Kring årsskiftet beräknas FARs styrelse få ta ställning till frågan om utländskt ägande i svenska revisionsbyråer. En särskild arbetsgrupp inom FAR utreder just nu denna och andra för revisionsbranschen aktuella utlandsfrågor.
Vilken inställning ska FAR ha i frågan om utländskt ägande i svenska revisionsbyråer?
Under vilka former ska revisionsverksamhet över gränserna kunna ske?
Ska det bli möjligt att i Sverige tillgodoräkna sig revisorsexamen från annat land?
Med de här frågorna arbetar just nu FARs ”utlandsgrupp”.
Kring årsskiftet ska den här särskilda arbetsgruppen ha en rapport klar att behandlas i FARs styrelse.
Gruppen har faktiskt inte tillsatts med anledning av Grant Thornton-fallet även om detta har beröringspunkter med det som ska utredas. Arbetsgruppens ordförande auktor revisor Jan Erikson på SET-Svensson, Erikson & Tjus Revisionsbyrå är själv inte förvånad över Kommerskollegiums ställningstagande i fallet Grant Thornton. Men han tycker att det är naturligt att kollegiet gör någon form av översyn av de aktuella reglerna.
– FARs motiv för att utreda frågorna är av mer allmän karaktär. Det handlar om EG, om samverkan över huvud taget mellan revisorer i Sverige och deras utlandsskontakter och om möjligheterna att bredda och internationalisera revisorns arbetsområde, säger Jan Erikson. Men vi avser med vårt arbete att också stödja Kommerskollegium i den översyn som görs där. Det är ju många frågor som har kunnat drivas genom informations- och erfarenhetsutbyte mellan FAR och Kommerskollegium. På det viset breddas frågeställningarna och förs fram på ett för omvärlden riktigt sätt.
Attestfunktionen central
Arbetsgruppen har när detta skrives börjat med själva frågan om utländskt ägande och i det sammanhanget satt fokus på marknadens behov av revisorns påskrift i olika avseenden, d.v.s. det som brukar kallas attestfunktionen eller den egentliga revisorsfunktionen.
– Här kan man förvänta sig att de olika intressenterna vill att den funktionen utövas under oberoende, full kompetens och allmänt förtroende, säger Jan Erikson.
Därtill kommer att tillsynsmyndigheten och statsmakten ska ha en möjlighet att känna att man kan kontrollera revisorernas arbete och ingripa om det inte sköts tillfredsställande.
Kommer arbetsgruppen med några förslag till förändringar i det här avseendet?
– Det har jag svårt att uttala mig om just nu, säger Jan Erikson. Men kvalificerad revision utförs ju under ganska olika regelverk även i länder som vi har stor samhörighet med. Bara detta faktum gör att man inte får vara fixerad vid att vårt system skulle vara det enda möjliga.
Det breda ägandets avigsida
Den viktiga attestfrågan har direkt betydelse för de rena ägandefrågorna.
– Även om man kommer fram till att ett vidgat ägande kan skapa större kompetens och en bredare erfarenhetsbas så finns risken att detta ägande kan bli bredare än vad som är nyttigt med hänsyn till attestfunktionen, säger Jan Erikson.
I diskussionerna från marknadens sida har frågorna om bredare kompetens, utveckling och kapacitet kommit i förgrunden.
– De frågorna är i och för sig viktiga, säger Jan Erikson. Men det finns enklare sätt att lösa dem än att rubba på ägandesituationen.
Hur då?
– Det finns ju olika former av samverkan på affärsmässig bas mellan olika revisorsorganisationer. Redan i dag finns det ett utvecklat internationellt samarbete inom kåren. Vi har redan stora möjligheter att starta gemensamma projekt.
Så exempelvis argumentet att man behöver utländskt ägande för att få in pengar och andra resurser för att utveckla verksamheten – det faller bort?
– Nej, naturligtvis inte alltid. En organisation som mycket snabbt vill utveckla en bred verksamhet på svensk botten är naturligtvis beroende av någon form av marknadsfinansiering eftersom möjligheterna till självfinansiering då inte räcker till. Men jag ser inte utlandsägande som ett särskilt nödvändigt sätt att lösa finansieringsfrågan. Den frågan är i dag inte särskilt central för revisionsbyråerna. Det gäller även om man tänker på sådant som framtida stora datorinvesteringar. Också det går att lösa på sedvanlig kommersiell bas med uppdelning av affärsriskerna. I sunda branscher går det alltid att skapa finansiering.
Upplever ingen stor fara
Vad skulle hända om vi tillät exempelvis ett 50 procentigt utländskt ägande i alla svenska revisionsbyråer? Det skulle väl betyda att vi också i praktiken skulle få ett mycket stort utländskt inflytande i branschen?
– Jag tillhör inte dem som upplever en särskilt stor fara i det här med utländskt inflytande i sig, säger Jan Erikson. Potentiella utländska investerare skulle dessutom alltid finna sig vara mycket beroende av den kunskap och det sätt att uppträda på marknaden som den svenska revisorn har. Jag har svårt att se att man med någon större framgång skulle kunna ersätta den svenska revisorn på den svenska marknaden med utlandsstyrd verksamhet.
Jan Erikson betonar dock att det här bara är funderingar och att han som ordförande i FARs ”utlandsgrupp” inte har någon förutfattad mening om detta.
– Däremot vill jag gärna säga att vi redan i dag har ett utökat behov av att arbeta över gränserna. Det kan innebära att det finns skäl som talar för att tillåta ömsesidigt ägande, kanske åtminstone i de nordiska länderna.
– Hur som helst är det viktigt att för svenskt näringsliv säkerställa möjligheterna att samarbeta med EG. Och EG är förmodligen vår största samarbetspartner när det gäller tillväxt inom revisionsområdet på 90-talet.
Övriga ledamöter i FARs utlandsgrupp är auktoriserade revisorerna Clas Blix från Hagström & Olsson och Bo Fridman från Bohlins.
Inge Wennberg