JO i långbänk prickar länsrevisorer

En länsskattechef och två länsrevisorer prickas av JO för helt grundlösa beskyllningar mot en auktoriserad revisor.

På revisionsbyrån är man nöjd med beslutet, mindre nöjd med att det tog mer än fyra år för JO att komma till skott i ärendet. Exempelvis finns inte länsskattechefen kvar på sin post.

Efter mer än fyra års utredningsarbete prickar JO en skattechef och två taxeringsrevisorer för att de felaktigt kritiserat Hagström & Sillén och en av byråns auktoriserade revisorer.

JOs formuleringar torde ha stort allmänt intresse för revisionsbranschen. JO säger i sitt slutord:

– De åtgärder som jag funnit anledning att kritisera har alla det gemensamt att de kan ses som resultatet av ett överdrivet nit från myndigheternas sida, vilket lett till att hänsynen till enskildas rättssäkerhet har fått vika för vad man betraktat som den egna verksamhetens berättigade intresse.

– Jag har därmed anledning att erinra om att rättssäkerhetsintressena aldrig får underordnas effektivitetshänsynen. Ett handlande från myndigheternas sida som innebär att den enskildes rättssäkerhet sätts åt sidan kan inte godtas hur smidigt och praktiskt handlandet än kan tyckas ur myndighetens synpunkt.

– Man kan också uttrycka saken så, att ett förfarande från en myndighets sida som inte beaktar rättssäkerhetsaspekterna aldrig kan sägas vara effektivt med den innebörd som effektivitetsbegreppet har i fråga om offentlig verksamhet, avslutar JO, som dock inte tar upp det hot mot rättssäkerheten som långa handläggningstider hos JO kan innebära.

Nära bli ett fall för KU

Auktor revisor Ulf Gometz, som handlagt ärendet från Hagströms sida, säger:

– JOs uttalande är bra. Men vi har förvånats över att det dröjde så länge. Det är ett hot mot rättssäkerheten att vår egen JO ska behöva ta mer än fyra år på sig för att avgöra ett ärende. Effekten av uttalandet minskar när befattningshavare på den berörda myndigheten hinner sluta under tiden. Glädjen av det här beslutet är inte lika stor som om vi hade fått det tämligen med detsamma.

För den kritiserade auktoriserade revisorn, Bertil Boberg på Hagströms i Karlstad, har JOs dröjsmål knappast gjort livet lättare, även om Kommerskollegium redan 1985 konstaterade att han inte i något avseende brutit mot god revisorssed.

Det var ytterst nära att det här ärendet kunde ha blivit ett fall för konstitutionsutskottet. Hagströms advokat Claes Beyer hade redan sammanställt en skrivelse i rekommenderat brev till JO med mycket kritiska synpunkter på dröjsmålet. Den låg klar för underskrift när JO-utslaget äntligen kom.

Osakligt och partiskt

Hagströms JO-anmälan riktade sig mot dåvarande skattechefen och två länsrevisorer på skatteavdelningen vid länsstyrelsen i Värmlands län.

Dels ansåg Hagströms att både Hagströms och Boberg utsatts för osaklig och felaktig kritik i revisionspromemorior som skrivits av länsstyrelsens skatteavdelning.

Dels hade skattechefen anmält Boberg till de auktoriserade revisorernas tillsynsmyndighet Kommerskollegium. Anmälan uppfyllde enligt Hagströms inte erforderliga krav på saklighet och opartiskhet.

I revisionspromemorian, som skrevs efter taxeringsrevision hos klienter till Hagströms, påstods att Hagströms orättmätigt skaffat sig betalning för sitt arbete i ett klientföretag kort före detta företags konkurs. Länsrevisorerna tillade att återvinning av beloppet kunde ske med stöd av konkurslagen.

Hagströms gillade inte detta moraliserande uttalande om att revisionsbyrån i ond tro skulle ha medverkat till otillbörlig rättshandling.

Överraskande slutsatser

I en bilaga till promemorian omnämndes Bertil Boberg helt opåkallat i en rad sammanhang. Det sades att han utfört revisionen i ett visst företag och deltagit i bankkontakter och MBL-förhandlingar i samband med vissa företagsöverlåtelser.

Han hade påpekat att likvidationsbalansräkning borde upprättas och till följd av ändrat bokslut hade han avgett en omskriven revisionsberättelse där han avstyrkte fastställandet av resultat- och balansräkningen.

Han hade gjort bedömningar av vissa tillgångsposter och på nytt avstyrkt fastställande av resultat- och balansräkningen.

Han hade bedömt reversfordringar.

Han hade varit revisor i ett annat bolag ägt av de inblandade klienterna.

Vad var det nu för konstigt med detta? Några anmärkningar gjordes inte i samband med de här noteringarna i bilagan till promemorian.

För Hagströms kom det därför som en fullständig överraskning att taxeringsrevisorerna sammanfattade det som ”synnerligen anmärkningsvärt att en auktoriserad revisor gör en så långtgående konsultinsats i klientföretagen och frågan om dess överlåtelser att denne i praktiken blir medansvarig i väsentliga beslut och därmed inte längre bibehåller sin oberoende ställning. Än betänkligare blir förhållandet när klientföretagens överlåtelser visar sig genomförda på osunda villkor innefattande överträdelser av bl.a. aktiebolagslagen.”

Hagströms fann kritiken mycket allvarlig, starkt moraliserande och närmast straffrättslig till karaktären.

Dessutom hade kritiken mot Bertil Boberg inte föregåtts av att han fått någon chans att bemöta anklagelserna.

Irrelevant i skattefrågorna

JO konstaterar att uttalandet om Hagströms i återvinningsfrågan saknade relevans för de aktuella skattefrågorna. Frågan var möjligen ett fall för konkursförvaltaren.

JO fortsätter:

– Än mer främmande ter sig kritiken mot Boberg i sammanhanget. Denna kommer helt överraskande för den som läst hela promemorian och saknar varje samband med frågorna om beskattningen av /företaget/. Kritiken mot Boberg är anmärkningsvärd också såtillvida att den, samtidigt som den framstår som mycket allvarlig, saknar varje konkretion.

JO konstaterar att varken återvinningsfrågan eller kritiken mot Boberg borde ha tagits in i revisionspromemorian.

Eventuella iakttagelser om bolagsrevisionen skulle i stället ha samlats i en särskild handling, t.ex. sådan promemoria som länsstyrelsen senare åberopade i sin underrättelse till Kommerskollegium.

Ingen grund till kritiken

Frågan om Bertil Boberg borde ha fått reda på kritiken mot honom innan den togs in i revisionspromemorian betraktar JO som hypotetisk. Kritiken borde ju inte alls ha tagits in.

Anmälan till Kommerskollegium – särskilt obehaglig för Bertil Boberg som då stod inför den förnyelse av auktorisationen som Kommerskollegium gör vart femte år – gjordes av dåvarande skattechefen i länet. Till stöd för anmälan hade han en promemoria från de två länsrevisorer som tidigare kritiserat Bertil Boberg. Hagströms ansåg att promemorian innehöll flera rena osakligheter. Revisionsbyrån hade svårt att frigöra sig från tanken att personliga aversioner mot Boberg hade fått påverka handläggningen så att saklighet och opartiskhet fått vika.

JO framhåller att Kommerskollegium inte hittat någon grund för den allvarliga kritik som riktats mot Boberg.

Frågan var då om situationen var annorlunda vid tiden för anmälan?

JO säger att även om skattechefen i viss mån måste lita på sin personal så måste han anses skyldig att bilda sig en egen uppfattning om det berättigade i att underrätta Kommerskollegium i sådana här fall.

Skattechefen visste bl.a. att Bertil Boberg bestritt anklagelserna.

Lätt att upptäcka

Detta gav enligt JO skattechefen särskild anledning att undersöka det berättigade i anklagelserna. Det borde vid en närmare genomgång av promemorian inte heller ha varit svårt att upptäcka att kritiken på åtskilliga punkter var illa underbyggd.

Bl.a. tänker JO på påståendena om att Bertil Boberg hade hjälpt till vid företagsförsäljningar. Denna hjälp bestod i att bevittna namnteckningar på köpekontrakt...

JO konstaterar att de två länsrevisorerna inte utformat promemorian med erforderlig omsorg. Sedan har skattechefen lagt promemorian i oförändrat skick till grund för att underrätta Kommerskollegium.

Hagströms JO-anmälde också kritik som två länsrevisorer riktat mot en annan Hagströms-anställd.

Vid ett sammanträde med två ägare till ett av de i sammanhanget aktuella företagen, de två länsrevisorerna samt Bertil Boberg och den andre Hagströms-anställde diskuterades hur en större affärstransaktion skulle momsredovisas.

Enligt ägarna och Hagströms folk gav den ene länsrevisorn Hagströms i uppdrag att ta fram en lösning som i mervärdesskattehänseende skulle ge nollresultat.

Anmärkningsvärd tystnad

I den lösning som Hagströms tog fram skrevs särskilt att den begärts av en viss länsrevisor. Mot den skrivningen hade länsrevisorerna då inget att invända – men sedermera förnekade de bestämt att de någonsin hade gett något sådant uppdrag. De betecknade revisorns förslag som ”oförklarligt”. Skattechefen stödde sina två revisorers version av händelseförloppet fastän han aldrig varit närvarande vid det aktuella mötet.

JO säger här att uppgift står mot uppgift. Därför kan han inte tillräckligt säkert säga att den ena versionen väger tyngre än den andra.

Han säger ändå:

– Det framstår emellertid som anmärkningsvärt att /läns/revisorerna inte redan i revisionspromemorian tog upp och bemötte den enligt dem felaktiga bakgrundsbeskrivningen i /Hagströms/ förslag.

Prickas på fler punkter

Hagströms JO-anmälan har behandlats samtidigt med två anmälningar gjorda av ägarna till de företag som var aktuella i sammanhanget.

På grund av dessa anmälningar kritiseras en länsrevisor för sitt sätt att rota efter papper hemma hos en av ägarna vid husrannsakan. (Husrannsakan sköts av polisen. Det är poliserna som ska gräva i byrålådor etc. Taxeringsrevisorer medföljer bara som sakkunniga.)

Samme länsrevisor kritiseras också för att han mitt under husrannsakan halade upp ett beslut om taxeringsrevision och med stöd av detta tog med sig handlingar från platsen.

En annan länsrevisor prickas för att han fotograferat föremål hemma hos en av företagsägarna vid husrannsakan. (Att på det sättet tränga in i människors hemfridsskyddade sfär passerar gränsen för det tillåtna. Det slog JO fast i ett beslut 1984.)

JO på möte i Värmland

Det är möjligt att dåvarande skatteavdelningen vid länsstyrelsen i Värmland (numera sköts dess uppgifter av den fristående Länsskattemyndigheten) bättrade sig på sin ålders höst.

Även om JO dragit det här ärendet i långbänk så var en numera avgången JO redan i maj 1985 i Karlstad och pratade med företrädare för skatteavdelningen. Samtalen gällde i första hand frågor kring sättet att göra revisioner i länet.

– Såvitt härifrån kan bedömas har detta möte haft positiva resultat, säger chefs-JO Claes Eklundh.

Inge Wennberg