En grupp inom AAA, (Föreningen för amerikanska redovisningsprofessorer) har haft en omröstning om vilka rekommendationer som de tycker är bäst respektive sämst. Valet av de sämsta kommer inte som en stor överraskning. Listan toppas av leasing, följd av Business Combinations (dvs. poolning vs förvärsmetod), optioner till anställda samt FoU.
Kritiken mot leasing gäller naturligtvis svårigheterna att definiera vad som är en finansiell lease. Den ursprungliga rekommendationen har försetts med ett stort antal tillägg och uppfattas allmänt som ett misslyckande. Därav också intresset för att ge ut en ny rekommendation enligt vilken i stort sett alla leasekontrakt tas in i balansräkningen.
Kritiken mot poolningsrekommendationen är snarlik. Betoningen av kvantitativa kriterier har inte varit lyckad. När det gäller optioner till anställda misslyckades FASB att få igenom kravet på att alla optioner skulle värderas och belasta årets resultat trots en utbredd uppfattning, åtminstone bland akademiker, att det var det enda rätta.
Kritiken mot FoU-rekommendationen, slutligen, är mer oväntad. Rekommendationen tillåter inte företag att redovisa FoU som tillgång. Jag trodde det var allmänt accepterat. Omröstningen visar dock, återigen bland akademiker, att man anser att förbudet är alltför drakoniskt och att det, konceptuellt, vore bättre om immateriella tillgångar fick tas upp som tillgång när det är sannolikt att utgifterna kommer att leda till framtida intäkter.
Valet av de bästa rekommendationerna är mer överraskande. I topp kommer den rekommendation som föreskriver att företag skall redovisa en skuld för sina åtaganden att bekosta anställdas sjukförmåner efter pensioneringen. Därefter kommer kassaflödesrekommendationen, rekommendationen om ansvarsförbindelser (contingencies) samt rekommendationen om redovisning av pensioner.
Både när det gäller sjukvårdsförmåner och pensioner är det min uppfattning att rekommendationerna är mycket svårlästa och att de regler som införts för att göra det möjligt för företag att jämna ut förändringar i skulden över tiden strider mot den föreställningsram som FASB antagit.
Omröstningen visade också att det finns några rekommendationer som vissa uppfattar som bra men som lika många tycker är dåliga. I den kategorin faller bland annat rekommendationen om redovisning av valuta (FAS 52). De som är positiva till den pekar på att den fått ett oerhört stort genomslag i hela världen (inklusive Sverige).
Kritikerna å andra sidan, till vilka exempelvis Sven-Erik Johansson och Lars Östman hör, framhåller att den rekommendation som föregick FAS 52, dvs. FAS 8, var teoretiskt överlägsen. Det var alltså den rekommendationen som bara tillät den monetära metoden vid omräkning av utländska dotterbolag.
Rolf Rundfelt