I Balans 3/94 (s. 37 ff) löser Lars-Gunnar Boström problemet med tillämpning av brutto/nettometod vid utdelning av sakvärden, samtidigt som syftet med utdelningstaket i ABL 12:2 får sin otvetydiga förklaring. Det sker formellt i polemik mot en femtiosjusidig doktrinbelysande artikel av Erik Nerep i Svensk Skattetidning 6–7/93.
Boström ger sig själv prerogativet att formulera de teser han angriper, vilket onekligen underlättar argumenteringen. Värre är att de av honom själv formulerade teserna tillskrivs andra personer:
”Nerep gör den slutliga tolkningen att innebörden av bestämmelserna är att man kan dela ut hur mycket som helst och när som helst”, skriver t.ex. Boström i sin inledning (om ABL 12:2 och 3). Detta är inte sant och det vet Boström.
Boströms inlägg reser en fråga av principiell och praktisk natur: Är det rimligt att Nerep och andra, för de Balansläsare som inte läst det i annan källa publicerade opus, mot vilket polemiken riktats, i månader skall framstå som företrädare för omdömeslösa åsikter som de inte framfört?
Balans policy att som regel inte utsätta seriösa debattörer som publicerar sig i tidningen för omedelbara hugg från någon auktoritet eller redaktionsmedlem är enligt min mening principiellt riktig. Väljer man att formulera sig som Boström gör har man emellertid frånsagt sig den respekten. Frågan är om det inte också i vissa andra fall vore möjligt att efter de inblandades hörande publicera debattinlägg och genmälen i samma nummer. Med Balans pressläggningstider måste det annars gå månader mellan inlägg i samma ämne. Risken är stor att många inlägg och genmälen aldrig kommer till stånd.
Ulf Gometz, Professor, auktor revisor, Ernst & Young i Göteborg