Val av företagsform – några synpunkter på skattekonsekvenser, kapitalbildning m m

De ekonomiska fördelarna av aktiebolagsformen blir större ju mer kapitalbildning som erfordras.

Många företagare och deras rådgivare funderar från tid till annan på i vilken företagsform en rörelse skall bedrivas. Frågan är kanske speciellt aktuell i år, när de aktiebolag, som icke senast den 31 december 1981 ökat aktiekapitalet till 50 000 kronor kommer att likvideras och rörelsen överföras till aktieägarna som enskild firma eller handelsbolag.

Valet av företagsform påverkas av faktorer av olika karaktär, t ex civilrättsliga, skattemässiga och företagsekonomiska. Jag begränsar mig här till synpunkter på de två sista.

SKATTESYNPUNKTER

En sammanställning av viktigare fördelar och nackdelar från skattesynpunkt med olika företagsformer finns intagen bl a i boken ”Skatteproblem för företagen” av Bertil af Klercker och Erik Eklund. Ur den har jag valt ut nedanstående punkter samt kompletterat med några (se figur 1).

Figur 1

Uppställningen visar med plus- och minustecken företagsformernas för- och nackdelar i jämförelse med de andra. Likhetstecken betyder, att några egentliga skillnader inte finns mellan företagsformerna.

Även om det inte är så enkelt som att bara addera (+)-tecken och (-)-tecken för att från skattesynpunkt välja lämplig företagsform, indikerar dock tecknen, att aktiebolagsformen normalt är att föredra. Under senare år har en del olika ändringar gjorts i skattelagstiftningen för att vid beskattningen utjämna en del av olikheterna mellan företagsformerna, och det är nog troligt att ytterligare ändringar kommer att ske.

Till en del av punkterna ovan kan fogas följande kommentarer.

PROGRESSIV BESKATTNING OCH DUBBELBESKATTNING

Hela överskottet i rörelsen beskattas hos ägaren i enskild firma resp delägarna i handelsbolag, även om överskottet av något skäl ej utbetalas till dem.

För aktiebolag beskattas uppkommen vinst sedan löner till anställda (inkl aktieägare) avdragits. Vinsten beskattas första året med uppemot 70 %, en procentsats, som med hänsyn till kommunalskattens avdragsgillhet genomsnittligt under året blir 57–58 % (storleken påverkas av kommunalskattens höjd). Ofta brukar man i skatteresonemang avrunda till 55 %.

De vinstmedel som kvarstår i aktiebolaget blir på lång sikt i vart fall teoretiskt beskattade ytterligare en gång, antingen vid utdelning till aktieägarna eller vid utskiftning, om det alternativet väljes.

Av angivna skillnader i sättet att behandla lön resp överskott följer även att beräkningen av de statliga sociala avgifterna grundas på olika belopp. De s k egenavgifterna är ej heller samma som de avgifter, som faller på utbetalda löner.

För att belysa dessa effekter har jag valt två fall, som jag tror kan vara relativt vanliga. Det ena gäller en ensam företagare med en anställd. Som exempel kan ges mindre rörelseidkare, t ex detaljhandlare och taxiägare, konsulter av olika slag även inkluderande advokater och revisorer samt tandläkare och läkare. Överskottet, dvs skillnaden mellan intäkter och kostnader före ersättning till företagaren, har jag antagit vara 10 000 kr/mån, motsvarande 120 000 kronor för helt år. Jag har även antagit att amortering måste ske på lån i rörelsen med 500 kr/mån, eller 6 000 kr/år.

Det andra exemplet är en större rörelse med flera anställda. I detta fall beräknas motsvarande överskott bli ungefär det dubbla, 250 000 kr/år.

Den större rörelsen är naturligtvis mer kapitalkrävande, och den årliga kapitalbildningen antas behöva vara 12000 kronor.

RÖRELSEN BEDRIVEN SOM ENSKILD FIRMA

En beräkning av det ekonomiska utfallet när rörelsen bedrives som enskild firma, handelsbolag eller kommanditbolag visar följande, när kommunalskatten uppgår till 30 % (se figur 2).

Figur 2

Ovanstående beräkningar visar tydligt hur hårt skatter och socialavgifter belastas inkomstökningar. Av en inkomstökning på 130 000 kronor återstår 18 000 kronor. Samtidigt krävs då en ökad kapitalbildning för att finansiera ökande fordringar, olika former av lager, inventarier etc, och när detta är genomfört, återstår i detta exempel för privat bruk således endast knappt 10 % av överskottsökningen eller 12 000 kronor. Detta kan även uttryckas så, att om inkomsten för privat bruk behöver ökas med 1 000 kr/mån, måste intäkterna höjas så mycket, att överskottet ökar med 10 000 kr/mån. Vid försäljning av varor blir ökningen än större, eftersom överskottet då måste komma ur bruttovinsten. Gäller det utdebitering av arvoden blir timtariffökningen betydande. Beräkningarna försvåras av, att sådana intäktsökningar i allmänhet ej kan nås utan ytterligare investeringar i mer personal, därmed med större lokaler och mer utrustning samt ökat behov av rörelsekapital för att finansiera t ex ökat lager och ökade fordringar.

RÖRELSEN BEDRIVEN I AKTIEBOLAGSFORM

Det överskott ägaren fick behålla efter skatt, när rörelsen bedrevs som enskild firma beräknades i föregående exempel till 47 000 resp 59 000 kronor. Med ledning av gällande skattetabeller kan beräknas, att detta för en anställd motsvarar en bruttolön av 78 000 resp 130 000 kronor.

Om rörelsen i stället bedrivs i aktiebolagsform ger en beräkning av social avgifter och skatter följande (se figur 3).

Figur 3

Beräkningen visar, att när ägaren tagit ut en lön, som ger samma nettoöverskott efter skatt som i den enskilda firman återstår 1 000 resp 23 000 kronor när amorteringarna gjorts. Detta överskott visar sig i första hand som ökade likvida medel, vilka kan disponeras för olika ändamål. Visserligen belastas dessa medel med en latent skatteskuld, som dock aktualiseras först när vinstutdelning sker eller medel utskiftas.

PENSIONSAVSÄTTNINGAR

Allmänt sett är möjligheterna att ordna pensionsfrågorna större för rörelser som drivs i aktiebolagsform än i de andra formerna. Dessa problem bör lösas i samråd med försäkringsspecialister, och berörs ej vidare i detta sammanhang.

BESKATTNING AV REALISATIONSVINST

Vid överlåtelse av enskild firma betraktas hela köpeskillingen som sista transaktion i rörelsen och beloppet tas upp som intäkt och ökar således det årets intäkter. Viss del kan ev behandlas enligt reglerna om ackumulerad inkomst och vidare kan beskattningen av ersättning bli uppdelad på ett antal år om den utbetalas som pension, helst på livstid.

Överlåtelse av aktier eller andelar i handelsbolag sker efter reglerna för realisationsvinst, dvs av skillnaden mellan försäljningspris och anskaffningsvärde tas 40 % upp som inkomst om innehavstiden överstiger 2 år. För säljaren innebär detta i jämförelse med alternativet försäljning av enskild firma en lägre skatt. Å andra sidan får köparen ej minska sina inkomster med någon del av köpeskillingen, som följaktligen måste betalas med beskattade medel, vilka är dyrbara att skaffa med nu utgående marginalskatter. Handelsbolagets tillgångar och skulder kan även överlåtas, varvid beskattning sker som vid överlåtelse av enskild firma. Därefter likvideras handelsbolaget. Även vid aktieförsäljning finns möjlighet att få vinsten behandlad som ackumulerad inkomst av äldre aktier.

LÅNEFÖRBUD

Sedan 1973 gäller, att styrelseledamöter, aktieägare samt dem närstående personer ej får låna medel från aktiebolaget. Detta medför, att speciell uppmärksamhet måste ägnas åt betalningar till dessa personer, så att förbudsreglerna ej överträdes. Skattemässigt skall sådana för höga utbetalningar behandlas som inkomst. Med gällande marginalskatter kan övertramp av dessa föreskrifter åsamka förödande likviditetspåfrestningar, särskilt om också skattetillägg uttas.

TANTIEM

Aktieägare är vanligtvis försiktiga när det gäller att bestämma sina löneuttag under året, och försöker göra en lönereglering först när resultatet kan överblickas. Denna tilläggslön brukar benämnas tantiem. Samtidigt har det ofta varit önskemål att aktiebolaget inte skall betala inkomstskatt, närmast för att undvika dubbel beskattning av vinstmedel. Dessa faktorer medför att resultatet för ett aktiebolag under året egentligen ofta är för högt och reglerna gör att det är betydligt svårare att ”ta hand” om ett sådant resultat efter bokslutsdagen, än om planeringen sker på ett tidigare stadium.

Inkomstskattemässigt gäller ju i princip att fysiska personer beskattas för sin lön, när den betalas eller blir tillgänglig för lyftning. Vid inkomst av rörelse skall kostnader och intäkter redovisas under det år, till vilket de hör. Detta medför att aktiebolaget som kostnad och skuld skall redovisa de löner inkl tantiem, som hör till perioden, trots att den anställde ej tar upp beloppet som inkomst för samma år.

Efter lagändring för några år sedan gäller för fåmansföretagen, när det gäller lön till företagsledaren, att på tantiemet fallande källskatt skall ha inbetalats under närmast följande uppbördstermin för att bolaget skall få avdrag för skuldfört tantiem.

Dessa regler, kombinerade med låneförbudet, har medfört att ökad betydelse läggs vid förutseende och planering av resultatet av verksamheten.

RESULTATUTJÄMNING MELLAN INKOMSTSLAG I OLIKA KOMMUNER

Ett särskilt problemområde gäller inkomster i olika kommuner. Rörelseinkomster – från enskild firma och handelsbolag – beskattas i den kommunen där rörelsen bedrivs. Det är då också logiskt att överskott i aktiebolag beskattas i den kommun, där dess rörelse bedrivs. Skattemässigt gäller även att överskott, som hänför sig till en kommun inte kan kvittas mot underskott i en annan. Ett vanligt fall är att en enskild rörelseidkare har rörelsen i en kommun och bor i en annan. Underskott från t ex en villa kan då inte kvittas mot inkomsten från rörelsen vid den kommunala taxeringen.

Om rörelsen bedrivs i aktiebolagsform tar företagsledaren regelmässigt ut sin inkomst i form av lön. Lönen beskattas i hemortskommunen och kvittning kan ske.

RÄNTA PÅ LÅN TILL RÖRELSEN

I enskilda firmor och handelsbolag brukar man inte dela upp ägarnas insatta medel i kapital och lån, eftersom hela beloppet är riskbärande. Vid beräkning av rörelsens resultat särskiljs därför inte heller den del som kan sägas vara ränta på totalbeloppet, vilket innebär, att hela överskottet ligger till grund för beräkning av skatter och sociala avgifter.

I aktiebolaget redovisas det riskbärande aktiekapitalet särskilt och överskjutande insats blir ett lån från aktieägaren. Avkastning på aktiekapitalet sker genom utdelning ur redovisade vinstmedel efter beskattning. Detta har dock tidigare varit en sällan förekommande form i familjeföretag, där vinsten regelmässigt uttagits som lön. Ränta på lånet kan lämnas och minskar bolagets överskott. Räntan beskattas hos långivaren i dennes hemortskommun. Sociala avgifter utgår inte på räntan.

BRUTET RÄKENSKAPSÅR

Det torde vara relativt vanligt att enskilda rörelser har brutet räkenskapsår, dvs med bokslut per 30 april, 30 juni eller 31 augusti.

En följd av detta är bl a att vid varje årsskifte har ägaren en latent skatteskuld på överskottet från bokslutsdatum till 31 december, eftersom detta resultat ej inkomstbeskattas förrän ett år senare.

Vid övergång till att driva rörelsen i aktiebolagsform medför detta likvida påfrestningar, genom att ägaren för inkomståret både får redovisa inkomsten av rörelsen (normalt 12 mån) och inkomsten av tjänst från bokslutsdatum till årsskiftet. Tjänsteinkomsten blir följaktligen marginalskattebelastad.

För omläggning av räkenskapsår från brutet sådant till kalenderår krävs ej länsstyrelsens tillstånd. En företagare kan då välja att förlänga räkenskapsåret, om det därigenom icke överstiger 18 månader, eller förkorta det.

Om räkenskapsåret t ex slutar 31 augusti 1981 kan företagaren antingen förlänga tiden så att bokslut kommer att omfatta tiden 1 september 1980–31 december 1981 eller förkorta det följande att omfatta tiden 1 september–31 december 1981.

Det senare alternativet medför att bokslut för två räkenskapsår skall deklareras 1982. Även en enskild rörelseidkare kan begära att två taxeringar åsätts, och att således inkomsterna icke sammanläggas, varigenom den starka marginalskatteeffekten på inkomsten under den förlängda räkenskapsperioden undvikes.

FINANSIERING OCH KAPITALBILDNING

Av ovanstående redogörelse för viktigare skattekonsekvenser vid val av olika företagsformer torde ha framgått att aktiebolagsformen har många fördelar, vilket naturligtvis, även är orsaken till att den blivit så mycket använd.

En annan väsentlig faktor vid valet av företagsform är möjligheten att anpassa kapitalet i rörelsen till vad som är lämpligt och erforderligt från tid till annan. Antag att en rörelse har kostnader inkl ägaruttag på 100 000 kronor i månaden och att betalning för ett arbete eller leverans genomsnittligt inflyter fyra månader efter utförandet. En sådan rörelse skulle behöva tillgång till ett kapital på kronor 400 000 för att existera. Antag vidare att efter tre år kostnaderna på grund av inflation ökat med genomsnittligt 25 % dvs 8 % per år. Då behövs tillgång till ett kapital på 500 000 kronor. Alla som har kunskap om företagandets villkor är medvetna om vikten av att ha tillräckligt stor buffert i likvida medel, så att löner, källskatter, hyror etc kan betalas i rätt tid.

För att ge en bild över det kapitalbehov, som kan vara vanligt i en rörelse, har jag satt upp följande två förenklade balansräkningar för de tidigare nämnda exempelföretagen, dels företaget med en anställd utöver ägaren, dels det något större med tre–fyra personer anställda (se figur 4).

Figur 4

Tänkta balansräkningar

Med hänsyn till rörelsernas karaktär önskar företagaren hålla en förhållandevis hög likviditet. Då de långfristiga lånen också till stor del är säkerställda genom säkerheter, som företagaren personligen ställt till förfogande (pantbrev i fastighet, borgen av make etc) kan man säga att erforderligt kapital för rörelserna egentligen är 110 000 resp 450 000 kronor.

Traditionella finansieringsmöjligheter genom lån är begränsade då små reella säkerheter i allmänhet kan ställas.

Den väg, som återstår att välja är därför självfinansiering genom nödtvunget sparande. I exemplen ovan har inte utnyttjats möjligheterna till avsättning till lagerreserv och resultatutjämningsfond, vilket underlättar den fortsatta kapitalbildningen. Kraven på ökat kapital växer uppenbarligen snabbt när volymen ökar. Möjligheterna att genom ett direkt, personligt sparande klara behövlig kapitalökning är till följd av skattetrycket begränsade. I verkligheten torde erforderlig kapitalökning genom besparing av rörelseinkomsten efter skatt vara sällsynt. Ofta finansieras nog en expansion med alltför kraftigt utnyttjande av skattekrediten och kortfristiga banklån. Företagaren blir härigenom onödigt sårbar för ändrade förhållanden, som kan framtvinga redovisning av beskattningsbara vinster, när likviditeten redan är ansträngd.

Genom att driva verksamheten i aktiebolagsform möjliggörs på ett annat sätt uppbyggandet av behövligt kapital. De ekonomiska fördelarna av att övergå till aktiebolagsformen blir större ju mer kapitalbildning som erfordras.

SAMMANFATTNING

En sammanvägning av fördelar och nackdelar av olika företagsformer visar enligt min bedömning att aktiebolagsformen nog i allmänhet är att föredra. Om företagaren även använder moderna redovisningssystem och nya tekniska hjälpmedel (inte bara för redovisningsfunktionen) bör han få så förbättrade möjligheter att följa sin ekonomiska ställning och få en ökad insikt i komplicerade ekonomiska förhållanden att han har större förutsättningar att driva ett lönsamt företag.

Bertil Jonsson, auktoriserad revisor, Tönnerviksgruppen AB