Den 1 juni träder den nya lagen om skyddsrum och skyddade utrymmen i kraft. Lagen syftar till att stärka skyddet för civilbefolkningen och reglerar bl.a. krav kring löpande kontroller och underhåll av skyddsrum.
Idag finns det cirka 64.000 skyddsrum i Sverige, med plats för omkring 7 miljoner personer. Skyddsrummen är oftast byggnadstekniskt förstärkta lokaler och utgör vanligtvis en del av en källare i en byggnad, men det förekommer även skyddsrum i form av fristående lokaler. I huvudsak är skyddsrummen belägna i någon av de 140 så kallade skyddsrumstätorterna, vilket är tätorter där behovet av skydd, på grund av till exempel en hög befolkningstäthet, är särskilt stort. Myndigheten för civilt försvar har en skyddsrumskarta på sin hemsida, där närmaste skyddsrum går att söka fram.
Huvuddragen i den nya lagen är följande:
- Införande av skyddade utrymmen – ett nytt skyddsalternativ som ska fungera som ett komplement till skyddsrummen. Ett skyddat utrymme ger ett begränsat skydd jämfört med ett skyddsrum men ger ändå ett tillräckligt skydd mot effekterna av stridsmedel. Dessa kan exempelvis vara tunnelbaneperronger, vägtunnlar, parkeringsgarage och källare i betongbyggnader. Enligt en inventering som genomförts beräknas sådana platser kunna erbjuda cirka 1,5 miljoner individer skydd.
- Ägaren till en byggnad eller annan anläggning där det finns ett skyddsrum blir skyldig att utföra en förenklad kontroll, en slags enklare egenkontroll, av skyddsrummet efter föreläggande. Det är kommunernas ansvar att informera fastighetsägare om vilka krav som ställs på skyddsrummen. Om ett skyddsrum behöver åtgärdas har fastighetsägaren rätt till skälig ersättning från staten.
- Det anges uttryckligen att fastighetsägare och nyttjanderättshavare är skyldiga att ställa i ordning ett skyddsrum eller skyddat utrymme vid höjd beredskap.
- En kommun ska, på det sätt som kommunen bedömer är lämpligt, ansvara för att förmedla information om bland annat skyddsalternativ i kommunen.
I konsekvensanalysen redogörs för några av remissinstansernas ståndpunkter, där det bland annat lyfts att underhållet av landets skyddsrum är eftersatt, vilket kan innebära stora kostnader för fastighetsägarna och att staten därför måste ta ett stort ekonomiskt ansvar. Den skäliga ersättning som fastighetsägare har rätt till vid åtgärdande av skyddsrum preciseras inte varken i lag eller förarbeten, däremot klargörs att ersättning inte kommer att lämnas för åtgärder som beror på att fastighetsägaren har försummat underhållet av skyddsrummet.