Områden: Fastighetstaxering
Dnr: 8-169880-2026
Kammarrätten i Göteborgs dom den 30 april 2026, mål nr 7454-24.
Sammanfattning
Kammarrätten indelade en byggnad som används som lekland för barn som specialbyggnad, bad-, sport- och idrottsanläggning. Kammarrätten ansåg att merparten av de aktiviteter som bedrivs i byggnaden, i likhet med vad Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade i sin dom 2025-12-10, mål nr 502-25 vad gäller de aktiviteter som bedrevs i en s.k. trampolinpark, är att hänföra till sport och idrott eller liknande ändamål.
Skatteverket anser att den verksamhet som bedrivs i byggnader som är inrättade för och används som s.k. lekland inte är jämförbar med den verksamhet som var föremål för Högsta förvaltningsdomstolens prövning. Den verksamhet som bedrivs i den aktuella byggnaden har ett klart fokus på lek och inslaget av sport och idrott är försumbart. Skatteverket anser med hänsyn till detta att denna typ av byggnader, s.k. lekland, inte ska indelas i byggnadstypen specialbyggnad, bad-, sport- och idrottsanläggning.
Referat
En av frågorna i målet gällde till vilken byggnadstyp en byggnad som används som lekland för barn ska hänföras, hyreshus eller specialbyggnad, bad-, sport- och idrottsanläggning.
Byggnaden i fråga innehåller olika anläggningar där barn på ett lekfullt sätt erbjuds diverse fysiska aktiviteter som hopp, klättring, rutschkana, cykling, kast m.m. Leklandet innehåller bl.a. klätterställningar, trampoliner, en sportarena anpassad för barn där de kan spela innebandy, fotboll och basket samt en parkourbana. Det finns vidare möjlighet för barn att med hjälp av instruktör på ett lekfullt sätt pröva hinderbana, dans, friidrott, fotboll, handboll, innebandy, trampoliner, cykling, gymnastik och klättring.
Kammarrätten konstaterade att de aktiviteter som erbjuds i byggnaden har klart fokus på fysisk aktivitet och en meningsfull fritid för barn i ett lekfullt sammanhang och att merparten av aktiviteterna är att hänföra till sport och idrott eller liknande ändamål. Kammarrätten hänvisar härvid, vad gäller konstaterandet att aktiviteterna är att hänföra till sport och idrott eller liknande ändamål, till Högsta förvaltningsdomstolens dom, mål nr 502-25.
Av 2 kap. 1 § Fastighetstaxeringslagen (1979:1152), FTL, framgår att byggnader ska indelas i byggnadstyper och mark i ägoslag på sätt som anges i 2-4 §§.
Av 2 kap. 2 § FTL framgår att som hyreshus indelas byggnad som är inrättad till bostad åt minst tre familjer eller till kontor, butik, hotell, restaurang och liknande. Som specialbyggnad, bad-, sport- och idrottsanläggning, indelas byggnad som används för bad, sport, idrott och liknande, om allmänheten har tillträde till anläggningen.
Av 2 kap. 3 § FTL framgår att byggnadstypen ska bestämmas med hänsyn till det ändamål som byggnad till övervägande del är inrättad för och det sätt som byggnad till övervägande del används på.
Av SOU 1979:32 s. 247 framgår att en ledande tanke bakom undantaget för vissa byggnader från skatteplikt kan sägas vara den samhällsnytta som användningen av byggnaden för med sig.
Skatteverkets kommentar
För att en byggnad ska indelas som specialbyggnad, bad-, sport- och idrottsanläggning måste byggnaden i fråga användas för just bad-, sport eller idrott. Vid bedömningen av om en byggnad används för detta ändamål ska övervägandeprincipen i 2 kap. 3 § FTL beaktas. En tillämpning av övervägandeprincipen får i situationer som denna, då den verksamhet som bedrivs i byggnaden är blandad, göras utifrån en helhetsbedömning i det enskilda fallet.
Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade i sin dom, mål nr 502-25, att merparten av de aktiviteter som bedrevs i en byggnad som användes som trampolinpark var av sådant slag att de är att hänföra till sport eller idrott. HFD konstaterade vidare att även om aktiviteterna delvis har karaktär av lek, nöje och rekreation så finns det inte stöd i lag eller förarbeten för att det skulle diskvalificera byggnaden från att betraktas som en sport- eller idrottsanläggning.
Kammarrätten anser i här aktuellt fall att de aktiviteter som bedrivs i den byggnad som används som lekland kan jämställas med de aktiviteter som bedrevs i den byggnad som var föremål för prövning av HFD och att byggnaden med lekland därför skulle indelas som specialbyggnad, bad-, sport- och idrottsanläggning.
Skatteverket kan konstatera att även om en del av de aktiviteter som bedrivs i byggnaderna påminner om varandra så finns det även stora skillnader. Skatteverket anser att även om det inte alltid är lätt att dra en tydlig gräns mellan sport och idrott å ena sidan och nöje och lek å den andra sidan så måste man i varje enskilt fall avgöra vad som överväger, antingen utifrån hur olika delar av byggnaden används eller utifrån en helhetsbedömning av de aktiviteter som bedrivs i byggnaden.
Det är inte vilka fysiska aktiviteter som helst som bedrivs i en byggnad som kan föranleda en indelning i byggnadstypen specialbyggnad, bad-, sport- och idrottsanläggning, även om aktiviteterna i sig är nyttiga att utföra. De byggnader som är inrättade som och används som s.k. lekland har fokus framför allt på just lek och inte på sport och idrott, även om det finns t.ex. klätterställningar och små planer där man kan utöva olika bollaktiviteter. Det kan vidare konstateras att de s.k. leklanden ofta marknadsför sin verksamhet i termer som springa, leka, klättra osv. Även om aktiviteterna delvis har karaktär av sport och idrott så finns det inte stöd i lag eller förarbeten för att byggnader som till absolut övervägande del används för lekaktiviteter av olika slag ska indelas som specialbyggnad, bad-, sport- och idrottsanläggning.
Skatteverket anser mot bakgrund av vad som angetts ovan att den verksamhet som bedrivs i de s.k. leklanden inte är jämförbar med den verksamhet som bedrivs i de s.k. trampolinparkerna. Inslaget av sport och idrott i den verksamhet som bedrivs i leklanden är försumbart litet och dessa byggnader bör därför inte indelas i byggnadstypen specialbyggnad, bad-, sport- och idrottsanläggning.