Områden: Inkomstskatt (Kapital, Näringsverksamhet)

Datum: 2026-05-27

Dnr: 8-44379-2026

1 Sammanfattning

CBAM-certifikaten har inte särskilt reglerats i inkomstskattelagen. Skatteverket anser att en utgift för certifikaten inte utgör en utsläppsrätt, en skatt eller en tullavgift.

Skatteverket anser att utgifterna för CBAM-certifikat i normalfallet ska hänföras till anskaffningsvärdet på de förvärvade varorna som skattemässigt kan klassificeras som antingen lagertillgångar, inventarier, byggnad eller markanläggning. En importörs utgifter hänförliga till en efterlevnad av skyldigheterna enligt CBAM-förordningen1 kan enligt Skatteverkets uppfattning vara skattemässigt avdragsgilla även om de inte kan hänföras till de förvärvade tillgångarna. Det gäller t.ex. utgifter för certifikat som har annullerats utan kompen­sation och utgifter för anlitande av ett indirekt tullombud. Det gäller vidare utgifter för drift och förvaltning av EU:s gemensamma plattform samt utgifter för bankgaranti eller annan säkerhet som i vissa fall kan krävas.

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/956 av den 10 maj 2023 om inrättande av en mekanism för koldioxidjustering vid gränserna (CBAM-förordningen).

2 Frågeställning

2.1 Bakgrund

EU har genom en förordning infört en mekanism för koldioxidjustering vid gränserna, s.k. CBAM-certifikat. Syftet är att prissättningen för de koldioxidutsläpp som är hänförlig till impor­terade produkter (från tredje land) ska bli likvärdig med den som gäller för inhemska pro­dukter (inom EU). Från och med den 1 januari 2026 gäller att den som från ett tredjeland importerar vissa varor (stål, järn, aluminium, cement, elektricitet, gödselmedel eller vätgas) till Europeiska unionens tullområde måste ha status som godkänd CBAM-deklarant. Den som under ett kalenderår importerat sådana varor som omfattas av förordningen överstigande ett visst tröskelvärde behöver köpa på sig ett antal certifikat motsvarande de inbäddade utsläpp som deklarerats och som vid en senare tidpunkt ska överlämnas i CBAM-registret. Försäljningen av certifikat planeras att påbörjas den 1 februari 2027. För frågor rörande CBAM-förordningen hänvisas till Naturvårdsverket och för frågor avseende klassificering av förädlade produkter hänvisas till Tullverket.

2.1 Frågeställningar

Fråga har uppkommit hur ett företag som köper och innehar s.k. CBAM-certifikat respektive får dessa återköpta eller annullerade ska hantera detta inkomstskattemässigt (avsnitt 4.2). Fråga har vidare uppkommit hur utgifter hänförliga till sådana certifikat ska hanteras om en importör anlitar t.ex. ett s.k. indirekt tullombud för att sköta skyldigheter enligt förordningen (avsnitt 4.3). Fråga har slutligen uppkommit hur utgifter för drift och förvaltning av EU:s gemensamma centrala plattform och bankgaranti inom CBAM-systemet ska hanteras inkomstskattemässigt (avsnitt 4.4).

3 Gällande rätt m.m.

3.1 EU-rätt

3.1.1 Innehåll, tillämpningsområde och viktbaserat tröskelvärde

Av artikel 1.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/956 av den 10 maj 2023 om inrättande av en mekanism för koldioxidjustering vid gränserna (förordningen) framgår att avsikten med mekanismen är att hantera växthusgasutsläpp som är inbäddade i vissa varor när dessa importeras till unionens tullområde. Dessa varor finns förtecknade i förordningens bilaga I.

Förordning ska tillämpas på varor eller förädlade produkter från dessa varor med ursprung i ett tredjeland2 när dessa varor eller förädlade produkter från dessa varor importeras till unionens tullområde (artikel 2.1 i förordningen).

En importör, inbegripet importörer med status som godkänd CBAM-deklarant (godkänd deklarant), ska undantas från skyldigheterna enligt denna förordning om de importerade varornas nettovikt under ett visst kalenderår inte sammantaget överstiger det enda viktbaserade tröskelvärde som i för­ord­ningen har fastställts till 50 ton nettovikt. Detta tröskelvärde ska inte tillämpas på import av el och vätgas (artikel 2a och punkt 1 i bilaga VII i förordningen).

Av bilaga III till förordningen framgår att de tredjeländer och territorier som enligt artikel 2 inte omfattas av tillämpningsområdet för förordningen är Island, Liechtenstein, Norge, Schweiz (länder), Büsingen, Helgoland, Livigno, Ceuta och Melilla (territorier).

3.1.2 Skyldigheter och rättigheter för godkända CBAM-deklaranter

Varor som omfattas av förordningen får endast importeras till unionens tullområde av en godkänd deklarant. En importör som är etablerad i en medlemsstat ska, före import av varor till unionens tull­område, ansöka om status som godkänd deklarant (artikel 4 och 5.1 i förordningen).

Om ett indirekt tullombud agerar som godkänd deklarant för en importörs räkning ska det indirekta tullombudet omfattas av de skyldigheter som är tillämpliga på importören enligt denna förordning med avseende på de varor som det indirekta tullombudet importerar för den importörens räkning (artikel 5.2 a i förordningen).

Senast den 30 september varje år, och den första gången 2027 för 2026, ska varje godkänd deklarant använda det CBAM-register (register) som avses i artikel 14 för att lämna in en CBAM-deklaration (deklaration) för det föregående kalenderåret (artikel 6.1 i förordningen).

Om de inbäddade utsläppen fastställs på grundval av faktiska utsläpp får en deklarant i deklarationen begära en minskning av antalet certifikat som ska över­lämnas i syfte att beakta det koldioxidpris som betalats i ett tredje land för de deklarerade inbäddade utsläppen. En förutsättning för detta är att koldioxidpriset faktiskt har betalats i ett tredje­land. Rabatter m.m. som är tillgängliga i det landet och som skulle ha lett till en minskning av koldioxidpriset ska beaktas. En minskning får begäras även om företaget använder standardvärden. Avdraget för betalt koldioxidpris kommer i de fallen att vara baserade på standardvärden, d.v.s. ett standardavdrag per land/region (artiklarna 9.1 och 9.4 i förordningen).

3.1.3 Godkännande som deklarant och bankgaranti

För att få status som godkänd deklarant behöver en sökande visa sin ekono­miska och operativa förmåga att fullgöra sina skyldigheter enligt förordningen. Var sökande inte etablerad under hela de båda räkenskapsår som föregick det år då ansökan lämnades in ska behörig myndighet (SKV:s anm. Naturvårdsverket) kräva att en bankgaranti eller annan likvärdig säkerhet ställs (artiklarna 17.2 och 17.5 i förordningen).

3.1.4 Försäljning, återköp och annullering av CBAM-certifikat

En medlemsstat ska fr.o.m. den 1 februari 2027 sälja certifikat på en EU-gemensam plattform till deklaranter som är godkända och etablerade i den staten. De kostnader som uppstår i samband med inrättandet, driften och förvaltningen av den gemensamma centrala platt­formen ska finansieras genom avgifter som ska betalas av de godkända deklaranterna (artiklarna 20.1, 20.4 och 20.5a i förordningen).

Om en deklarant begär det ska den medlemsstat där deklaranten är etablerad återköpa de överskjutande certifikat som finns på deklarantens konto i CBAM-registret. Det finns vissa antalsmässiga begränsningar för hur många certifikat som ett företag kan få återköpta (artiklarna 23.1 och 23.2 i förordningen).

Återköpspriset för varje certifikat ska vara det pris som deklaranten betalat för certifikatet vid tidpunkten för köpet (artikel 23.3 i förordningen).

Den 1 november varje år ska kommissionen annullera alla certifikat som köpts under året före det föregående kalenderåret och som fanns kvar på deklarants konto i registret. Dessa certifikat ska annulleras utan kompensation (första stycket i artikel 24.1 i förordningen).

3.2 Inkomstskatt

Resultatet ska beräknas enligt bokföringsmässiga grunder. Vid beräkning av resultatet ska inkomster tas upp som intäkt och utgifter dras av som kostnad det beskattningsår som de hänför sig till enligt god redovisningssed, om inte något annat är särskilt föreskrivet i lag (14 kap. 2 § första och andra styckets första mening inkomst­­skattelagen (1999:1229), IL).

Bestämmelser om beskattningstidpunkten för kapitalvinster och kapitalförluster finns i 44 kap. 26–32 §§ (14 kap. 9 § IL).

Utgifter för att förvärva och bibehålla inkomster ska dras av som kostnader (16 kap. 1 § första stycket första meningen IL).

Med anskaffningsvärde, nettoförsäljningsvärde och återanskaffningsvärde avses i detta kapitel detsamma som i 4 kap. 9 § andra–fjärde styckena årsredovisningslagen (1995:1554), ÅRL, eller i förekommande fall 4 kap. 5 § lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag eller 4 kap. 4 § lagen (1995:1560) om årsredovisning i för­säkringsföretag (17 kap. 2 första stycket IL).

En tillgång som är avsedd för omsättning eller förbrukning är en lagertillgång (17 kap. 3 § IL).

Anskaffningsvärdet för inventarier är utgiften för förvärvet om de förvärvas genom köp, byte, egen tillverkning eller på liknande sätt (18 kap. 7 § första stycket första meningen IL).

Att byggnads- och markinventarier behandlas som inventarier framgår av 19 kap. 19 § och 20 kap. 15 § IL (18 kap. 1 § första stycket andra meningen IL).

Om en byggnad uppförs av den skattskyldige, är anskaffningsvärdet utgiften för att uppföra den (19 kap. 8 § IL).

I anskaffningsvärdet på en byggnad ska också räknas in utgifter för till- och ombyggnad (19 kap. 13 § 1 IL).

Som byggnadsinventarier räknas sådana delar och tillbehör i en byggnad som är avsedd att direkt tjäna den näringsverksamhet som bedrivs i byggnaden. För byggnadsinventarier gäller vad som sägs om inventarier (19 kap. 19 § IL).

Anskaffningsvärdet för en markanläggning är den skattskyldiges utgifter för att anskaffa eller förbättra anläggningen (20 kap. 11 § IL).

Som markinventarier räknas en markanläggning eller en del av en markanläggning som är avsedd att tillsammans med inventarier användas i den näringsverksamhet som bedrivs på fastigheten. För markinventarier gäller vad som sägs om inventarier (20 kap. 15 § IL).

I inkomstslaget näringsverksamhet finns bestämmelser om vad som avses med kapitaltillgångar, kapitalvinster och kapitalförluster. I 44 kap. finns grundläggande bestämmelser om kapitalvinster och kapitalförluster (25 kap. 1–3 §§ IL).

Kapitalvinsten beräknas som skillnaden mellan ersättningen för den avyttrade tillgången och omkostnadsbeloppet. Med omkostnadsbelopp avses utgifter för anskaffningen ökade med utgifter för förbättringar (44 kap. 13 och 14 §§ IL).

Kapitalförluster ska inte dras av som kostnad förrän det beskattningsår då förlusten är definitiv (44 kap. 26 § andra stycket IL).

I 52 kapitlet finns särskilda bestämmelser om kapitalvinst vid avyttring av andra tillgångar och förpliktelser än sådana som avses i 45, 46, 48 och 50 kapitlen (52 kap. 1 § IL).

I inkomstslaget näringsverksamhet ska avdrag för en kapitalförlust göras i sin helhet (52 kap. 6 § första stycket IL).

3.3. Redovisning

Vid upprättande av balansräkningen, resultaträkningen och noterna ska hänsyn tas till alla ekonomiska förpliktelser som är hänförliga till räkenskapsåret eller tidigare räkenskapsår, även om dessa förpliktelser blir kända först efter räkenskapsårets utgång men före upprättandet av årsredovisningen (2 kap. 4 första stycket 3b ÅRL).

Som avsättningar ska sådana förpliktelser redovisas som är hänförliga till räkenskapsåret eller tidigare räkenskapsår och som på balansdagen är säkra eller sannolika till sin förekomst men ovissa till belopp eller till den tidpunkt då de skall infrias (3 kap. 9 § ÅRL).

Med anskaffningsvärde förstås, om inte annat följer av 11 §, utgifterna för tillgångens för­värv eller tillverkning. Vid bestämmandet av anskaffningsvärdet tillämpas 3 § andra–fjärde styckena (4 kap. 9 § andra stycket ÅRL).

I anskaffningsvärdet för en förvärvad tillgång ska, utöver inköpspriset, utgifter som är direkt hänförliga till förvärvet räknas in (4 kap. 3 § andra stycket ÅRL).

4 Bedömning

4.1 Klassificering av CBAM-certifikat saknas

CBAM-certifikaten har inte särskilt reglerats i inkomstskattelagen. Även om certifikaten har vissa beröringspunkter med EU:s utsläppsrättshandelssystem så utgör de enligt Skatteverkets uppfattning varken en sådan utsläppsrätt som regleras i 17 kap. 22 b § IL, en skatt eller en tullavgift.

4.2 När en utgift är hänförlig till ett förvärv av ett certifikat

Enligt Skatteverkets uppfattning utgör en utgift för ett certifikat en avdragsgill kostnad då den är nödvändig för att förvärva och bibehålla inkomster för den som har status som godkänd deklarant och som omfattas av de skyldigheter som regleras i artiklarna 1.1, 2.1, 4, 5.1 och 6.1 i förordningen. En importör kan alternativt anlita ett s.k. indirekt tullombud som också är godkänd deklarant för att importera sådana varor som omfattas av förordningen. Det blir då det indirekta tullombudet som omfattas av förordningens skyldigheter. Läs mer om detta i avsnitt 4.3.

Frågan om utgifter för ett certifikat är direkt avdragsgilla eller om de ska ingå i anskaffningsvärdet för förvärvade lagertillgångar enligt 17 kap. 2 § IL eller inventarier enligt 18 kap. 7 § IL är enligt Skatteverkets uppfattning beroende av om­ständig­heterna i det enskilda fallet. Det kan inte heller uteslutas att en utgift för ett certifikat för vissa förädlade produkter skulle kunna knytas till en byggnad eller markanläggning och dras av enligt bestämmelserna i kapitel 19 eller 20 IL. Vad som avses med ett anskaffningsvärde och vad som ska ingå i ett sådant framgår av 4 kap. 9 § andra stycket och 4 kap. 3 § andra stycket ÅRL.

4.2.1 Koldioxidpris som betalats i tredjeland

Vid beräkningen av anskaffningsvärdet på importerade tillgångar ska beaktas den minskning av antalet certifikat som ska överlämnas p.g.a. betalat koldioxidpris och erhållna rabatter i ett tredjeland (artiklarna 9.1 och 9.4 i förordningen). Det koldioxidpris som betalats i ett tredje-land för inbäddade utsläpp ökar anskaffningsvärdet på tillgångarna och den minskning av antalet certifikat som annars skulle ha överlämnats får inte öka anskaffningsvärdet på tillgångarna.

4.2.2 Lagertillgångar

Om de varor eller förädlade produkter som omfattas av förordningen och som importören importerar är avsedda att omsättas eller förbrukas så blir dessa skattemässigt klassificerade som lagertillgångar (17 kap. 3 § IL). Skatteverket anser att utgiften för de certifikat som kan hänföras till importen av ett sådant lager blir en del av lagrets anskaffningsutgift (17 kap. 2 § IL).

4.2.3 Inventarier

Om en vara eller förädlad produkt som omfattas av förordningen och som importerats är avsedd för stadigvarande bruk kan den i vissa fall skattemässigt klassificeras som inventarier (18 kap. IL). Av förordningens bilaga 1 räknas t.ex. cisterner, tankar och räcken av järn, stål och aluminium upp som varor som omfattas av förordningens tillämpningsområde. Om en sådan vara eller förädlad produkt är avsedd för stadigvarande bruk i importörens egen näringsverksamhet kan den klassificeras som ett inventarium (18 kap. 1 § IL). En sådan vara eller förädlad produkt skulle vidare kunna klassificeras som ett byggnadsinventarium (19 kap. 19 §). En förädlad produkt som t.ex. räcken skulle kunna klassificeras som ett mark-inventarium (20 kap. 15 § IL).

Skatteverket anser att utgiften för de certifikat som kan hänföras till importen av ett sådant inventarium blir en del av inventariets eller byggnadsinventariets anskaffningsvärde (18 kap. 7 §, 19 kap. 19 § och 20 kap. 15 § IL).

4.2.4 Byggnad eller markanläggning

En utgift för ett certifikat hänförligt till en sådan vara eller förädlad produkt som tillförs en byggnad eller en markanläggning kan i vissa fall skattemässigt vara hänförlig till byggnad eller markanläggning enligt 19 respektive 20 kap. IL. Det gäller enligt Skatteverkets uppfattning om importören själv tillför byggnaden eller markanläggningen den importerade varan eller förädlade produkten som certifikatet är hänförligt till. Av förordningens bilaga 1 framgår att t.ex. dörrar, fönster, dörrtrösklar och räcken av järn, stål eller aluminium samt olika former av cement omfattas av förordningens tillämpningsområde.

Utgiften för de certifikat som kan hänföras till importen av sådana varor eller förädlade produkter blir en del av en byggnads eller markanläggnings anskaffningsutgift (19 kap. 8 och 13 §§ eller 20 kap. 11 § IL). Skatteverket anser att om det som tillförs byggnaden eller markanläggningen vid beskattningen dras av omedelbart enligt 19 eller 20 kap. IL blir utgiften för certifikatet hänförligt till en sådan vara en direkt avdragsgill utgift.

4.2.5 Redovisning av utgifter för certifikat

Den som under kalenderår 2026 importerar sådana varor som omfattas av förordningen och vars import överstiger det tröskelvärde om 50 tons nettovikt kommer vara skyldig att köpa certifikat (artikel 2a och punkt 1 i bilaga VII i förordningen). Inköp av certifikat för sådana varor som importerats under kalenderår 2026 kommer dock först att vara möjligt att göra från och med den 1 februari 2027 (artikel 20.1 förordningen).

Detta innebär att när tröskelvärdet väl har överskridits uppstår vid den tidpunkten en legal förpliktelse enligt förordningen att för kalenderår 2026 förvärva certifikat motsvarande de inbäddade utsläpp som är förenade med de importerade varorna.

Om en importör tillämpar ett brutet räkenskapsår kan det medföra en komplikation vid en tillämpning av det s.k. tröskelvärdet som avgör skyldigheten att förvärva CBAM-certifikat då detta tröskelvärde avgörs utifrån kalenderårets sammanlagda import.

Ett företag ska enligt 2 kap. 4 § första stycket 3 b ÅRL vid upprättandet av sin balansräkning, resultaträkning och noterna beakta ekonomiska förpliktelser som är hänförliga till räkenskapsåret eller tidigare räkenskapsår även om dessa blir kända först efter räkenskapsårets utgång men före upprättandet av årsredovisningen (händelser efter balansdagen).

En händelse efter balansdagen kan enligt god redovisningssed antingen bekräfta ett förhållande som förelåg på balansdagen eller indikera förhållanden som uppstått efter balansdagen. Händelser som bekräftar förhållanden som förelåg på balansdagen men som inträffat efter balansdagen och innan den finansiella rapporten är upprättad ska beaktas genom att justera beloppen eller att redovisa inte tidigare medtagna poster (se t.ex. BFNAR 2012:1 punkt 32.3 och kommentaren till punkterna 32.1 och 32.2).

Nedanstående exempel är baserade på Skatteverkets tolkning av god redovisningssed så som den kommit till uttryck i dagens redovisningsnormgivning.

Exempel: när en avsättning eller skuld ska redovisas

Om ett företag med bokslut den 30 juni 2026 har överskridit tröskelvärdet enligt förordningen senast på balansdagen, så har företaget en legal förpliktelse att förvärva certifikat. För det aktuella räkenskapsåret ska företaget, om övriga villkor enligt god redovisningssed är uppfyllda, göra en avsättning eller redovisa en skuld. En avsättning eller en skuld gäller de framtida utgifter för certifikat som företaget måste köpa på grund av sin import fram till och med balansdagen.

Exempel: när en avsättning eller en skuld inte får redovisas

Om ett företag t.ex. har ett brutet räkenskapsår som avslutas den 30 juni 2026 kanske företagets sammanlagda import av sådana varor som omfattas av förordningen fram till och med balansdagen inte uppgår till tröskelvärdets nivå. Det innebär att företaget på balans­dagen därmed saknar en sådan legal förpliktelse som krävs för att en av­sättning eller skuld ska få redovisas då företaget inte har en skyldig­het att förvärva sådana certifikat (14 kap. 2 § IL och 3 kap. 9 § ÅRL). En sådan legal förpliktelse kan dock uppkomma senare under kalenderår 2026 (under företagets efter­följande räkenskapsår) om företagets sammanlagda import under kalender­året då har överskridit tröskelvärdet. Det innebär att avdragsrätten för de förvärvade certi­fikaten eller ökningen av anskaffningsvärdet på de förvärvade tillgångarna förskjuts till det efterföljande räken­skapsåret med balansdag 30 juni 2027.

4.2.6 Förvärv och återköp av certifikat

Om en godkänd deklarant köper in ett certifikat i förväg kan utgiften för det certifikatet tas upp som en kapitaltillgång enligt 14 kap. 9 §, 25 kap. 1–3 §§ och 52 kap. 1 § IL hos deklaranten. Om ett inköp sker av varor eller förädlade produkter som skattemässigt ska klassificeras som lagertillgångar, inven­tarier, byggnad eller markanläggning anser Skatteverket att utgiften hänförlig till de förvärvade certifikaten bör klassificeras om och i stället hänföras till anskaffningsvärdet för dessa till­gångar när de tillgångarna ska redovisas i balansräkningen. Själva omklassificeringen av certifikatet från en kapitaltillgång till t.ex. en lagertillgång föranleder inte några beskattningskonsekvenser utan medför ett +/- 0 resultat.

Om en godkänd deklarant begär att över­skjutande certifikat ska återköpas av den medlemsstat där deklaranten är etablerad kommer återköpspriset för varje certifikat att vara det pris som deklaranten betalat för certifikatet vid tidpunkten för köpet (artiklarna 20.4, 23.1 och 23.3 i förordningen). Deklaranten ska enligt Skatteverkets uppfattning vid kapitalvinstberäkningen redovisa det erhållna återköps­priset som en ersättning och kan samtidigt dra av det likvärdiga inköpspriset som ett omkostnadsbelopp (44 kap. 13 § IL). Det skattemässiga nettoresultatet av ett certifikat som köpts in för t.ex. 800 kronor och senare återköps för 800 kronor blir därmed noll.

4.2.7 Annullering av certifikat

En godkänd deklarant ska senast den 31 oktober under vart och ett av de år då certifikat överlämnas lämna in en begäran om återköp (artikel 23.1 i förord­ningen). Det finns vissa begränsningar av det antal certifikat som omfattas av rätten till återköp (artikel 23.2 i förordningen). Den 1 november varje år ska kommissionen annullera alla certifikat som köpts under året före det föregående kalenderåret och som fanns kvar på deklarantens konto i registret. Dessa certifikat ska annulleras utan kompensation (första stycket i artikel 24.1 i förordningen). Genom undantag från punkt 1 ska kommissionen den 1 november 2027 annullera alla certifikat som köpts med avseende på inbäddade utsläpp för 2026. Dessa certifikat ska annulleras utan kompensation (artikel 24.2 i förordningen).

Enligt Skatteverkets uppfattning kan en rättighet eller liknande tillgång anses avyttrad om den upphör på rättslig grund. Ett certifikat som genom en annullering utslocknar kan alltså anses avyttrad utan ersättning. Om en godkänd deklarant har certifikat som blir föremål för en annullering utan kompen­sation uppkommer för deklaranten en kapitalförlust, motsvarande omkostnadsbeloppet för de certifikat som annulleras, för vilken det föreligger avdragsrätt (44 kap. 13 och 26 §§, 52 kap. 6 § IL).

4.3 Utgifter när en importör inte är en godkänd deklarant

Om den som önskar importera varor som omfattas av förordningen inte själv är en godkänd deklarant måste personen anlita någon som har en sådan status, t.ex. ett s.k. indirekt tullom­bud som också är godkänd deklarant Det blir då det indirekta tullombudet som för importörens räkning importerar varorna, köper in nödvändiga certifikat och som omfattas av förordningens skyldigheter (artikel 5.2 a i förordningen).

För den som importerar sådana varor som regleras av förordningen och som inte har status som godkänd deklarant kan inte själv förvärva ett certifikat och anses därmed inte heller i formell mening kunna ha en utgift för ett sådant certifikat. Den ersättning som importören lämnar det indirekta tull­ombudet för de utförda tjänsterna inklusive kostnadser­sättning för inköpta certifikat, frakt, tullavgifter m.m. anser Skatteverket utgör avdragsgilla kostnader för importören.

Frågan om ovanstående utgifter för en importör är direkt avdragsgilla enligt 16 kap. 1 § IL eller ska hänföras till anskaffningsvärdet för en lagertillgång enligt 17 kap. 2 § IL, ett inventarium enligt 18 kap. 7 § IL, en byggnad enligt 19 kap. IL eller en markanläggning enligt 20 kap. IL är beroende av om­ständig­heterna i det enskilda fallet.

4.4 Andra utgifter för hantering av CBAM-systemet

4.4.1 Utgifter för drift och förvaltning av EU:s plattform

För de avgifter som enligt artikel 20.5 a i förordningen kommer att betalas av de godkända deklaranterna med anledning av inrättande, drift och förvaltning av den Europeiska unionens gemensamma centrala plattformen föreligger avdragsrätt (16 kap. 1 § IL). Sådana utgifter anser Skatteverket normalt inte kan knytas till importen av en specifik lagertillgång, inventarium, byggnad eller markanläggning utan kan närmast ses som en allmän driftskostnad för den godkända deklaranten. Avdrags­tidpunkten kommer att styras av god redovisningssed (14 kap. 2 § IL).

4.4.2 Utgifter för bankgaranti

För utgifter förenade med en sådan bankgaranti eller annan säkerhet som en sökande kan behöva ställa för att bli godkänd som deklarant enligt artiklarna 17.2 och 17.5 i förordningen före­ligger av­drags­rätt (16 kap. 1 § IL). Sådana utgifter anser Skatteverket normalt inte kan knytas till importen av en specifik lagertillgång, inventarium, byggnad eller markanläggning utan kan närmast ses som en allmän driftskostnad för den godkända deklaranten. Avdragstidpunkten kommer att styras av god redovisningssed (14 kap. 2 § IL).