Nettoförsäljningsvärden för djur i jordbruk

Skatteverket lämnar med stöd av förordningen (2007:780) med instruktion för Skatteverket följande allmänna råd om nettoförsäljningsvärden för djur i jordbruk.

Inledning

Enligt 17 kap. 5 § första stycket inkomstskattelagen (1999:1229) anses djur i jordbruk alltid som lagertillgång. Djurlager får inte tas upp till lägre värde än 85 procent av den genomsnittliga produktionsutgiften. Djuren behöver dock inte i något fall tas upp till ett högre värde än som motsvarar djurens sammanlagda nettoförsäljningsvärde.1

Denna regel ska enligt proposition 1986/87:132 s. 14 tillämpas så att nettoförsäljningsvärdet beräknas kollektivt för samtliga djur för vilka Skatteverket har fastställt en genomsnittlig produktionsutgift. Nettoförsäljningsvärdet får alltså användas endast om en sådan värdering ger ett lägre värde för samtliga djur än vad en värdering till genomsnittlig produktionsutgift ger.

Av 17 kap. 5 § andra stycket inkomstskattelagen framgår att om den genomsnittliga produktionsutgiften uppenbarligen inte motsvarar anskaffningsvärdet, t.ex. för särskilt dyrbara avelsdjur, ska djuret tas upp till lägst 85 procent av det lägsta av anskaffningsvärdet och nettoförsäljningsvärdet. Av proposition 1986/87:132 s. 14 framgår att djur av detta slag ska värderas för sig.

I beloppen nedan har mervärdesskatt inte inräknats.

Det följande gäller inte tävlings- eller ridhästar.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser