Vi vill behålla våra revisorer för oss. En revisor blir en resurs, en rådgivare och vän för oss. Det var direktör Gustaf Piehls åsikt när man debatterade ekonomisk brottslighet den 13 oktober. Han menade att om Eko-kommissionens förslag antas sa bryter man förtroendet mellan företagarna och revisorerna.
Håll de auktoriserade revisorerna utanför nya krångellagar. Annars skaffar vi oss andra rådgivare tyckte Gustaf Piehl.
Ekonomisk brottslighet var ämnet för den temadag som arrangerades av Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR, Svenska Civilekonomföreningen och Sveriges Advokatsamfund den 13 oktober. Kvällens slutliga paneldebatt på temat Hur ska vi bekämpa ekonomiska brott? – med färre lagar eller fler? – vad kan revisorer, ekonomer och advokater göra? blev mycket tam, med endast Mats Hulth, borgarråd i Stockholm som försvarare av EKO-kommissionens förslag och alla andra emot.
De övriga i panelen var: länsåklagare Stig Age, Örebro advokat Sven H Bauer, ordförande i Sveriges Advokatsamfund, riksdagsman Lennart Blom (m), Björn Markland, ordförande i FAR, direktör Gustaf Piehl, Sven-Erik Ragnar, VD S-E Banken samt Curt-Steffan Giesecke, VD Trygg-Hansa.
Gärna en översyn av befintliga lagar hellre än en ström av nya, var den lagtrötta panelens enhälliga ståndpunkt. Med flera lagar kommer vi ändå inte åt de stora ekonomiska brottslingarna. Bort med trögheten i skattesystemet, ökad kompetens hos domare och åklagare, ökad frekvens av taxeringsrevisioner samtidigt som den enskildes taxering förenklas, mera samarbete myndigheterna emellan på det lokala planet – en Eko-kommission i varje stad – där också branschorganisationer och fackklubbar skulle vara med, är förslag från panelen.
– Det behövs kanske inte fler lagar men bättre, säger också Mats Hulth, som med sina erfarenheter från Stockholms kommun anser att det faktiskt går att sanera den svarta marknaden.
– Jag tror att de seriösa företagarna är glada för att vi gick in och kontrollerade företagare som var oseriösa. Men jag tror att man måste visa lite mer god vilja än man visat här ikväll för att komma åt mygel-Sverige.
Bankdirektören Sven-Erik Ragnar tyckte sig spåra ett ökat inslag av angiveritänkande i det nya förslaget.
– Banktjänstemän ska liksom revisorer vara angivare. Då har vi kommit väldigt långt från – det demokratiska rättssamhället. Hur skyddar vi individen mot övergrepp från nitiska tjänstemän?
Vi kan alltså inte riskera rättssäkerheten för att försöka komma åt de riktigt stora ekonomiska brottslingarna, menar panelen.
Vad är angiveri?
– Om jag är revisor i ett företag och upptäcker att direktören smusslar undan miljoner och jag vill sätta stopp för det, då är det angiveri. Men om jag ser någon som stjäl min grannes cykel och ringer och anmäler det till polisen så får jag en klapp på axeln. Det handlar om samhällsmoral respektive egoism, menar Mats Hulth.
– Jag blir besviken när jag hör denna kvalificerade grupp som klagar över byråkrati när man stiftar lagar för att komma åt en liten priviligerad grupp men inte säger något när man stiftar lagar mot andra brott.
Så till frågan vad ekonomer, revisorer och advokater kan göra.
Björn Markland, FAR, sammanfattar:
– De som gör de stora brotten måste bekämpas med selektiva åtgärder som ökad kompetens hos domare och åklagare samt förstärkningar på taxeringsrevisionen. Vad vi ekonomer och revisorer kan göra är att anlitas som experter. Vi ska också se till att reformen om auktoriserade revisorer i alla företag fungerar. Vi kan inte längre undandra oss att ta uppdrag i skumraskföretag.
Advokat Sven H Bauer tror att vi kanske måste acceptera ett visst mått av skattesvinn.
– Visst ogillar Advokatsamfundet brottslighet, ekonomisk och annan. Vi har alltid sagt ja hittills när vi varit remissinstans för nya lagar, men nu börjar vi se med oro på utvecklingen och ser hellre en översyn av befintliga lagar än en ström av nya.
– Vill vi ha ett välfärdssamhälle så får vi räkna med ett högskattesamhälle. Då får vi också räkna med ett svinn i form av obetalda skatter.
Om advokaternas roll säger han: – Förmodligen är det en brist i juristutbildningen att vi inte har mer utbildning i ekonomi. Det måste vi reparera. Advokaterna ska fungera som rådgivare på det allmännas sida. Men advokaten kan också fungera som rådgivare vid åklagarens sida som man redan nu gör i de anglosaxiska länderna.
Oförenliga roller
Företagaren Gustaf Piehl berättade om sin syn på revisorns roll i små och medelstora företag.
– Vi vill behålla våra revisorer för oss. En revisor blir en resurs, en rådgivare och vän för oss. Nu kommer man med en lag som ska bryta upp det förtroendet. Kommer mina funderingar att stanna hos honom eller ska de gå till en vidare krets?
Man kan ju tycka att en ärlig företagare inte har något att frukta och inte heller något att dölja. Men så fungerar det inte.
– Vi som redan har auktoriserade revisorer ska hållas utanför nya krångellagar, säger Gustaf Piehl. Annars kommer vi att skaffa oss andra rådgivare.
Att samtidigt vara både företagarens vän och rådgivare samt rapportör till skattemyndigheterna fungerar helt enkelt inte varken tidsmässigt eller psykologiskt. Det skulle, som några av de ca 300 deltagarna i temadagen hävdade, leda till en klyvning av FAR i två delar. Allt efter ideologi och intresse skulle den ena delen fortsätta som nu medan den andra delen skulle helt ägna sig åt revision från skattesynpunkt.
Välkommen in i smeten!
Vid ett seminarium tidigare under dagen lett av auktoriserade revisorn Ulf Gometz och uppbördsdirektören Lennart Bjerkner vid länsstyrelsen i Stockholm var frågan: Gör revisorerna tillräckligt för att underlätta för skattemyndigheterna?
– Välkomna in i smeten, hälsade Lennart Bjerkner, som redan nu har ständig kontakt med den typ av företag som också revisorerna i allt större grad kommer att möta genom kravet att samtliga aktiebolag i framtiden ska ha auktoriserade revisorer.
Han menar att dagens revisorer visserligen påpekar fel och brister men att man gör det allt för sent. Borgenärerna och staten drar ett mycket kort strå vid konkurser p g a det sena signalsystemet.
– Larmklockan är trög. Den tickar till när loppet redan är kört. Sverige har idag 13 miljarder i indrivningsbalans, att jämföras med Norges 100 miljoner. Vanligast i sammanhanget är s k bakgårdsrevisorer men auktoriserade revisorer dras också med i fallet i bland p g a att de inte haft företaget under kontinuerlig uppsikt.
Revisorerna borde alltså varna för kriser på ett tidigare stadium, enligt Lennart Bjerkner.
– Men jag förstår att revisorn kan framstå som en angivare i företagarens ögon om han säger till tillräckligt högt i tid.
Ulf Gometz beskrev revisorerna som en yrkesgrupp som redan nu är klämd mellan bolagets intressenter: ägarna, långivarna, leverantörerna, kunderna, de anställda och samhället. Alla vill ha ut mera av revisorernas arbete, men ställer olika krav. Hur gör revisorn mest nytta?
– Du ser bara misslyckandena, men inte exempel på den goda revision som gör att företagen aldrig behöver hamna hos dig, säger Ulf Gometz.
– Vi gör redan idag anmärkning på det som är väsentligt i revisionsberättelsen även i skattehänseende. Men det räcker inte enligt kommissionen. Vad ska vi göra mera, som är praktiskt möjligt ifråga om tid?
– De sofistikerade brotten är mycket få, menar Lennart Bjerkner. De flesta är rå och simpel brottslighet i bolagsform, som inte är svår att upptäcka för en auktoriserad revisor genom att pröva de handlingar som finns i den löpande driften. En annan mycket enkel åtgärd är att se till att företaget är registrerat i systemet vid starten.
Här kommer ett förslag från auditoriet: man kan utveckla den revisionssed som redan finns så att den mer än nu tar vara på det allmännas intressen, men för den skull behöver vi inte stifta nya lagar.
Tumma inte på tystnadsplikten!
Förslaget att ta bort tystnadsplikten har, förutom förslaget om utökad skattegranskning, vållat mest debatt.
– Det vore olyckligt, säger Ulf Gometz. Samhället har inget att vinna på att den tas bort. Då går klienten i stället till andra rådgivare än revisorn, som inget får veta.
Att lätta på tystnadsplikten vid brottmål är alla överens om, men striden gäller om den ska upphöra gentemot skattemyndigheten, även när det inte är fråga om brott.
Urban Engerstedt från kommissionen mot ekonomisk brottslighet försökte förklara kommissionens tankegångar.
– Den skattskyldige ska i första hand lämna uppgift, men är det så att företaget inte vill, så är inte revisorns tystnadsplikt till för att skydda uppgifter som företag har skyldighet att ge. Tystnadsplikten är till för att skydda företaget mot konkurrenter och press.
– Men tystnadsplikten är en förutsättning för att man ska kunna kräva uppgiftsskyldighet från klienten, hävdade Ulf Gometz. Och därmed en förutsättning för att revisorn ska kunna utföra sitt arbete med att förebygga ekonomiska brott.
Arne Nygren (s) i Eko-kommissionen, som lyssnat till argumenten, sade sig vara beredd att lyssna på revisorerna.
– Jag tycker ändå att kritiken varit måttlig, ansåg han.
Den ekonomiska brottsligheten i samhällsperspektiv och den svenska debatten i internationellt perspektiv togs upp i paneldebatter med medverkande av bl a kriminolog Leif G W Persson, Sven Heurgren, ordförande i Eko-kommissionen och Bo Svensson, överdirektör i Brottsförebyggande rådet.
Barbro Nilsdotter-Karlsson