I en ny dom specificerar HFD hur personer med enskild firma och delägare i handelsbolag ska beskattas för privat nyttjande av näringsverksamhetens tillgångar, så kallad uttagsbeskattning.
Saken regleras av 22 kap 2 § inkomstskattelagen (1999:1229), där det framgår att huruvida det föreligger ett uttag beror på om den skattskyldige ”tillgodogör” sig tillgången för privat bruk.
I HFD 2024 ref. 20 har Högsta förvaltningsdomstolen uttalat att det följer av lagens ordalydelse att det krävs ett faktiskt nyttjande av tillgången, det räcker inte med att man har möjlighet att göra det. Konsekvensen blir att det är det ”faktiska nyttjandet” som ska ligga till grund för värderingen av uttaget.
Skatteverkets uppfattning var att marknadsvärdet av dispositionsrätten (möjligheten att nyttja tillgången) i vissa fall är vad som ska ligga till grund för beräkningen av uttagets värde. Domen från HFD innebär ett underkännande av Skatteverkets tidigare ställningstagande. Enligt HFD är det vidare upp till Skatteverket att bedöma vad som utgör faktiskt nyttjande.
Reglerna för uttagsbeskattning enligt 22 kap inkomstskattelagen träffar både personer med enskild näringsverksamhet och delägare i handelsbolag.