2026-04-01 Indirekt främjande av allmännyttiga ändamål enligt 7 kap. 4 § IL

Områden: Inkomstskatt (Näringsverksamhet)

Datum: 2026-04-01

Dnr: 8-112374-2026

1 Sammanfattning

En stiftelse, ideell förening eller ett registrerat trossamfund kan främja allmännyttiga ändamål genom att lämna bidrag till allmännyttig verksamhet som bedrivs av någon annan. Det gäller oavsett i vilken form mottagaren bedriver sin verksamhet. Skatteverket anser vidare att givaren ska göra en ordentlig prövning av mottagaren innan bidraget lämnas. Omfattningen av denna prövning varierar beroende på om bidraget är avsett för mottagarens löpande verksamhet eller för ett särskilt projekt samt vem som är bidragsmottagare.

Om ett bidrag är avsett för mottagarens löpande verksamhet anser Skatteverket att prövningen ska utgå från mottagarens hela verksamhet. Prövningen ska omfatta kontroll av att mottagaren bedriver allmännyttig verksamhet och har ett allmännyttigt ändamål. Näringsverksamhet som bedrivs med vinstsyfte är inte ett främjande av allmännyttiga ändamål. Om bidraget lämnas till ett aktiebolag ska det framgå av bolagsordningen och faktisk verksamhet att bolaget i sin verksamhet främjar allmännyttiga ändamål och att någon utdelning inte sker till delägarna. Den omständigheten att bolagsordningen möjliggör att tillgångarna vid en likvidation eller annan upplösning av den juridiska personen ska fördelas mellan delägarna saknar normalt betydelse vid bedömningen. Om bolaget även bedriver verksamhet som inte är allmännyttig får denna uppgå till högst 10 procent av den totala verksamheten. Bedömningen kan normalt avse en treårsperiod. Skatteverket anser att motsvarande även gäller för ekonomiska föreningar.

Om bidraget avser ett särskilt projekt anser Skatteverket att prövningen i stället ska utgå från projektets karaktär. Det krävs att projektet som sådant är av allmännyttig karaktär och saknar vinstsyfte. Projektet ska vara tillfälligt och inte en del av den löpande verksamheten. Vilken organisationsform mottagaren har och vilken verksamhet mottagaren bedriver utöver projektet är i dessa fall av underordnad betydelse. Att mottagaren kan ha viss nytta av projektet i sin näringsverksamhet saknar betydelse.

Detta ställningstagande ersätter det tidigare ställningstagandet Främjande av allmännyttigt ändamål genom bidrag till aktiebolag från den 29 juni 2022, dnr 8–1781547. Ställningstagandet har ändrats och kompletterats med anledning av avgöranden från Högsta förvaltningsdomstolen. Det nya ställningstagandet innebär en ändring i fråga om bedömningen av ett aktiebolags vinstsyfte när det i bolagsordningen finns en reglering som anger att tillgångarna ska fördelas mellan delägarna vid en likvidation. Ställningstagandet innebär även en komplettering i fråga om omfattningen av indirekt främjande.

2 Frågeställning

En stiftelse, ideell förening eller registrerat trossamfund som uppfyller vissa krav är inskränkt skattskyldig. Ett av dessa krav är att organisationen främjar allmännyttiga ändamål. Det kan ske direkt genom egen verksamhet eller indirekt genom att lämna bidrag till någon annan som bedriver allmännyttig verksamhet. Med anledning av avgöranden från Högsta förvaltningsdomstolen är frågan.

Vad krävs för att ett bidrag ska kvalificera som ett indirekt främjande av allmännyttiga ändamål enligt 7 kap. 4 § IL?

3 Gällande rätt m.m.

3.1 Inskränkt skattskyldighet

En stiftelse, ideell förening eller registrerat trossamfund som uppfyller vissa krav blir inskränkt skattskyldig (7 kap. 3 § inkomstskattelagen [1999:1229], IL). Ändamålskravet och verksamhetskravet hör till dessa krav.

Ändamålskravet innebär att stiftelsen, den ideella föreningen eller det registrerade trossamfundet ska ha till ändamål att främja ett eller flera allmännyttiga ändamål. En stiftelses ändamål får inte vara begränsat till vissa familjer eller bestämda personer. En förenings eller ett trossamfunds ändamål får inte vara begränsat till vissa familjers, medlemmars eller andra bestämda personers ekonomiska intressen (7 kap. 4 § IL). Begreppet främja används enhetligt för att ange att de allmännyttiga ändamålen kan tillgodoses antingen genom egen verksamhet eller genom bidrag till en annan allmännyttig organisation (prop. 2013/14:1 s. 515).

Verksamhetskravet innebär att stiftelsen, den ideella föreningen eller det registrerade trossamfundet i sin verksamhet uteslutande eller så gott som uteslutande ska främja ett eller flera allmännyttiga ändamål (7 kap. 5 § IL). Med uteslutande eller så gott som uteslutande avses 90–95 procent (prop. 1999/2000:2, del 1, s. 504 och prop. 2013/14:1 s. 311).

Näringsverksamhet som bedrivs med vinstsyfte är inte ett främjande av allmännyttiga ändamål (prop. 2013/14:1 s. 311). Av praxis framgår att främjande genom egen verksamhet inte kan ske i form av näringsverksamhet som bedrivs kommersiellt i vinstsyfte på en konkurrensutsatt marknad (RÅ 1998 ref. 10 och RÅ 2000 ref. 14).

Allmänna undervisningsverk, sjukvårdsinrättningar och barmhärtighetsinrättningar är inskränkt skattskyldiga enligt 7 kap. 15 och 16 §§ IL. Även aktiebolag kan omfattas av dessa bestämmelser förutsatt att verksamheten inte bedrivs i vinstsyfte (jfr RÅ 2004 ref. 77, RÅ 2008 ref. 74 och HFD 2021 not. 34).

3.2 Indirekt främjande av allmännyttiga ändamål

Av förarbeten framgår att ändamålskravet bör anses uppfyllt oavsett om det är fråga om egen verksamhet eller om bidrag lämnas till av annan ideell organisation bedriven verksamhet (indirekt främjande). Det finns inget krav på att kontrollera att mottagaren faktiskt använder bidraget på rätt sätt och inte heller att mottagaren uppfyller samtliga förutsättningar för inskränkt skattskyldighet. Det måste dock vara fråga om ett bidrag som ska vara avsett att användas i den mottagande organisationens verksamhet. Det framgår vidare att det även bör krävas att bidragsgivaren i fall av indirekt främjande gör en ordentlig prövning av mottagaren av bidraget innan bidraget lämnas. Prövningen bör omfatta kontroll av vilken verksamhet som den mottagande organisationen faktiskt bedriver samt kontroll av ändamålet med mottagarens verksamhet, dvs. att mottagaren uppfyller ändamålskravet (prop. 2013/14:1, s. 289–290).

Högsta förvaltningsdomstolen har kommit fram till att det är möjligt att främja allmännyttiga ändamål genom att lämna bidrag till ett aktiebolag. Domstolen konstaterade att det inte finns några krav på att mottagaren av bidraget själv ska vara inskränkt skattskyldig och inga begränsningar i övrigt vad gäller i vilken form en mottagare ska bedriva sin verksamhet. Den omständigheten att verksamheten bedrivs i aktiebolagsform utesluter inte att ett bidrag till bolag kan anses främja ett allmännyttigt ändamål (HFD 2019 ref. 59).

I det aktuella fallet lämnade en stiftelse bidrag till ett aktiebolag som bedrev utbildnings- och forskningsverksamhet. Enligt bolagsordningen var verksamhetens syfte inte att bereda vinst åt aktieägaren utan all vinst skulle användas för att främja bolagets verksamhet i den mån den inte reserverades. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att det därmed stod klart att bolaget i sin verksamhet främjade allmännyttiga ändamål.

Bolaget bedrev även uppdragsutbildning och uppdragsforskning som inte främjade något allmännyttigt ändamål. Intäkterna av den verksamheten hade dock under en femårsperiod inte överstigit 4 procent av bolagets totala intäkter. Stiftelsens bidrag till aktiebolaget ansågs därför främja ett allmännyttigt ändamål.

Högsta förvaltningsdomstolen har i ett annat avgörande kommit fram till att bidrag som en stiftelse lämnade till en enskild näringsidkare för finansiering av projekt som avsåg återställande av våtmark var ett främjande av det allmännyttiga ändamålet miljövård. Domstolen framhöll att den organisationsform mottagaren har och den verksamhet som mottagaren bedriver i övrigt i det sammanhanget är av underordnad betydelse. Att mottagaren även skulle kunna få viss nytta av våtmarken i sin näringsverksamhet saknar betydelse för bedömningen. (HFD 2024 ref. 39).

Högsta förvaltningsdomstolen har också uttalat att bidrag från en stiftelse till ett aktiebolag kan anses främja ett allmännyttigt ändamål även om bolagsordningen anger att tillgångarna tillfaller aktieägarna vid likvidation. En sådan vanligt förekommande bestämmelse kan inte anses vara av avgörande betydelse vid bedömningen om ett bidrag främjar allmännyttigt ändamål (HFD 2024 not. 53).

3.2.1 Aktiebolagslagen

Om ett aktiebolags verksamhet helt eller delvis har ett annat syfte än att ge vinst till fördelning mellan aktieägarna ska det anges i bolagsordningen. Det ska då också anges hur bolagets vinst och behållna tillgångar ska användas vid bolagets likvidation (3 kap. 3 § aktiebolagslagen [2005:51]).

4 Bedömning

4.1 Indirekt främjande av allmännyttiga ändamål

En stiftelse, ideell förening eller ett registrerat trossamfund som främjar sådana allmännyttiga ändamål som avses i 7 kap. 4 § IL kan bli inskränkt skattskyldig. En näringsverksamhet som bedrivs med vinstsyfte är inte ett främjande av allmännyttiga ändamål.

Allmännyttiga ändamål kan främjas genom att bedriva egen verksamhet eller genom att lämna bidrag till allmännyttig verksamhet som bedrivs av någon annan. Utifrån uttalanden i förarbeten och avgöranden från Högsta förvaltningsdomstolen anser Skatteverket att det inte kan ställas några krav på att mottagaren av bidraget ska vara inskränkt skattskyldig och inte heller några begränsningar i övrigt vad gäller vilken form mottagaren bedriver sin verksamhet. Det avgörande är om mottagaren har ett allmännyttigt ändamål och bedriver allmännyttig verksamhet. Det innebär att ett bidrag kan kvalificera som ett allmännyttigt främjande oavsett om bidraget lämnas till exempelvis en ideell förening, ett bolag eller en enskild näringsidkare.

För att kvalificera som ett indirekt främjande krävs enligt Skatteverket att bidraget avser allmännyttig verksamhet som bedrivs av mottagaren. Ett bidrag som är avsett för annat än allmännyttig verksamhet är inte allmännyttigt. Det kan däremot inte ställas krav på att givaren ska kontrollera att mottagaren faktiskt använder bidraget på rätt sätt. Bidraget kan vara avsett för mottagarens löpande verksamhet eller för ett särskilt projekt som i sig är av allmännyttig karaktär.

För att kvalificera som ett indirekt främjande krävs vidare att givaren har gjort en ordentlig prövning av mottagaren innan bidrag lämnas. Omfattningen av denna prövning varierar beroende på om bidraget är avsett för mottagarens löpande verksamhet eller för ett särskilt projekt.

4.2 Bidrag för mottagarens löpande verksamhet

Utifrån Högsta förvaltningsdomstolens avgörande (HFD 2019 ref. 59) anser Skatteverket att när ett bidrag är avsett för mottagarens löpande verksamhet ska prövningen av mottagaren utgå från mottagarens hela verksamhet. Prövningen ska omfatta kontroll av mottagarens ändamål och faktiska verksamhet för att säkerställa att mottagaren uppfyller ändamålskravet. Omfattningen av kontrollen varierar beroende på vem som är mottagare.

4.2.1 Bidrag till stiftelser, ideella föreningar m.fl.

Skatteverket anser att när bidrag lämnas till en stiftelse, ideell förening eller ett registrerat trossamfund ska bidragsgivaren kontrollera att mottagaren har ett allmännyttigt ändamål och allmännyttig verksamhet. En stiftelses ändamål får inte vara begränsat till vissa familjer eller bestämda personer. En ideell förenings eller ett registrerat trossamfunds ändamål får inte vara begränsat till vissa familjers, medlemmars eller andra bestämda personers ekonomiska intressen. Det finns ingen skyldighet att kontrollera att mottagaren uppfyller samtliga förutsättningar för inskränkt skattskyldighet.

4.2.2 Bidrag till staten, regioner eller kommuner

Skatteverket anser att även bidrag till verksamhet inom staten, regioner eller kommuner kan kvalificera som ett indirekt främjande. Det gäller under förutsättning att bidraget lämnas till verksamhet som är allmännyttig enligt 7 kap. 4 § IL.

4.2.3 Bidrag till andra juridiska personer, t.ex. aktiebolag eller ekonomiska föreningar

Bidrag till ett aktiebolag kan kvalificera som ett indirekt främjande under förutsättning att bolaget i sin verksamhet främjar sådana allmännyttiga ändamål som avses i 7 kap. 4 § IL. Skatteverket anser att detta ska framgå av såväl bolagsordning som faktiskt bedriven verksamhet.

Högsta förvaltningsdomstolen har inte uttalat något som tyder på att bolaget måste bedriva verksamhet av de slag som kan medföra att ett bolag blir inskränkt skattskyldigt i egenskap av t.ex. allmänt undervisningsverk eller att det ska ägas av en inskränkt skattskyldig juridisk person (HFD 2019 ref. 59). Skatteverket anser att det därför inte kan ställas sådana krav på det bolag som får bidraget. Ett bolag vars verksamhet bedrivs helt kommersiellt med ett uttalat vinstsyfte kan dock inte anses främja ett allmännyttigt ändamål.

Avgörandet visar även att verksamheten i bolaget inte får syfta till att bereda vinst åt ägarna. Enligt aktiebolagslagen ska detta anges i bolagsordningen. Domstolen pekar även på att vinst i det aktuella bolaget skulle användas för att främja verksamheten. Skatteverket anser därför att om vinst uppkommer ska den inte komma ägarna till del genom utdelning.

Enligt Högsta förvaltningsdomstolen kan det däremot inte som utgångspunkt fästas någon avgörande vikt vid förekomsten av en bestämmelse om att behållna tillgångar ska fördelas bland aktieägarna vid bolagets likvidation (HFD 2024 not. 53). Domstolen framhöll dock att en sådan bestämmelse i och för sig medför att det inte kan uteslutas att mottagna bidrag skulle kunna användas för annat än allmännyttiga ändamål men någon uppgift som ens antydde att bolaget stod inför en likvidation hade inte lämnats. Skatteverket anser därför att den omständigheten att bolagsordningen möjliggör att tillgångarna ska fördelas mellan delägarna vid en likvidation normalt inte är av betydelse vid bedömningen. Om givaren däremot har eller bör ha haft kännedom om att mottagaren faktiskt står inför en likvidation kan det medföra att bidraget i dessa fall inte kvalificerar som ett indirekt främjande. Skatteverket anser att det även gäller vid andra former av upplösning av den juridiska personen.

Om bolaget även bedriver verksamhet som inte främjar något allmännyttigt ändamål får detta ske endast i begränsad omfattning. Högsta förvaltningsdomstolen godtog att sådan verksamhet årligen uppgick till ca 4 procent sett över en flerårsperiod (HFD 2019 ref. 59). Skatteverket anser därför att den del av verksamheten som inte är allmännyttig endast får utgöra en ringa del av bolagets totala verksamhet. Med detta avses högst 5–10 procent. Bolaget ska alltså till minst 90 procent bedriva allmännyttig verksamhet. Bedömningen kan normalt göras utifrån intäkternas storlek enligt bolagets årsredovisningar för de senaste tre åren när bidrag lämnas. Intäkterna av den allmännyttiga verksamheten ska då sammantaget utgöra minst 90 procent.

Skatteverket anser även att bidrag till ekonomiska föreningar kan kvalificera som ett allmännyttigt främjande. Prövningen om en sådan förening har ett allmännyttigt ändamål och verksamhet samt saknar vinstsyfte utgår från samma förutsättningar som för bolag.

4.2.4 Bidrag till enskild näringsidkare

En förutsättning för att ett bidrag ska kvalificera som ett indirekt främjande är att mottagaren har ett allmännyttigt ändamål och bedriver allmännyttig verksamhet. Näringsverksamhet som bedrivs med vinstsyfte är inte ett främjande av allmännyttiga ändamål. En enskild näringsidkare bedriver normalt sin näringsverksamhet med vinstsyfte. Skatteverket anser därför att ett bidrag som lämnas till en enskild näringsidkare normalt inte kan kvalificera som ett allmännyttigt främjande. Se dock avsnitt 4.3 Bidrag för ett särskilt projekt.

4.3 Bidrag för ett särskilt projekt

Av förarbeten framgår att ett indirekt främjande förutsätter att den mottagande organisationen har ett allmännyttigt ändamål och bedriver allmännyttig verksamhet. Högsta förvaltningsdomstolen har kommit fram till att prövningen av mottagaren inte alltid behöver grundas på mottagarens samlade verksamhet utan kan göras även utifrån andra grunder (HFD 2024 ref. 39).

I målet var det fråga om en stiftelse som efter ansökan lämnade villkorade bidrag till markägare, som var enskilda näringsidkare, för våtmarksrelaterade projekt. Stiftelsen ingick avtal med markägaren om att skapa eller restaurera och därefter bevara våtmark. Domstolen hänvisade till HFD 2019 ref. 59 och framhöll att det avgörandet inte utesluter att ett främjande av allmännyttiga ändamål kan ske genom bidrag till en enskild näringsidkare för finansiering av en verksamhet som objektivt sett är av allmännyttig karaktär, dvs. en verksamhet som skulle ha varit av sådan karaktär om stiftelsen direkt hade bedrivit den. Bedömningen måste alltså inte alltid grundas på mottagarens samlade verksamhet utan kan göras även utifrån andra omständigheter. Vilken organisationsform mottagaren har och den verksamhet denna bedriver i övrigt är därvid av underordnad betydelse. Att mottagaren även skulle kunna få viss nytta av våtmarken i sin näringsverksamhet saknade enligt domstolen betydelse för bedömningen.

Utifrån domstolens uttalanden anser Skatteverket att när ett bidrag är avsett att finansiera ett särskilt projekt som mottagaren bedriver ska prövningen utgå från projektets karaktär. Det ska vara fråga om ett projekt som i sig är allmännyttigt enligt 7 kap. 4 § IL och saknar vinstsyfte. Verksamheten ska vara av tillfällig karaktär och inte en del av mottagarens löpande verksamhet. Bedömningen utgår från en samlad bedömning i det enskilda fallet.

I dessa fall anser Skatteverket att det saknar betydelse vem som bedriver projektet och om mottagarens verksamhet i övrigt bedrivs med vinstsyfte. Att mottagaren kan få viss nytta av projektet i sin näringsverksamhet saknar också betydelse vid bedömningen.