– Att revisorerna måste ta rimligt betalt för sitt arbete är inget att hymla om. Men vi måste också vara beredda på att bättre beskriva det vi tar betalt för, säger auktor revisor Sten Lundvall.

Auktor Revisor Sten Lundvall, KPMG Bohlins, har full förståelse för att företagen vill få ner sina revisionskostnader i en tid av ekonomisk kris, lönsamhetsproblem, massuppsägningar och konkurser.

I det här läget har revisionsbyråerna för första gången sett marknaden krympa – och det kraftigt. Inte minst de många konkurserna har satt djupa spår i sysselsättningen på byråerna.

”Mjuka” i offertsammanhang

– De tre stora byråerna har nog drabbats särskilt av sammanbrottet på finans- och fastighetsmarknaderna, säger Sten Lundvall. Alla tre firmorna inser numera att även revisorer måste anpassa sig till marknaden och säga upp personal. Men de har ändå blivit sittande med överkapacitet. Då har firmorna blivit ”mjuka” i offertsammanhang: hellre sysselsätta personalen till låga arvoden än inte alls. Företagen har samtidigt blivit mer benägna att begära in offerter.

Revisionsfirmornas styrning och kontroll av revisionsarbetet har drivits långt. Men Sten Lundvall menar att fortfarande finns effektivitetsvinster att göra – framför allt genom en bättre samverkan mellan revisorer och företag.

Detta är viktigt också vid offertförfarandet. En offert måste bygga på noga definierade insatser från revisorns och företagets sida. Det måste ställas stränga krav på det material som ska revideras. Tidsplaner för att leverera materialet måste hållas.

Detta kan naturligtvis ses som en positiv effekt av upphandlingen. En annan möjlig fördel är enligt Sten Lundvall att offertupphandling kan leda till att brister i klientens organisation undanröjs. Och rutinerna för redovisning och bokslutsarbete kan stramas upp. På många företag kan på så sätt antalet revisionstimmar reduceras.

– Dessutom kan en del arbetsuppgifter som utförs av revisorerna föras över på företaget, säger Sten Lundvall. Då kan revisorns insats begränsas till en mindre tidskrävande kontroll av sådana moment. Hur stor den sammanlagda kostnadsbesparingen blir i slutändan får man kanske aldrig riktigt reda på. Men i vart fall kommer det att se billigare ut med lägre revisionsräkningar.

För- och nackdelar med byte

Offertupphandling kan leda till revisorsbyte – finns det några fördelar med det?

– Det kan ibland vara bra med ”nya ögon”, säger Sten Lundvall. Men detta tillgodoses vanligtvis – i de stora uppdrag där offertupphandling blir aktuell – genom att det normalt sker en successiv förnyelse inom revisionsteamet. Byter man revisionsfirma blir det nya människor över hela linjen. Det betyder störningar för företaget och en ökad risk. Det tar ju tid för alla inblandade att lära sig ett nytt stort uppdrag ordentligt. Det tar tid att finna riskerna och de svaga punkterna i företagets verksamhet.

Ett särskilt problem som Sten Lundvall ser är att den ökade offertbenägenheten och pressen på revisionsarvodena har kommit samtidigt med en tilltagande tendens att utkräva ansvar av revisorerna.

Vidare medför den höga frekvensen av obeståndssituationer en ökad risk inte bara för klienterna utan också i hög grad för revisorerna själva.

– Samtidigt som arvodesnivån borde ha ökat på grund av den ökande risken har ersättningsnivån i stället sjunkit på grund av att marknaden krymper och konkurrensen ökar, säger Sten Lundvall.

Och egentligen borde revisorerna öka sina arbetsinsatser:

– Man talar om ett förväntningsgap, dvs. omfattningen och inriktningen av revisorns arbetsinsatser svarar inte mot omvärldens förväntningar. Förväntningsgapet och den ökade risken talar för att revisorerna borde göra mera – men offertupphandlingen kan ge motsatt effekt.

Kostnadspressen är numera stor

Sten Lundvall anser som sagt att vissa kostnader kan sparas genom effektivare samverkan mellan klienten och revisorn, likaså genom att vissa arbetsuppgifter flyttas från revisorn till klienten.

– Men i övrigt är kostnadspressen numera så stor att revisorerna knappast har råd att utföra arbeten som de inte bedömer som nödvändiga.

För enstaka uppdrag menar Sten Lundvall att dålig lönsamhet under en begränsad tid kan godtas. Men i längden måste byråerna ha en hygglig lönsamhet, bl.a. för att kunna attrahera och behålla bra medarbetare.

– Det finns inte utrymme för offertupphandling på bred front med reducerade arvoden om man samtidigt ska bibehålla nuvarande revisionsinsats, säger Sten Lundvall. Om priset är för lågt finns det en risk att inriktningen mot de mer väsentliga och riskfyllda granskningsområdena blir alltför snäv. I revisorns rationaliseringsprocess kan utsållningen av granskningsområden bli hårdare än vad som är önskvärt.

Analytisk, mindre resurskrävande granskning har sedan länge fått ersätta mer substantiell granskning. Tendensen till flerårsplanering ökar. Vissa granskningsinsatser görs inte varje år utan vartannat eller vart tredje år.

Risk för tunn revision

– Risken finns att offertupphandling och konkurrens leder till en uttunnad revision, säger Sten Lundvall.

Revisorns oberoende och integritet är viktiga element i revisionen. Revisorn ska inta en oberoende ställning till företagsledningen. Därför ska han enligt aktiebolagslagen utses av bolagsstämman.

– Om nu i stället ekonomichefen framstår som den som styr en upphandling så ges fel signaler både internt inom företaget och till de revisionsfirmor som bjuds in att delta, säger Sten Lundvall. Man riskerar att komma i den orimliga situationen att revisorn blir, eller framstår som, beroende av den som han ska granska.

Sten Lundvall ser också en fara i att företag tar till offerten för att bli av med en alltför självständig eller misshaglig revisor. Han kan ersättas med någon som är mera medgörlig när det gäller kraven på god redovisning.

Tendensen till offertupphandling kommer framför allt från USA. Men där är den i avtagande sedan flera år:

– Sannolikt har upphandlingsförfarandet visat sig vara ett mindre bra sätt att kontrollera revisionskostnaderna, säger Sten Lundvall. Normalt leder en upphandling bara tillfälligt till lägre kostnader. Enstaka storföretag kan ha fått prestigerabatter som stått sig lite längre. Men detta skulle företagen ändå ha kunnat uppnå genom att förhandla med revisionsbyråerna.

Tre sätt – eller fyra?

Sten Lundvall ser i princip tre sätt att begränsa revisionskostnader. Men möjligheterna är ganska uttömda:

* Effektivare revision. Branschen arbetar redan med metoder och teknik som ger mer värde för pengarna.

* Effektivare samverkan mellan revisor och företag. Här kan finnas vinster att göra. Men samverkan uppnås lättare genom överenskommelser än genom dyrbara offertupphandlingar.

* Lägre revisionsarvoden. Timpriserna i USA har rymt en marginal för rabatter. Det är sannolikt en delförklaring till de många offerterna där. I Sverige har revisorerna hittills inte haft anledning att räkna med avbränningar i form av rabatter. Därför har priserna satts betydligt snävare.

Det finns också en fjärde väg:

* Minskad revisionsinsats. Det är den genaste vägen till lägre revisionskostnader men också den mest riskfyllda för revisorerna och för företagen och deras intressenter.

– Med dagens arvodesnivåer och hårda konkurrens om uppdragen torde det bli på det sistnämnda området som offerterna måste vinnas om systemet med revisionsupphandling breder ut sig och blir mer allmänt, säger Sten Lundvall. Eftersom det inte finns utrymme i arvodena för offertkonkurrens på bred front och eftersom upphandling är olämpligt även av andra skäl måste man finna alternativa vägar för företagen att kontrollera revisionskostnaderna. Kontrollen av dessa är kärnfrågan i offertdebatten. Får man en bra kontroll av kostnaderna så behövs inga offerter.

Vem ska kontrollera kostnaderna?

Sten Lundvall tänker här bara på förhållandena i de stora företagen där det kan vara svårt att överblicka revisionsinsatserna och revisionskostnaderna. Frågan är då vem som ska sköta kontrollen av kostnaderna och hur det ska göras.

I USA bevakas revisionsarbetet och revisionskostnaderna regelmässigt av den Audit Committee som bolagen ska ha.

– Eftersom införandet av Audit Committees torde vara ett säkert sätt att öka företagens kontrollkostnader kan jag inte rekommendera den utvägen, säger Sten Lundvall. Där intern revision finns kan internrevisionschefen vara en lämplig person. Annars blir det nog någon i företagsledningen, vanligen ekonomidirektören, som har de bästa förutsättningarna att utföra kontrollen. Undantagsvis förekommer verkställande direktörer med lämpliga kunskaper.

Sten Lundvall tänker sig att kontrollproceduren främst består av en presentation av revisionsbudgeten och en sammanfattning av de planer som ligger till grund för budgeten.

– Ekonomidirektören kan tillföra värdefulla synpunkter på vilka granskningsområden som behöver prioriteras. Eftersom det alltid måste finnas ett visst svängrum i revisionen och då dessutom företagsledningen är en del av den granskade verksamheten bör man ha en reservpost i budgeten.

Budgeten ska givetvis följas upp, avvikelser ska förklaras och man ska diskutera hur revisionskostnaderna kan minskas genom ändrade rutiner hos företaget. I och med att företagsledningen har möjlighet att år från år kontrollera revisionskostnaderna och ställa dem i relation till verksamhetens utveckling bör inte behovet av offertupphandling uppkomma.

Öppen diskussion är bra

En öppen diskussion om revisionskostnaderna är bra för branschen, anser Sten Lundvall:

– Att revisorerna måste ta rimligt betalt för sitt arbete är inget att hymla om. Men vi måste vara beredda på att bättre beskriva det vi tar betalt för.

– Styrelsen har ett naturligt intresse av att revisionen håller god standard. Om revisorn och ekonomidirektören har skilda uppfattningar om kostnaderna för revisionen bör det därför kunna vara god praxis att hänskjuta frågan till styrelsens ordförande som lämpligen kan utse någon på området kunnig styrelseledamot att delta i genomgången av revisionsbudgeten, säger Sten Lundvall, som också tillägger att det slutliga ansvaret för revisionens inriktning och omfattning alltid ligger hos revisorn själv.

Inge Wennberg