Det saknas möjlighet för utländska beskickningar, konsulat och dess personal att få energiskatt på el återbetald

3.1 Lagen (1994:1776) om skatt på energi, LSE

El som förbrukas i Sverige är med vissa undantag skattepliktig (11 kap. 1 och 2 §§ LSE).

Skattskyldig för energiskatt på el är bl.a. den som är nätinnehavare (11 kap. 5 § LSE).

Skattskyldigheten för nätinnehavare inträder när denne förbrukar el eller när el överförs till någon som inte skattskyldig (11 kap. 7 § LSE).

Det finns inga bestämmelser i LSE om återbetalning av energiskatt på el till utländska beskickningar, konsulat eller dess personal.

3.2 Förordningen (1994:224) om återbetalning av mervärdesskatt och vissa punktskatter till hjälporganisationer, utländska beskickningar m.fl.

Av 1 § förordningen (1994:224) om återbetalning av mervärdesskatt och vissa punktskatter till hjälporganisationer, utländska beskickningar m.fl. framgår att den gäller vid återbetalning av skatt enligt

• 9 kap. 1 § lagen (1994:1776) om skatt på energi

• 64 kap. 6 § skatteförfarandelagen (2011:1244), SFL

• 15 § lagen (2018:696) om skatt på vissa nikotinhaltiga produkter

• 12 kap. 10 § lagen (2022:155) om tobaksskatt

• 12 kap. 10 § lagen (2022:156) om alkoholskatt

• 14 kap. 59–67 §§ mervärdesskattelagen (2023:200).

3.3 Skatteförfarandelagen (2011:1244), SFL

Den som enligt lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall och lagen (1994:1500) med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen eller direkt tillämpliga EU-bestämmelser har rätt att förvärva varor eller tjänster utan mervärdesskatt eller punktskatt, får enligt 64 kap. 6 § SFL utöva den rätten genom en ansökan om återbetalning av skatten. Detta gäller dock inte om någon av följande bestämmelser om återbetalning av skatt är tillämplig på förvärvet:

• 9 kap. 1 § lagen om skatt på energi

• 15 § lagen om skatt på vissa nikotinhaltiga produkter

• 12 kap. 10 § lagen om tobaksskatt

• 12 kap. 10 § lagen om alkoholskatt

• 14 kap. 59–67 §§ mervärdesskattelagen.

3.4 Lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall samt 1961 och 1963 års Wienkonventioner

En främmande stats beskickning, dess beskickningsmedlemmar inklusive deras familjer och betjäning samt diplomatiska kurirer åtnjuter immunitet och privilegier enligt den i Wien den 18 april 1961 avslutade konventionen om diplomatiska förbindelser (2 § lagen om immunitet och privilegier i vissa fall). Bestämmelser om skattebefrielse för dessa finns i artiklarna 23 och 34 i 1961 års Wienkonvention.1

Den sändande staten och beskickningschefen är, vad gäller beskickningslokalerna, befriade från alla statliga, regionala och kommunala skatter och avgifter. Undantag görs dock för ersättning för lämnade tjänster och när skatten eller avgiften enligt mottagarstatens lag ska betalas av den som ingår avtal med den sändande staten eller beskickningschefen (artikel 23 punkt 1 och 2 i 1961 års Wienkonvention).

Diplomatiska företrädare är befriade från alla statliga, regionala eller kommunala skatter och pålagor, vare sig de avser person eller egendom. Detta gäller med undantag för sådana indirekta skatter, som vanligen inräknas i varornas eller tjänsternas pris (artikel 34 i 1961 års Wienkonvention).

Främmande stats konsulat, konsulatsmedlemmar, deras familjer och betjäning samt konsulära kurirer åtnjuter immunitet och privilegier enligt den i Wien den 24 april 1963 avslutade konventionen om konsulära förbindelser (3 § lagen om immunitet och privilegier). Bestämmelser om skattebefrielse för dessa finns i artiklarna 32 och 49 i 1963 års Wienkonvention.2

Artiklarna 32 och 49 i 1963 års Wienkonvention avseende skattebefrielse för konsulat m.fl. motsvarar bestämmelserna om skattebefrielse för beskickningar och diplomatiska företrädare i artiklarna 23 och 34 i 1961 års Wienkonvention.