Lagförslaget innebär att personal som hyrs in tillfälligt ska kunna få ersättning för exempelvis mat och boende skattefritt, enligt samma princip som gäller för tjänsteresor.
Arbetstagare med olika anställningsformer men samma arbetsmönster behandlas med nuvarande regler olika vid utbetalning av kostnadsersättning. För två arbetstagare som tillfälligt arbetar på samma ort men med olika anställningsformer kan reglerna innebära att en tillfälligt anställd arbetstagare anses ha sitt tjänsteställe på den tillfälliga arbetsorten, medan den tillsvidareanställda arbetstagaren anses vara på tjänsteresa. Effekten blir att tillfälligt anställda arbetstagare och uppdragstagare missgynnas eftersom de inte genom tillämpning av tyst kvittning kan få ”skattefri” kostnadsersättning i samma utsträckning som tillsvidareanställda arbetstagare. Bestämmelserna uppfattas vidare som svåra att tillämpa, särskilt i situationer där arbetet utförs på flera olika platser eller delvis i den anställdes bostad. De nya reglerna avser bland annat att harmonisera hanteringen av arbets- och uppdragstagare på tillfälligt arbete och uppdrag med arbetstagare på tjänsteresa så att tyst kvittning även ska kunna tillämpas i de förstnämnda fallen.
Avdrag för ökade utgifter vid tillfällig anställning eller uppdrag på annan ort ska enligt förslaget göras på samma sätt som för tjänsteresa om anställningen eller uppdraget är avsett att pågå i högst en månad och avståndet mellan bostaden och arbetsplatsen är längre än 50 kilometer. Förslaget medför att ersättning för ökade utgifter undantas från beskattning hos arbetstagaren och från skatteavdrag och arbetsgivaravgifter hos arbetsgivaren.
Vidare föreslås att kostnadsersättningar normalt ska bli skattefria även för begränsat skattskyldiga personer vid tillfällig anställning eller uppdrag i högst en månad och vid tillfälligt arbete under vissa samhällsinsatser.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2022.