Advokat Magnus Pfannenstill fortsätter debatten om tvångsinlösen av aktier, här i polemik mot auktor revisor Lennart Svenssons inlägg Värderingstidpunkten vid tvångsinlösen i Balans 10/89.
Auktor revisor Lennart Svensson och jag är tydligen överens om flera förhållanden när det gäller expropriation av aktie. Det ena är att det är i första hand företaget som skall värderas, varefter värdet fördelas på alla aktier. I och för sig tycks vi också vara överens om att värderingen borde anknytas till övergången av äganderätten. Jag accepterar vidare den principen att expropriationsersättningen inte bör påverkas av själva expropriationen eller av förväntningarna om en kommande expropriation. Trots detta kommer jag till en helt annan uppfattning än Svensson.
Jag noterar också att Svensson och jag är överens om att det finns anledningar att jämföra inlösen av aktie med annan typ av expropriation. Detta är också bakgrunden till den tidigare redogörelsen om expropriationsutredningens påverkan på departermentschefens uttalande till ABL 14 kap. 9 §. En argumentation som jag för övrigt hämtat från ett PM upprättat av jur.dr. och förre justitierådet Ulf Nordenson.
Förväntningar kan förändras
Principen att expropriationsföremålet eller förväntningen om expropriation inte skall påverka värdet kan inte tillämpas på det sätt som Svensson gör. Det är nämligen aktien som är utsatt för expropriation och inte bolaget! Rent principiellt kan knappast företagets värde förändras därför att andelarna eller aktierna säljs och köps. Däremot kanske förväntningarna på den framtida utvecklingen kan förändras beroende på nya ägarförhållanden.
Ett exempel. Ett bolag säljer en viss produkt. Efter inlösenförfarandets påkallande men före tillträdet ökar efterfrågan på bolagets produkter dramatiskt och bolagets värde ökar också kraftigt. Varför skulle i det läget inte minoritetsaktieägarna få del av denna värdeökning? Den har ju inte med expropriationen överhuvudtaget att göra. Frågan är då om motsatta fallet även skall gälla. D.v.s. om efterfrågan på produkterna kraftigt sjunker, skall då detta gå ut över minoritetsaktieägarna? Det är möjligt, men jag tror att detta får avgöras från fall till fall. Min egen preliminära uppfattning är att en regel borde införas, som möjliggör för minoritetsaktieägarna att begära att moderbolaget förhandstillträder aktierna. En motsvarande regel finns i expropriationslagen.
Om man skall göra en direkt jämförelse med värderingssituationen vid expropriation av fastigheter, får man gå till bestämmelserna om tomtinlösen (numera 8 kap. Fastighetsbildningslagen). Äger jag större delen av en tomt med fastställd tomtindelning (numera fastighetsplan) har jag rätt att inlösa resten. Värderingen går då till så att hela den tilltänkta tomten värderas efter sin tillåtna byggnadsrätt. Värdet fördelas sedan lika per kvm tomtyta. Den som lämnar ifrån sig sin mark får då betalt i förhållande till hela tomtens värde även om han aldrig själv hade tänkt utnyttja byggnadsrätten. I detta sammanhang bör nämnas att frågan om huruvida expropriationsändamålet skall påverka priset eller inte är en fråga som i och för sig innehåller många problem. Detta och samhällets egen insats i den ändrade markanvändningen är anledningen till den sedermera införda s.k. presumtionsregeln vid fastighetsexpropriation. Jag anser det viktigt att notera att själva principen för värderingstidpunkten behölls och att en särregel – presumtionsregeln – infördes för en speciell situation.
Domstolarna har under lång tid bl.a. i expropriationsmål värderat egendomen per domsdagen eller den tänkta dagen för domens lagakraftvinnande. Den osäkerhet som möjligen uppkommer genom detta torde vara ringa i jämförelse med den osäkerhet som värderingen i sig utgör. I en kommentar till den norska aktiebolagslagen diskuteras flera värderingstidpunkter, bl.a. den att värderingen skall ske per dagen för lagakraftvunnen dom (Marthinussen og Aarbakke, Aksjeloven 1987, s. 526). Det vore väl skräp om inte revisorer och advokater skulle klara det som domare sedan lång tid anser sig kunna gå iland med!
Advokat Magnus Pfannenstill, D:r Philip Lemans Advokatbyrå i Malmö