Per V A Hanner, Bohlins Revisionsbyrå AB, är inte någon vanlig auktoriserad revisor. Han har aldrig någonsin varit revisor på heltid. Men han har betytt mycket för utvecklingen av yrket. Han slutade som adjungerad professor och med titeln ekonomie doktor på Handelshögskolan efter 42 år på deltid där. Han har gjort stora insatser i FAR, särskilt på redovisningsområdet. Han har skrivit betydelsefulla böcker och artiklar. Han har varit med i många utredningar, bl.a. aktiebolagsutredningen, där han fick utlopp för sitt starka juridiska och språkliga intresse. Han har också en av landets förnämsta samlingar av isländska frimärken.

På tjänsterummet hänger ett officiellt dokument utställt på ”Revisor Per Victor Albert Hanner”.

Detta av myndighet utfärdade bevis är daterat den 5 juni 1931. Per V A Hanner hade då ännu inte fyllt elva år.

Vid den här tiden fanns det registreringsnummer på cyklar. Revisor John Hanner hade köpt en velociped till sonen Pelle. Cykelhandlaren frågade på vilket namn fordonet skulle registreras. Pappa Hanners titel kombinerades av misstag med sonen Pers namn när papperet skickades in till polisen för erhållande av cykelnummer.

Ärftlig belastning

– Mamma tyckte att det här var skojigt, säger Pelle Hanner. Hon ville spara papperet.

Det kunde ju tänkas att sonen blev revisor.

Cykelhistorien minner om att det fanns viss ärftlig belastning med tanke på yrkesval för Pelle Hanner.

Pappa John var internrevisor och chef för revisionsavdelningen på en bank. Mamma Greta hade också arbetat på avdelningen. Även farfar bar titeln revisor, fastän han var statstjänsteman på Riksgäldskontoret.

– Men det var inte den här bakgrunden som avgjorde mitt yrkesval, säger Pelle Hanner. Det viktiga var dels mitt intresse, dels vikten av att få en snabb och billig utbildning, så att jag fortast möjligt kunde komma ut i arbetslivet.

Pengar behövdes nämligen. Fadern hade dött tidigt. Modern hade två pojkar att försörja och båda ville studera.

Intresserad av juridik

Pelle Hanner fastnade för Handelshögskolan i hemstaden Stockholm. Tanken på att bli auktoriserad revisor kom inte genast. Den mognade efter hand men irrade då och då iväg åt den juridiska banan.

Pelle Hanner uppskattade juridiken som ämne på Handels. Men att även ta en jur kand var det knappast tal om. En undersökning gjord av dåvarande docenten, sedermera professorn på högskolan Sune Carlson visade dessutom att en dubbelexamen knappast skulle ge någon utdelning i lönehänseende.

Så juridiken fick vara för den här gången men Pelle Hanner skulle senare i livet få arbeta mer med den, t.ex. som särskild sakkunnig i den utredning som arbetade fram 1975 års aktiebolagslag.

När Pelle Hanner gick ut från Handels våren 1943 var han ganska klart inställd på revisorsbanan. I december 1942 hade han redan börjat jobba halvtid på Nils Olssons revisionsbyrå. Det råkade bli Nils Olsson genom att Pelle Hanners lärare på Handelshögskolan professor Oskar Sillén drev revisionsbyrå tillsammans med några andra revisorer, bl.a. Nils Olsson.

Aldrig för djupt engagerad

Pelle Hanner slutade aldrig på Handels. Efter examen på våren 1943 kallade Oskar Sillén och ville ha honom som lärare i bokföring redan på hösten samma år.

Han kom att ägna en del av sin tid åt Handelshögskolan ända fram till 65-årsdagen 1985.

Det omedelbara intresset från Handels sida medförde att han aldrig i hela sitt liv kommit att ha ett heltidsjobb.

– Det var bra det, säger Pelle Hanner. Jag blev inte djupare engagerad i vare sig revision eller skola än att jag också kunde ta på mig en rad andra intressanta saker. Det blev roligt och omväxlande för mig. Därmed inte sagt att mitt liv hade varit förstört om jag hade fått ägna mig enbart åt revision.

På Handels blev Pelle Hanner ekon lic 1958. Boken ”Årsredovisningen i praktiken” (utgiven 1953, elva år senare publicerad i utvidgad form) tillsammans med en rad artiklar utgjorde licentiatavhandling.

1964 fick han den ovanliga titeln gästdocent på skolan. 1973 kom nyheten att högskolor kunde ta in adjungerade professorer från olika slags yrkesverksamheter. Auktoriserade revisorn Per V A Hanner blev landets förste adjungerade professor.

– Det var ingen formell professorstjänst. Jag gjorde mina undervisningstimmar som vanligt, fick betalt för dem och hade den fina titeln.

Numera kan han också kalla sig ekonomie doktor. Han blev hedersdoktor 1984.

Stora insatser i FAR

Pelle Hanner är en profil som gjort stora insatser inom FAR. Han var föreningens ordförande 1964–66.

Han var med från starten 1959 i FARs redovisningskommitté och fanns där ända till 1989 med undantag av åren som ordförande och vice ordförande i FAR.

Han hade engagerat sig i FAR-arbetet med redovisningsfrågor långt innan det fanns någon kommitté, faktiskt redan 1949, när den första redovisningsrekommendationen kom från FAR.

Att arbetet med redovisningsrekommendationer började komma igång vid den här tiden var inte konstigt. Det följde en utveckling som pågick på flera håll i världen, särskilt i USA.

– Det var viktigt att få bästa möjliga stadga och enhetlighet i redovisningen och att avvisa felaktiga och orimliga lösningar, säger Pelle Hanner.

Första obeskattade reserven

Den allra första rekommendationen hade att göra med den nya aktiebolagslag som trädde i kraft 1948. Lagen hade sina problem. Dess uppställning av balansräkning m.m. var inte den mest ändamålsenliga.

Lagen förde också med sig ett nytt specialproblem: redovisningen av investeringsfonder.

Hur skulle de redovisas? Den nya lagen krävde att man skulle redovisa vad som var eget kapital och vad som var skuld. Men investeringsfonder var ingetdera. Investeringsfonder påminde om dolda reserver, som det fanns gott om på den tiden. Men de skilde sig från dessa genom att de skulle redovisas. Det gällde att hitta någon plats att sätta dem på.

Investeringsfonderna placerades av FAR 1949 in på den plats i balansräkningen som alltjämt används för obeskattade reserver.

I år har det nya Redovisningsrådet – ett nytt redovisningsnormbildande organ med representation från såväl FAR som näringslivet och staten – börjat sin verksamhet.

En av rådets nio ledamöter är inte oväntat Pelle Hanner.

– Det är för tidigt att uttala sig om hur rådets verksamhet kan falla ut, säger Pelle Hanner. Möjligen tycker jag att antalet ledamöter är väl stort. FARs redovisningskommitté fungerade bäst när vi bara var tre ledamöter, särskilt när dessa tre ledamöter var skrivkunniga.

Skrev lagtexter

Det var 1963–71 som Pelle Hanner var särskild sakkunnig i aktiebolagsutredningen. Beträffande allt som gällde redovisning och finansiering fungerade Pelle Hanner bl.a. som professor Håkan Nials högra hand. Nial var en driven aktiebolagsutredare. Han hade varit med redan i 1933 års aktiebolagskommitté och inför 1975 års lag var han utredningsman för att försöka samordna den nordiska aktiebolagslagstiftningen.

– I aktiebolagsutredningen fick jag verkligen träna mig i att skriva lagtexter och motiv, säger Pelle Hanner. Det var mycket att göra.

Du satt och vägde orden på guldvåg?

– Ja, just det. Jag är mycket intresserad av det språkliga och hur man gör för att uttrycka saker och ting klart.

Pelle Hanner var bl.a med om att införa en mer företagsekonomisk terminologi i 1975 års ABL.

Utredningen pågick bl.a. under Pelle Hanners FAR-ordförandetid. FAR hade stor inverkan på arbetet med lagen.

Lagen kom att innehålla det klara beskedet att revision skulle genomföras enligt god revisionssed, vilket i princip förutsatte att FAR gav ut regler härom.

Tycker du att det blev en bra aktiebolagslag?

– Ingen gillade den gamla. Den nya blev bra. Att den sedan ändrats på åtskilliga punkter är inget konstigt. Det händer med alla viktiga lagar.

Tappade håret

I den nya lagen gjordes dock en förändring som Pelle Hanner inte alls tyckte om. Vissa redovisningsregler bröts ut ur aktiebolagslagen och placerades i bokföringslagen.

– Det gjorde att vissa bestämmelser blev ofullständiga i ABL, säger Pelle Hanner.

Han tog det här mycket hårt. Han råkade in i en kris med märkliga följder:

– Jag tappade allt hår.

Men nästan samma dag som det sista hårstråt föll började det växa nytt hår på huvudet.

– Det hela var klart psykiskt betingat, säger Pelle Hanner. Jag blev ledsen när det som jag hade ansett som ”mitt” kapitel i aktiebolagslagen bröts sönder.

Den här formen av håravfall med återväxt är väl känd hos läkarvetenskapen. På sätt och vis hade Pelle Hanner tur. För andra drabbade har det dröjt 20 år innan håret återvänt.

Flyttade efter 47 år

Pelle Hanner stannade, om man bortser från fusionerna som ledde fram till byrånamnet Reveko, på samma revisionsbyrå i 47 år.

Sommaren 1989 tog denne man, 68 år gammal, sina prylar och gick över till Bohlins.

Gillade han inte att Reveko slogs samman med Öhrlings?

Frågan är naturligtvis överflödig.

Men flyttningen var rent praktiskt sett enkel att genomföra:

– Eftersom jag aldrig haft något heltidsjobb, har jag heller aldrig varit delägare i någon revisionsbyrå. Jag har varit en ”enkel timlönare”. Jag har alltid tyckt att det är de som arbetar heltid som ska sköta och styra byråerna.

Med sig till Bohlins fick han praktiskt taget alla sina revisionsuppdrag. De flesta var fortfarande personliga.

Annars ser han att personernas betydelse alltmer suddas ut. Byrån blir det viktiga, inte den enskilde revisorn.

Så var det inte förr. Går man något decennium tillbaka hittar man ingen uppställning över revisionsbyråer i FARs matrikel – bara FAR-ledamöter i bokstavsordning med uppgift om var de arbetade.

När Pelle Hanner började 1942 syntes byrånamnen inte alls i katalogen. Den som ville veta vilka auktoriserade revisorer som jobbade på samma byrå fick se efter vilka som hade samma telefonnummer.

Mycket roligt är borta

– Det var mer personligt då, säger Pelle Hanner. Ingen talade om att de reviderades av någon byrå. Och byråerna var mindre. Kontakten mellan högste chefen och de andra var bättre. Jag måste säga att det var mycket som var roligt när jag var ung som inte riktigt finns längre.

Men det finns väl annat som är positivt i dag?

– Ja, t.ex. samhörigheten med den stora organisationen där det finns sakkunskap på alla möjliga områden. Men direktkontakterna med chefen gjorde att man kunde bli mer allround förr i tiden. Man fick lära sig allt mellan himmel och jord.

– I en stor byrå sätter man i dag in ett antal människor på ett uppdrag, de byts ut då och då, kontinuiteten och sammanhanget med dem som är ansvariga för uppdraget blir en smula lidande av detta. Det här säger jag utan hänsyftning på någon särskild byrå.

Men det behövs ju specialiteter? Byråer som ska klara allt kan inte vara hur små som helst, eller hur? Var går gränsen?

– Jag kan inte sätta någon gräns. Det här beror på vad man gör. Byråer som arbetar med små företag är nog överlägsna om de är små själva. Där behövs de personliga kontakterna särskilt väl.

Bara stora företag

Förr i tiden använde småföretagen knappast några auktoriserade revisorer. Pelle Hanner har själv sedan första dagen i yrket nästan bara sysslat med stora företag.

– Jag skulle vara oduglig som revisor i ett familjeföretag, påstår han. Jag behärskar inte det där sammanhanget mellan bolag och personlig beskattning.

F.n. är han revisor i fyra börsbolag: AGA, Avesta, PKbanken och S-E-Banken.

AGA har han haft i 32 år. Bland börsbolagen genom tiderna är dock Uddeholm det som han hållit på med längst. Han var med där som ung assistent och är fortfarande revisor i skalet som är kvar av Uddeholm sedan företaget splittrades.

Pelle Hanner har trappat ner. Avgången från Handels för fem år sedan medförde en minskning av arbetstiden. Han har inte fyllt den med mer revision.

Fermenta-utredare

Men han har exempelvis arbetat med Fermenta-utredningen, som lämnade en rad förslag som tagits upp av värdepappersmarknadsutredningen.

Han har varit expert eller ledamot också i fondbörsutredningen 1966–76, samarbetsutredningen 1969–70, 1974 års bolagskommitté 1978–79, Leokommissionen 1986 samt skött utredning och administration av Wenner-Grenska Samfundet 1971–80.

Han har skrivit några böcker och åtskilliga artiklar inom området företagsekonomisk redovisning.

Adjungerad professor på Handels blev han. Kunde han ha nått längre där?

– Ja, jag blev faktiskt erbjuden att bli ”riktig” professor, säger professor Hanner. Men jag fullföljde inte.

Oskar Sillén var ute och sökte ett professorsämne under senare delen av 40-talet. Han hade först frågat sin egen medarbetare, den legendariske Sigurd Löfgren.

Men Löfgren var inte intresserad. Så dök Pelle Hanner upp i Silléns synfält.

– Om jag ville? Jo, kanske – om jag kunde göra som Sillén och kombinera professuren med arbetet som auktoriserad revisor.

1947 satte sig Pelle Hanner ner och forskade.

– Men det passade mig inte, jag avbröt det hela. Det blev ingen doktorsavhandling.

Men det blev ju en professur och ett hedersdoktorat i alla fall. Så på det viset blev planerna ändå förverkligade.

Samlar Islands frimärken

På fritiden är Pelle Hanner en inbiten och specialiserad filatelist. Han är sekreterare i en förening för samlare av isländska frimärken. Föreningen har medlemmar på många håll i världen – på Island såväl som i Australien. Bl.a. två svenska revisorskolleger är också med. Pelle Hanner skriver medlemstidningen.

Självklart har han en komplett samling Island.

Men på ett specialområde har han världens kanske finaste samling. Bakgrunden är att det förr fanns en mängd mycket små postanstalter på den isländska landsbygden. De kallades brevsamlingsställen. De hade, i huvudsak under åren 1903–45, en stämpel som bara innehöll ett tal mellan 1 och 300. Inget datum, ingen ortsangivelse. I några fall gick stämplarna sönder. Därigenom kom det att finnas 312 olika stämpelvarianter.

Pelle Hanner har frimärken med – alla de 312 stämplarna!

En del av dem är mycket sällsynta. Vissa stämplar användes bara några månader i någon butik som sålde frimärken ute på lavan.

Men vad gör han nu när han har alla 312?

Han börjar om från början. Nu samlar han brev som de här nummerstämplade frimärkena sitter kvar på. Hittills har han 70–80 nummer på brev.

Per Hanner började använda mellaninitialerna V A redan vid 14 års ålder. Det var inte av någon sorts fåfänga. Det fanns åtminstone en annan person på nära håll som också hette Per Hanner.

Onödiga förväxlingar var tänkbara. Men alla som pratar med eller om honom kallar honom Pelle.

Inge Wennberg