Av Kommerskollegium auktoriserad styrelseledamot är en ny titel. Den finns inte. Men tänk om den fanns...
FAR har satt till en arbetsgrupp för att utreda revisorns agerande vid s.k. megabrott och förskingringar.
I Balans reportageblock intervjuas två medlemmar i arbetsgruppen och två advokater.
En vanlig missuppfattning är att revisorerna har till uppgift att upptäcka oegentligheter. Så förhåller det sig inte.
Det primära ansvaret för att förhindra och upptäcka oegentligheter, exempelvis genom en effektiv intern kontroll, ligger hos styrelsen och VD. Det är de som ansvarar för bolagets affärer.
Därför ligger det ett särskilt värde i att Fermenta processar mot medlemmar av företagets gamla styrelse. Det finns de som har ifrågasatt meningen med detta. Varför ska man bry sig om att driva en sådan process? Kan det bli något rimligt ekonomiskt utbyte av det, frågar man.
Ansvarsfrihet ointressant?
Ja, utan att föregripa den rättsliga prövningen kan man utan vidare säga att företaget skötts på ett mindre aktningsvärt sätt.
Och vad händer om sådana här fall inte får några som helst rättsliga konsekvenser, låt vara att det ekonomiska utbytet kanske blir magert i förhållande till vållad skada.
Hur blir det med förvaltningsrevisionen och frågan om ansvarsfrihet i fortsättningen i Sverige om alla styrelseledamöter och VD i Fermenta går fria? Har förvaltningsrevisionen över huvud taget någon framtid då? Och blir inte ansvarsfrihetsfrågan ointressant och verkningslös?
Det har skällts på revisorerna i olika ”affärer” på sistone. Precis som om inte styrelsen hade något ansvar. Det har den. Frågan gäller, som advokat Stefan Sandén säger i en av artiklarna, mer att klarlägga omfånget av styrelsens ansvar än att utvidga revisorernas.
Auktoriserade styrelseledamöter
Det är bara revisorerna som är underkastade långtgående kompetenskrav och statlig tillsyn. Låt oss leka med tanken att vi också skulle ha en auktorisation av styrelseledamöter. Det skulle bli en stor kontrollapparat. Företagen har långt fler styrelseledamöter än revisorer.
Låt oss bortse från att det skulle bli svårt att kontrollera att alla bolag har ”auktoriserade styrelseledamöter”. (Sedan drygt två år ska alla aktiebolag enligt lag ha auktoriserade eller godkända revisorer, men fortfarande saknar Patent- och Registreringsverket uppgifter om sådana i flera tusen bolag.)
Vilka kan komma i fråga?
Frågan blir hur en styrelseledamot får vara beskaffad. Vilka krav ska ställas?
I styrelserna sitter ju allsköns folk. Vi har t.ex. ”portalfigurer” som blir ordförande i styrelser. De är allmänkunniga, kloka och skickliga människor, fristående från olämpliga intressen. Men reglerna för att ”auktorisera” sådana skulle bli svåra att skriva. Styrelser kan innehålla vetenskapsmän som är viktiga för eventuell forskningsverksamhet i företaget, medan deras insikter i styrelseansvar och skötsel av företag är begränsade.
Det utvidgade Kommerskollegium skulle nog acceptera både portalfigurerna och forskarna.
Men bankmännen, som sitter i kundföretagens styrelser med korsvisa bindningar, borde nog få hålla sig till sina banker.
Jägare som inte kommer till skott
Älgjägare och andra hedersmän – som för gammal vänskaps skull fått en stol i styrelsen och en plats i jaktlaget – skulle få det svårt. I dag kan de kanske sitta tysta i sina styrelsestolar – eller i vart fall dra sig för att verka kritiska av rädsla för förlorad jaktförmån, när de i stället hade bort stå upp och ta sitt styrelseansvar. Det sistnämnda förutsätter dock att de är insatta i företagets affärer och sina lagliga skyldigheter.
Somliga ogillar att revisorer lämnar så få orena revisionsberättelser. Rätt eller fel? Ja, de som tiger i styrelsen torde i alla fall ansvarsmässigt vara ute på en farligare seglats. Plats för mer ”orena yttranden” i styrelserummen, alltså.
Dokumenterad insikt i och kunskap om de lagliga skyldigheterna skulle vi nog ha i våra tänkta auktorisationskrav för styrelseledamöter.
Många av dagens styrelseledamöter har skrämmande luckor i de här avseendena. Men det finns tecken på tillfrisknande. Utbildningsinstituten märker ett allt större intresse för utbildning från just styrelseledamöters sida.
Går för fulla hus
Civilekonomföreningen började för några år sedan att undervisa om styrelseansvar. Det var ett moment på en timme inlagt i en annan kurs. Den här delen bröts ut och gjordes om till en heldagskurs. Intresset var magert i början. Deltagarna var få och nästan aktivt spydiga: inte var det där någonting som de behövde lära sig.
Men kursansvariga höll ut och i dag är bilden en annan. Kurserna har utökats till två dagar, går för fulla hus och har dubblerats. Ingen är spydig längre. Deltagarna har av olika anledningar börjat inse allvaret. De har blivit lätt skrämda och fundersamma – dels av ”affärer” i omvärlden, dels av de egna bristande kunskaperna i elementära delar av aktiebolagslagen, kan man tänka.
När det gäller styrelsens skyldighet att sätta sig in i företagets affärer finns redan anvisade möjligheter att ge ökat lagstöd. Fermenta-utredningen har föreslagit att ABL 8 kap 6 § för tydlighetens skull kompletteras så här: ”Styrelsen skall tillse, att erforderliga upplysningar angående bolagets förhållanden kommer styrelsen tillhanda på lämpligt sätt och vid lämpliga tider.” Så stod det faktiskt i 1944 års ABL 82 § 2 st.
Inge Wennberg