade några officiella åsikter om vad skattepolicyn skulle innehålla föreslog Ingemar Hansson, dåvarande generaldirektör, vid ett seminarium på SNS i februari 2017 att ett tänkbart innehåll kunde innefatta ett ställningstagande kring eget skattefusk, skatteupplägg, aggressiv skatteplanering och ett bortval av partners etc. som inte sköter sina skatter. Talarbilder från seminariet finns publicerat på SNS:s hemsida.
Se direktiv 2014/95/EU, Non Financial Reporting Directive Non Financial Reporting Directive (NFRD), och främst 6 kap. 10–16 §§, årsredovisningslagen (1995:1554). Även innan reglernas ikraftträdande rapporterade företag på frivillig basis och exempelvis företag med statligt ägande hållbarhetsrapporterade enligt GRI sedan räkenskapsåret 2008 (baserat på statens riktlinjer).
Se direktiv (EU) 2022/2464.
Se pressrelease från EU-parlamentet, Simplified sustainability reporting and due diligence rules for businesses Simplified sustainability reporting and due diligence rules for businesses, 2025-12-16, https://www.europarl.europa.eu/news/en/press-room/20251211IPR32164/simplified-sustainability-reporting-and-due-diligence-rules-for-businesses, kontrollerad 2026-05-11.
För en översiktlig genomgång av några av riktlinjerna kan hänvisas till artikeln Hållbarhet och CSR – ny marknad för skattekonsulter Hållbarhet och CSR – ny marknad för skattekonsulter av Hans Peter Larsson i Skattenytt 2019 s. 617.
2.2 Innehållet i en skattepolicy
Idag har många större svenska företag en publik skattepolicy. En skattepolicy innehåller typiskt sett följande grundprinciper eller huvudområden:
Företaget ska betala rätt skatt
Företagets syn på skatt och skatteplanering (ej aggressiv skatteplanering)
Företagets förhållningssätt till skatterisker
Företagets samarbete med skattemyndigheter och transparens
Företagets internprissättning (följande av OECD:s riktlinjer härom)
Graden av information som företag lämnar under respektive område skiljer sig dock åt. Det är i regel styrelsen som fastställer skattepolicyn och ibland anges vid vilken tidpunkt det har skett och om den revideras med något intervall. Typiskt sett framgår inte hur policyn implementeras och efterlevs.
2.3 GRI 207 som exempel
2.3.1 Inledning
För att få en större förståelse för vilken typ av information som en skattepolicy kan innehålla kan de internationella riktlinjerna vara till hjälp. Jag kommer att använda mig av GRI 207.
GRI, en förkortning för Global Reporting Initative, är en oberoende, icke-vinstdrivande, organisation som har utarbetat en internationell standard för hållbarhetsrapportering. Standarden från GRI består av ett system av sammanlänkade standarder som är indelade i tre typer: övergripande, sektorspecifika och ämnesspecifika. GRI 207 är en ämnesspecifik standard som kan användas för att informera specifikt om skatt. GRI 207 togs fram under 2019 och började tillämpas enligt GRI:s ramverk från och med den 1 januari 2021.
Även om GRI rekommenderar att företag väljer att rapportera fullt ut i enlighet med standarden, är det också möjligt att enbart använda vissa utvalda delar (såsom GRI 207).12 Det går också att se standarden från GRI som en inspirationskälla för vilken typ av information som ett företag bör publicera kopplat till sitt hållbarhetsarbete.
Standaren från GRI har vidare fungerat som inspiration vid framtagandet av rapporteringsstandarderna för CSRD, European Sustainability Reporting Standards (ESRS)13, och det råder en hög grad av samstämmighet mellan regelverken.14 Även om ESRS på motsvarande sätt som GRI har övergripande och ämnesspecifika standarder har ESRS inte lika många ämnesspecifika standarder som GRI. ESRS saknar exempelvis en ämnesspecifik standard för skatt. För det fall företag behöver rapportera om ett ämne som inte täcks (i tillräcklig grad) av standarden från ESRS kan redan tillgängliga standarder från exempelvis GRI tillämpas.15 GRI 207 kan alltså förväntas tillämpas av företag som vill informera specifikt om skatt i sin hållbarhetsrapport.
GRI 207 delas in i följande avsnitt:
207-1 – Företagets inställning till skatt
207-2 – Företagets styrning, kontroll och riskhantering
207-3 – Företagets förhållningssätt till intressenter
207-4 – Land-för-land-rapportering
De tre första avsnitten (207-1-3) handlar om kvalitativ information, dvs. beskrivningar av företagets agerande. Det fjärde avsnittet (207-4) handlar om kvantitativ information, dvs. numerisk data om antal anställda, inkomster, betald skatt etc. uppdelat per jurisdiktion. Kvantitativ information kan vara en viktig del i ett företags skattetransparens. Att sammanställa och kontextualisera den typen av information är dock en övning i sig och av omfångsskäl berörs detta inte i denna artikel. Nedan följer en översiktlig genomgång av de tre första avsnitten.
Det kan noteras att GRI 207 inte föreskriver att all information nödvändigtvis behöver finnas just i en skattepolicy, men jag tycker att informationen passar väl i en skattepolicy och på så sätt samlas informationen i ett dokument.
GRI 1 Foundation 2021, s. 4 och GRI – A Short Introduction to the GRI Standards A Short Introduction to the GRI Standards, s. 5.
Delegerad förordning (EU) 2023/2772.
Se GRI-ESRS Interoperability Index och EFRAG – GRI Joint Statement of Interoperability GRI Joint Statement of Interoperability.
Även om skatt skulle kunna ingå i ESRS S3 eller ESRS G1 är omfattningen sannolikt inte tillräcklig, varför till exempel standarden från GRI kan tillämpas. Se avsnitt 1.1 och 10.1 samt tillämpningskrav AR 4 i Tillägg A av ESRS 1. Som nämnts är CSRD och ESRS föremål för justeringar i begränsande riktning inom ramen för EU:s Omnibus I-paket och det är osäkert hur standarderna från ESRS kommer att utvecklas.
2.3.2 207-1 – Företagets inställning till skatt
Avsnitt 207-1 handlar om att företaget ska beskriva sin inställning till skatt, inklusive (i) om företaget har en skattepolicy (här benämnt skattestrategi), (ii) vem eller vilka inom företaget som går igenom och godkänner strategin och hur ofta detta görs, (iii) företagets övergripande inställning till skattelagstiftningen och (iv) hur företagets inställning till skatt hänger ihop med företagets verksamhet och strategi för hållbarhetsarbete.
Standarden föreskriver att skattepolicyn kan illustrera företagets inställning till skatt genom att nämna exempel på hur företaget ser på olika skatteföreteelser, så som användningen av skatteparadis, olika typer av skatteincitament och internprissättning. Genom att ge exempel kan företaget demonstrera vilken typ av skatteplanering som företaget tycker är acceptabel.
Företagets övergripande inställning till skattelagstiftningen kan innefatta huruvida företaget avser att följa både ordalydelsen och syftet med skattelagstiftningen i de jurisdiktioner där företaget verkar.
Hur företagets inställning till skatt hänger ihop med företagets strategi för hållbarhetsarbete kan innefatta att förklara i vilken grad ekonomiska och sociala aspekter har beaktats samt om det finns en koppling till specifika hållbarhetsmål som företaget har.16
GRI 207: Tax 2019, s. 8.
2.3.3 207-2 – Företagets styrning, kontroll och riskhantering
Avsnitt 207-2 handlar om att företaget ska beskriva sin (i) styrning och kontroll av skatterisker, (ii) funktion för att rapportera ageranden som kan strida mot företagets skattepolicy och (iii) utvärdering av företagets upplysningar om skatt.
Enligt standarden inkluderar beskrivningen av företagets styrning och kontroll av skatterisker (a) vem som är huvudansvarig för skattepolicyn, (b) hur företagets inställning till skatt integreras i verksamheten, (c) hur företaget hanterar skatterisker och (d) hur företaget utvärderar att skattepolicyn följs.
Hur företagets inställning till skatt integreras i verksamheten kan innefatta hur företaget kommunicerar skattepolicyn internt och om det finns incitament som säkerställer att skattepolicyn implementeras i verksamheten.
Hur företaget ser på skatterisker kan innefatta att företaget beskriver vad företaget har för risktolerans och ger exempel på skatteplanering som företaget undviker då det inte ligger i linje med företagets syn på skatt. Företaget kan även beskriva processen för att hantera uppkomna skatterisker.17
GRI 207: Tax 2019, s. 9 f.
2.3.4 207-3 – Företagets förhållningssätt till intressenter
Avsnitt 207-3 handlar om att företaget ska beskriva sin hantering av intressenter och deras synpunkter i förhållande till skatt, inklusive (i) företagets inställning till skattemyndigheter, (ii) företagets inställning till politiskt påverkansarbete och (iii) företagets hantering av åsikter från såväl interna som externa intressenter.
Avseende företagets inställning till skattemyndigheter kan företaget beskriva i vilken grad företaget samarbetar med skattemyndigheter genom att exempelvis ingå samarbetsavtal, söka bekräftelser eller förhandsavgöranden och föra diskussioner kring skatterisker.18
GRI 207: Tax 2019, s. 11.
3 Utvärdering av företags skattepolicy
3.1 Inledning
Nedan följer en genomgång av ett antal rapporter som har undersökt den övergripande kvaliteten på företags skattepolicy utifrån GRI 207. Syftet med att gå igenom rapporterna är att påvisa att det finns potential för att förbättra företags skattepolicy.
3.2 Rapporter från GRI
I en rapport från 2024 gjorde GRI en översiktlig undersökning av hur GRI 207 tillämpades av de 1.000 största publika företagen och vissa av deras intressenter (såsom olika statliga och icke-statliga organisationer) utifrån de redovisningsdokument som fanns tillgängliga på företagens hemsidor under juli-augusti 2023. Av rapporten framkom att 26 procent av de undersökta företagen åtminstone nämnde GRI 207. För företag med huvudkontor i Europa var siffran 34 procent.19
I en rapport från 2025 undersökte GRI vidare hur de kvalitativa kraven i GRI 207 (dvs. avsnitt 1–3) tillämpades bland 71 av de största publika företagen i världen. Företagen valdes ut baserat på GRI:s rapport från 2024. Baserat på undersökningen tog GRI fram några nyckelrekommendationer för företag som vill tillämpa GRI 207 baserat på vad som typiskt sett saknas i företags skatteupplysningar. Bland annat följande rekommendationer presenterades:
Specificera vilket organ eller vilken person som formellt granskar och godkänner skattepolicyn och hur ofta detta sker (207-1).
Specificera företagets inställning till skattelagstiftningen genom att ange huruvida företaget avser att följa både ordalydelsen och syftet med skattelagstiftningen i de jurisdiktioner där företaget verkar (207-1). Att enbart nämna att företaget följer ordalydelsen eller inte nämna något alls kan uppfattas som ett tecken på aggressiv skatteplanering.
Beskriv hur företagets inställning till skatt hänger ihop med företagets verksamhet och strategi för hållbarhetsarbete (207-1).
Beskriv hur företagets skattestrategi är en integrerad del i dess verksamhet och på vilket sätt det säkerställs att så är fallet (207-2).
Specificera i mer detalj hur företaget hanterar skatterisker (207-2).
Säkerställ att företaget tar hänsyn till intressenter på ett tillräckligt sätt (207-3). Ofta nämns hur företaget ska förhålla sig till skattemyndigheter, men inte andra intressenter (såsom anställda, affärskontakter, civilsamhället, investerare etc.).20
GRI – Global adoption trends for the GRI Tax Standard Global adoption trends for the GRI Tax Standard, 2024, s. 6 f.
GRI – In-depth analysis of reporting trends using the GRI Tax Standard, 2025, s. 3 ff.
3.3 Rapport från European Business Tax Forum (EBTF)
I en rapport från december 2024 undersökte EBTF med hjälp av KPMG bland annat i vilken utsträckning företag hade en skattepolicy och hur väl företagen uppfyllde kriterierna för GRI 207 för räkenskapsåret 2023. Totalt undersöktes 185 företag, både noterade och onoterade, från 21 europeiska länder.21 Av de undersökta företagen hade 75 procent en publik skattepolicy.22 Hur väl företag uppfyllde kriterierna för GRI 207 baserades på en poängsättning där ett fullt uppfyllande av kriterierna motsvarade 100 procent. Det genomsnittliga resultatet för företagen uppgick till 47 procent. Måttet bröts även ned på de olika delarna av GRI 207. Företag uppfyllde GRI 207-1 bäst, 63 procent, medan GRI 207-2 respektive GRI 207-3 uppfylldes till 41 respektive 37 procent. Skillnaden i uppfyllande mellan GRI 207-1 och 207-2 bedömdes bland annat bero på att den information som efterfrågas i 207-2 kräver mer kunskap om GRI 207 och företagets skattefunktion samt på att vissa företag inte alls hade lämnat någon information som omfattas av 207-2. För 207-3 noterades att många företag upplyste om sitt förhållningssätt till skattemyndigheter, men inte till andra intressenter.23
Rapporten innehöll även uppföljningsintervjuer med vissa av företagen i syfte att få fram en typ av best practice. Några viktiga slutsatser av dessa intervjuer handlade om vikten av att förankra skattepolicyn högt upp i organisationen och att sprida information om policyn genom hela företaget. För att säkerställa att skattepolicyn efterlevs hade många företag krav på att skattefunktionen skulle ska konsulteras inför varje transaktion och gärna så tidigt som möjligt i processen.24 I övrigt noterades även flera motsvarande rekommendationer som presenterades i GRI:s rapport, se avsnitt 3.2 ovan.25
EBTF – The state of tax transparency in Europe The state of tax transparency in Europe, December 2024, s. 5.
EBTF – The state of tax transparency in Europe The state of tax transparency in Europe, December 2024, s. 12.
EBTF – The state of tax transparency in Europe The state of tax transparency in Europe, December 2024, s. 14 f.
EBTF – The state of tax transparency in Europe The state of tax transparency in Europe, December 2024, s. 35.
EBTF – The state of tax transparency in Europe The state of tax transparency in Europe, December 2024, s. 42.
3.4 Slutsatser av rapporterna
Sammanfattningsvis drar jag följande slutsatser av rapporterna. Det är relativt vanligt att företag har en skattepolicy, men generellt tillämpas inte GRI 207 i någon större omfattning. Den information som företag lämnar om skatt uppfyller generellt inte kraven för GRI 207. Företag är bättre på att lämna viss grundläggande information (som en del av den information som anges i GRI 207-1), men mer specifik information saknas (främst avseende GRI 207-2 och -3). Rapporterna innehåller samma typ av rekommendationer för hur företag kan förbättra sin skattepolicy.
4 En förbättrad skattepolicy
4.1 Inledning
Som framgår av avsnitt 3 finns det utrymme för företag att förbättra sin skattepolicy. De undersökta rapporterna visar att företag generellt är bättre på att beskriva grundläggande principer (GRI 207-1) men att mer specifik information om styrning, kontroll och riskhantering (GRI 207-2) samt förhållningssätt till intressenter (GRI 207-3) ofta saknas.
Min generella rekommendation är att företag bör försöka utveckla och vara mer specifika i sin skattepolicy. Den publika skattepolicyn behöver inte innefatta hela företagets skattestrategi, men policyn behöver vara tillräckligt utförlig för att kunna fungera som ett fristående dokument. Jag anser inte att företag nödvändigtvis måste tillämpa internationella riktlinjer, såsom GRI 207, när de informerar om sin skattestrategi, men det finns bra inspiration att hämta från dessa riktlinjer.26 Att tillämpa internationella riktlinjer kan även vara ett sätt att undvika cherry picking, dvs. att företaget enbart beskriver områden där företaget anser sig ha en god skattehantering medan företaget undviker att beskriva områden där det skulle kunna kritiseras.
För att undvika att företags skattepolicy anklagas för en typ av green washing bör företag vidare avhålla sig från att använda vaga och intetsägande formuleringar som vid en första anblick kan framstå som rimliga, men som i praktiken inte ger någon meningsfull information om företagets skattehantering.
Nedan presenterar jag några konkreta förslag på förbättringsåtgärder baserat på GRI 207 och min erfarenhet av best practice.
Med undantag för om företag bedömer att skatt ska ingå i hållbarhetsrapporten enligt CSRD eftersom det då finns krav på den information som ska lämnas.
4.2 Konkretisera företagets skatteplanering
En av de vanligaste bristerna som identifierats i en skattepolicy är att det anges att företaget ska skatteplanera i enlighet med gällande lagar och regler, utan en uttrycklig förklaring huruvida det omfattar att följa både lagens ordalydelse och syfte. I och med att företag uttrycker sig olika instämmer jag i GRI:s uppfattning att det finns en risk att det uppfattas som att företaget enbart följer ordalydelsen om inget annat sägs. Därför bör företag som en enkel åtgärd uttryckligen ange att företaget följer både lagens ordalydelse och syfte om så är fallet.
Även om en skattepolicy kan innehålla grundläggande principer som att företaget ”ska bedriva sin verksamhet på ett skatteeffektivt sätt”, ”har en restriktiv syn på skatteplanering”, ”inte ska ägna sig åt aggressiv skatteplanering” osv. är det svårt att förstå vad det innebär i praktiken. Det går inte att förstå vilken typ av skatteplanering som företaget anser är godtagbar och vilken som inte är det. Därmed är det också svårt att bedöma om företagets ageranden är i linje med eller bryter mot skattepolicyn. I enlighet med GRI 207 tycker jag att företag bör ge exempel på hur företaget ser på olika skatteföreteelser. Det kan innefatta hur företaget ser på exempelvis utnyttjande av skattemässiga bokslutsdispositioner, skattemässiga förluster, skuldfinansiering, paketering av fastigheter och fastighetsreglering, utnyttjande av skatteincitament, utnyttjande av bolagsstrukturer och special purposes vehicles, företagets inställning till länder som kan uppfattas som lågskatteländer och skatteparadis, etc. beroende på vad som är relevant för företaget.
Företagets skattehantering är inte heller något som kan leva sitt eget liv separat från företagets övriga verksamhet. I enlighet med GRI 207 tycker jag därför att det är viktigt att skattepolicyn beskriver företagets syn på skatt i relation till dess verksamhet och hållbarhetsarbete. Det kan exempelvis handla om att beskriva hur företagets riskprofil förhåller sig till företagets generella riskprofil, hur företaget hanterar skatt i relation till andra kostnader i företaget eller hur företagets ansvarstagande inom skatt förhåller sig till samhället eller till specifika mål som företaget satt upp (till exempel kopplat till FN:s Agenda 2030).
4.3 Säkerställ skattepolicyns implementering i företaget
Många skattepolicyer saknar information om hur företag säkerställer att policyn implementeras i företagets verksamhet. Att företagets skattestrategi faktiskt implementeras i verksamheten anser jag är avgörande för att företaget ska kunna ha en effektiv process för att hantera skatterisker.
I företags skattepolicy anges ofta endast att policyn har fastställts av styrelsen vid ett visst datum. I syfte att stärka implementeringen tycker jag företag bör vara mer detaljerade kring hur ansvarsfördelningen för skattepolicyn ser ut. Det kan innefatta att ange vem som har helhetsansvaret för skattepolicyn och hur ofta den kommer att vara föremål för översyn, om ansvaret för delar av policyn har delegerats till olika funktioner eller personer samt hur uppföljning sker. Det är ofta en god idé att börja med styrelsen och därefter gå nedåt i organisationen och beskriva hur ansvarsområden delegerats och vad som ligger på vilka funktioner.
Jag tycker vidare att företag bör beskriva hur skattepolicyn når ut i verksamheten, till exempel genom utbildning, checklistor etc., hur personer ska agera om det uppkommer transaktioner eller positioner med en viss skatteexponering och hur brister i policyns efterlevnad ska rapporteras. Om företag har en typ av transaktion som är vanligt förekommande, till exempel olika slags förvärv, kan skattepolicyn innehålla en beskrivning av vilka steg som ska vidtas med avseende på skatt (exempelvis vad ska stämmas av och med vem).
Genom att inkludera denna typ av information blir skattepolicyn ett levande dokument som behöver förmedlas och tillämpas i verksamheten för att säkerställa dess efterlevnad. Skattepolicyn blir inte enbart relevant för styrelsen och skattefunktionen utan för betydligt fler personer på företaget. Detta kan också resultera i att andra funktioner i företaget blir mer medvetna om skattefunktionen, vilket kan stärka dess roll internt i företaget.
4.4 Utveckla förhållningssätt till intressenter
I förhållande till intressenter tycker jag att det är viktigast att företagets förhållningssätt till skattemyndigheter beskrivs på ett bra sätt. Många företags skattepolicy har också redan en beskrivning om detta. På motsvarande sätt som ovan bör företag sträva efter att konkretisera och exemplifiera sitt förhållningssätt så att det går att förstå vad som avses. Företag kan exempelvis specificera hur de ska kommunicera med skattemyndigheter kring oklara frågor (inklusive att deklarera öppet), inkomma med svar på förelägganden, lämna information som efterfrågas, etc.
Om skattepolicyn inkluderar en beskrivning av hur policyn implementeras i företaget (i enlighet med avsnitt 4.3 ovan) kommer det inkludera hur flera av företagets interna intressenter hanteras. Utöver detta kan företaget även fundera på hur det hanterar andra intressenter och om det bör beskrivas i policyn. Det kan innefatta hur företaget förhåller sig till att anlita skatterådgivare, krav på underleverantörer eller kunder samt om företaget arbetar politiskt för att påverka skattelagstiftningen.
Simon Österlin är verksam inom Mannheimer Swartling Advokatbyrås grupp för företagsbeskattning.