Lennart Svenssons inlägg i Balans 11/91 borde ge upphov till debatt. Hur många intressenters behov skall – och kan – vi egentligen tillgodose? I den heliga konkurrensens namn är vi inte tillräckligt tydliga när vi skall tala om för våra kunder vad vi gör och för vem.
Vi får ofta försvara oss i ”förväntningsgapets” vacuum. Det ställer mycket stora krav på vår yrkesförening – och därmed på oss själva. Vi måste på ett mycket mer konkret och jordnära sätt beskriva vad vi menar med bland annat vår ”revisionsprocess”. Detta gäller framförallt handfasta minimikrav för revision av småföretagen.
Ett tecken som tyder på att ”förväntningsgapet” vidgas är ökande antal anmälningar av revisorer till Kommerskollegium, domstolar och försäkringsnämnder för skadestånd, disciplinnämnder hos FAR/SRS och skiljenämnder för arvodestvister.
En revisor som blir anmäld förväntar sig hjälp och stöd från sin yrkesförening, juridiskt såväl som professionellt och mänskligt. Erfarenheten visar att de flesta revisorer blir friade men det är tröst för ett tigerhjärta. Hjälpbehovet minskar inte fördenskull. Kanske är ”okynnesanmälningarna” svårast för den enskilde revisorn
Vad jag förstår kan inte FAR eller SRS lämna sådant stöd på grund av den egna disciplinverksamheten. Vad finns då för alternativ?
På de stora byråerna finns förmodligen speciellt utsedda grupper som skall ge fullödigt stöd till sina egna ansatta revisorer.
För revisorer på små byråer återstår endast:
att köpa denna ”tjänst” av de stora byråerna (vill man?)
att söka bland kollegor som man tror har förståelse och kanske även erfarenheter av liknande problem
att dessutom söka efter juridisk kompetens inom området
Jag hör många kollegor som, förutom jag själv, förväntar sig att yrkesföreningen självklart hjälper sina medlemmar som råkar i svårigheter. Om man läser ändamålsparagraferna i FARs och SRSs stadgar (§ 2) kan man emellertid lätt börja tvivla på möjligheten att ens kunna söka hjälp. Ingenting finns heller att hämta i resterande delar av stadgarna, endast många och långa avsnitt om hur man skall bestraffa ledamöterna.
Jag föreslår att FAR/SRS snarast initierar och formar 1–5 ”stödgrupper” om vardera 3 lämpliga personer. Huvuduppgiften skall vara att hjälpa till professionellt, kollegialt och juridiskt när en ledamot anser sig behöva hjälp. Åtminstone några av grupperna skall innehålla erfaret yrkesfolk som vet vad det innebär att praktiskt arbeta med revision av småföretag.
Per Strandin är auktoriserad revisor och bedriver egen verksamhet. Han medverkade senast i Balans nr 10/91.