Skatteverket har i ett ställningstagande återgett vad som krävs för att göra avdrag för kapitalförlust vid ett investeringsbedrägeri. För att få göra avdrag krävs att förlusten kan hänföras till en ”verklig tillgång”. Det saknar betydelse om skattebetalaren misstänkt bedrägeri eller om hen objektivt borde insett att det rörde sig om bedrägeri.
Det ankommer på skattebetalaren att göra sannolikt att det skett ett förvärv av en ”verklig tillgång”. Hänsyn ska tas till samtliga omständigheter som förelåg vid förvärvet. Enligt Skatteverket räcker det därför inte med enbart dokument som visar ägande eller liknande, utan skattebetalaren måste kunna visa att tillgången faktiskt har förvärvats för att få göra avdrag för kapitalförlust. Med begreppet ”verklig tillgång” åsyftas tillgångens marknadsvärde vid tidpunkten för förvärvet.
Att investeraren kan ha vilseletts att betala ett väsentligt högre pris än marknadsvärdet påverkar inte heller att tillgången ska bedömas efter marknadsvärdet. Om tillgången förvärvats till ett högre pris än marknadsvärdet, är det verkliga värdet på tillgången fortfarande marknadsvärdet. Förlust vid en eventuell försäljning ska därmed beräknas på marknadsvärdet vid förvärvet, inte på vad man faktiskt betalat för tillgången.
Vad gäller avkastning på icke verkliga tillgångar anser Skatteverket att sådan ersättning inte ska tas upp till beskattning. I stället ska det behandlas som en återbetalning av investerat belopp, vilket minskar anskaffningsavgiften.
Skatteverket baserar sitt ställningstagande på 41 kap. 1 §, 42 kap 1 § och 44 kap. 13–14 §§ inkomstskattelagen (1999:1229) samt Högsta förvaltningsdomstolens avgörande HFD 2013 ref. 13