Är företagsrekonstruktion ett arbetsområde för revisionsbranschen?

Bakgrund: Saab Automobile AB och General Motors

20 februari 2009 påbörjades den största företagsrekonstruktionen någonsin i Sverige sedan General Motors (GM) meddelat att man endast under en begränsad tid skulle stötta det helägda dotterbolaget Saab Automobile AB (Saab) som var till salu. En omfattande politisk debatt har utbrutit om fordonsindustrins betydelsefulla roll och om vilket stöd samhället kan och bör lämna. 6 april hölls borgenärssammanträde varefter tingsrätten beslutade att rekonstruktionen skulle fortsätta.

GM blev hälftenägare av Saab 1990 när tillverkningen fördes över från personbilsdivisionen inom Saab-Scania AB till ett separat bolag. 1998 blev Saab ett helägt dotterbolag till GM, världens under många år största industriföretag. Under det senaste decenniet har GM enligt de svenska boksluten täckt förluster i Saab på mer än 20 miljarder kronor. År efter år har GM skjutit till aktieägartillskott som varit helt avgörande för Saabs överlevnad. Detta stora tålamod är förvånande när man ser att GM-koncernen under de senaste fem åren redovisat förluster på totalt 79,3 miljarder dollar, ett kapitalunderskott vid utgången av 2008 på 86,2 miljarder dollar och skulder på 176,4 miljarder dollar. Siffror är hämtade från GM:s Form10-K registrerat hos SEC (US Securities and Exchange Commission).

GM fick i slutet av 2008 stödlån på 13,4 miljarder dollar från amerikanska staten för att undgå konkurs. Dessa lån förfaller till betalning om inte GM inom kort kan uppvisa konkreta planer som bekräftar att man kan nå en långsiktigt stabil lönsamhet. GM:s revisorer har för 2008 lämnat en oren revisionsberättelse där man med hänvisning till de stora skulderna, förlusterna och det negativa kapitalet ifrågasätter koncernens förmåga att överleva som ”going concern”. Kommer GM att tvingas begära konkursskydd för att genomgå en rekonstruktion? Det skulle i så fall bli en av de största företagsrekonstruktionerna i världen efter Lehman Brothers. Kanske får vi besked redan 1 juni då tidsfristen går ut för GM att komma med en rekonstruktions-plan och visa att företaget är livskraftigt.

Med denna artikel vill Sune Carlsson inspirera bland annat revisorer att – i väntan på ny lagstiftning – aktivt engagera sig i hur klienter med betalningssvårigheter i tid kan få hjälp för att om möjligt undvika konkurs.

I USA GER den federala konkurslagens kapitel 11 möjlighet för företag med betalningsproblem att begära domstolsbeslut om konkursskydd för att kunna rekonstruera sin verksamhet och försöka återkomma till lönsamhet. Under rekonstruktionen fortsätter företagsledningen att driva verksamheten, men alla väsentliga affärsbeslut ska godkännas av en konkursdomstol. Kommittéer bestående av företrädare för borgenärer, aktieägare, anställda och samhället förhandlar fram en plan med företaget. Planen registreras hos domstolen och därefter röstar borgenärer och ofta även aktieägare om planen. Företaget genomför planen genom utbetalningar och exempelvis utbyte av skulder mot aktier i det rekonstruerade företaget. Misslyckas rekonstruktionen är alternativet att gå i konkurs. Det finns en omfattande erfarenhet av både framgångsrika och misslyckade försök till rekonstruktioner i USA. Flera av de stora flygbolagen kan nämnas som exempel.

I Sverige fick vi en lagstiftning om företagsrekonstruktion för 13 år sedan. Lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion tillkom för att näringsidkare som har betalningssvårigheter ska få till stånd en rekonstruktion av företaget i ett särskilt förfarande utan konkurs men som kan resultera i ett offentligt ackord, vilket också regleras i denna lag. Antalet företagsrekonstruktioner är litet i förhållande till antalet konkurser. Mellan 1996 och 2006 var antalet konkurser 88 262 medan antalet ansökningar om företagsrekonstruktioner var 1 507. Siffrorna är hämtade från forskarrapporter eftersom det inte finns någon samlad och aktuell statistik över företagsrekonstruktioner.

Det har riktats en omfattande kritik mot den nuvarande lagstiftningen om företagsrekonstruktioner. Kritiken har bland annat handlat om att företagsrekonstruktioner är tidsödande och kostsamma, att de sätts in för sent samt att de tillämpas främst för relativt nystartade mindre företag och inte för medelstora och stora företag som det var tänkt. Många genomförda rekonstruktioner har dessutom resulterat i konkurs relativt kort tid efter rekonstruktionen.

De viktigaste inslagen i vår lagstiftning om företagsrekonstruktion

  1. Det är ett frivilligt förfarande som bygger på gäldenärens vilja att samarbeta med rekonstruktör och borgenärer. Gäldenären ansöker själv eller via ombud hos tingsrätten om rekonstruktion. I ansökan lämnas en kortfattad redogörelse för ekonomin och orsakerna till betalningssvårigheterna, en borgenärsförteckning samt hur gäldenären avser att verksamheten ska bedrivas under rekonstruktionen och hur en uppgörelse ska nås med borgenärerna” Även borgenär kan under vissa omständigheter ansöka om att gäldenär ska träda i rekonstruktion, men beslut om detta kan bara meddelas om gäldenären medger ansökan.

  2. Förutsättning för att beslut om rekonstruktion ska meddelas är att ”det kan antas att gäldenären inte kan betala sina förfallna skulder eller att sådan oförmåga inträder inom kort”. Det ska alltså vara fråga om likviditet och inte om obestånd (insolvens), som är öppningsgrunden för konkurs, då ”gäldenären inte rätteligen kan betala sina skulder och denna oförmåga inte är endast tillfällig”.

  3. Det är ett relativt snabbt förfarande. Om ansökan bifalls ska rätten samtidigt utse en rekonstruktör. Rätten sätter ut datum inom tre veckor för borgenärssammanträde inför rätten. Rekonstruktionen ska ske under högst tre månader men kan avbrytas tidigare om gäldenären begär det och beslut om ackordsförhandling inte har meddelats. Även rekonstruktör och borgenär kan begära upphörande om syftet med rekonstruktionen inte kan antas bli uppnått. Om det finns särskilda skäl kan rätten på begäran av gäldenären besluta om att rekonstruktionen ska pågå i ytterligare tre månader i taget, dock aldrig under längre tid än sammanlagt ett år om inte ackordsförhandlingar beslutats.

  4. Rekonstruktören är en nyckelfigur för rekonstruktionen. Denne ska ha den särskilda insikt och erfarenhet som uppdraget kräver, ha borgenärernas förtroende samt ”i övrigt vara lämplig för uppdraget”. Rekonstruktören ska sätta sig in i gäldenärens ekonomi och i samråd med denne upprätta en plan som visar hur syftet med rekonstruktionen ska uppnås. Av planen, som ska lämnas till rätten och tillställas borgenärerna, ska framgå hur gäldenärens finansiella situation bör lösas och hur resultatet ska kunna förbättras. Rekonstruktören får anlita sakkunnigt biträde. Det finns inga regler om hur rekonstruktionsplanen ska se ut och vad den ska innehålla.

  5. Rekonstruktören ska inom en vecka från beslut om rekonstruktion underrätta samtliga kända borgenärer om beslutet och lämna preliminär information om tillgångar och skulder, uppgifter om orsakerna till betalningssvårigheterna och hur en rekonstruktion skulle kunna gå till. Rekonstruktören ska samtidigt upplysa samtliga borgenärer om tidpunkten för tingrättens första borgenärssammanträde, som normalt ska hållas inom tre veckor från tingsrättens rekonstruktionsbeslut, då samtliga borgenärer kan uttala sig om huruvida de anser att rekonstruktionen bör fortsätta eller ej.

  6. Medverkan från gäldenären att få ordning på affärerna betonas i lagens 14 § som slår fast att gäldenären är skyldig att lämna rekonstruktören alla upplysningar om ekonomin som är av betydelse för rekonstruktionen av verksamheten samt att ”gäldenären ska följa rekonstruktörens anvisningar om hur verksamheten ska bedrivas”. Att detta senare kräver att rekonstruktören är väl förtrogen med branschen och affärsverksamheten är självklart, samtidigt som det är lätt att inse att samarbetssvårigheter kan uppstå eftersom gäldenärens organisation med företagsledning kvarstår under rekonstruktionen då gäldenären behåller sin vad man kallar rådighet över näringsverksamheten. Vid konkurs övergår rådigheten omedelbart till konkursförvaltaren som ersätter företagsledningen.

  7. Grundläggande för rekonstruktionen är att man fryser alla utbetalningar och att gäldenären accepterar att inte utan rekonstruktörens samtycke betala skulder, som uppkommit före beslut om rekonstruktion, eller ställa säkerhet för sådana skulder, åta sig nya förpliktelser eller överlåta eller pantsätta tillgångar av väsentlig betydelse för verksamheten.

    Köp av varor och tjänster under rekonstruktionen betalas kontant såvida inte nytillkomna skulder grundats på avtal som gäldenären med rekonstruktörens medgivande träffat under rekonstruktionen. I sist nämnda fall är fordringarna förenade med bästa allmänna förmånsrätt. Det är en förutsättning att det finns likviditet i företaget under rekonstruktionen eller att en intressent är beredd att tillskjuta medel för den löpande verksamheten. I Saabs fall löstes detta på ett ovanligt sätt genom att GM utfäste sig att betala skulderna till underleverantörerna som de stod vid beslutet om rekonstruktionen samt för de leveranser från underleverantörer som var förutsättningen för att hålla tillverkningen i gång under rekonstruktionstiden. Finns inte sådana förutsättningar för driften under rekonstruktionen är en rekonstruktion omöjlig att genomföra.

  8. Så länge rekonstruktionen pågår får utmätning inte äga rum (undantag gäller för handpanträtt och retentionsrätt m.m.). Enligt 2 kap. 10 a § konkurslagen ska en borgenärs ansökan om konkurs förklaras vilande i avvaktan på att rekonstruktionen upphör.

  9. Rätten kan i ett ärende om rekonstruktion på begäran av gäldenären besluta om förhandling om offentligt ackord som likabehandlar borgenärerna och ger minst 25% av fordringarna (som uppkommit före ansökan om rekonstruktion) om inte lägre ackordsprocent godkänns av borgenärerna. Denna minsta utdelning ska betalas inom ett år om inte samtliga borgenärer godkänner längre betalningstid. Borgenärsbeslut med viss majoritet av antal borgenärer och de fordringsbelopp de företräder krävs för att binda samtliga borgenärer (se 3 kap. 4 § lagen om företagsrekonstruktion).

I denna summariska redogörelse för lagstiftningen utelämnas bland annat frågor om gäldenärens avtal, kvittning, borgenärskommitté, skadestånd och straff.

Kritik mot lagen om företagsrekonstruktion – ny lagstiftning utreds

I forskarrapporten ”Är lagen om företagsrekonstruktion en papperstiger?” (2000) av Annina H. Persson och Marie Tuula och uppföljaren ”Lagen om företagsrekonstruktion – En papperstiger 11” (2006) av Marie Karlsson-Tuula dokumenteras att lagen på många sätt inte har kommit att leva upp till sitt syfte. Rapporterna lämnar många förslag till förändringar i lagstiftningen, bland annat hur incitamenten för att gäldenären i tid ska ansöka om företagsrekonstruktion kan stärkas.

I april 2007 tillsatte regeringen en utredning som ”ska överväga hur förfarandet för företagsrekonstruktion kan förbättras och samordnas med konkursförfarandet”. Uppdraget skulle redovisas i september 2008 men då kom endast ett delbetänkande om ”Skuldsättning för personer med skuld från näringsverksamhet”. I övrigt förlängdes uppdraget till 15 maj 2009. Inget talar för att en ny, samordnad lagstiftning skulle forceras fram och det torde därför dröja några år innan vi får ett samordnat insolvensförfarande. Erfarenheterna av den pågående rekonstruktionen av Saab kommer sannolikt att ha visst inflytande på utformningen av den kommande lagstiftningen.

Vad kan revisorn göra?

Många revisionsbyråer rustar sig för att utöka sin rådgivning till mindre och medelstora företag i och med förslaget om slopad revisionsplikt. Den jävsproblematik som så kallade kombinerade uppdrag inneburit har enligt min uppfattning hämmat utvecklingen av effektiva rutiner för mindre företag som i första hand behöver hjälp med redovisningen och råd i finansiella frågor. Stora företag har andra behov när det gäller revision och rådgivning.

Redovisning och rapportering

Primärt är att klientens bokföringsskyldighet fullgörs så att ”det är möjligt att kontrollera fullständigheten i bokföringsposterna och överblicka verksamhetens förlopp, ekonomiska resultat eller ställning”. Utan en korrekt och aktuell bokföring och rapportering om ställning och resultat samt stabila rutiner för att rapportera negativa avvikelser i de planerade kassaflödena finns stor risk att ekonomiska svårigheter döljs, vilket försvårar tidiga åtgärder för att rädda företaget. Redovisningssystemet bör innehålla en komponent som skapar en rullande tolvmånaders likviditetsprognos baserad på aktuellt utfall och prognos enligt antaganden om orderingång, fakturering och utgifter. När likviditeten börjar sina krävs både veckovis och daglig uppföljning av förmågan att betala skulder allt eftersom de förfaller.

Mätpunkter och riskanalys

Det är väl känt att ”det åligger styrelsen att ofördröjligen upprätta och låta revisorerna granska en särskild balansräkning så snart det finns skäl att anta att bolagets eget kapital understiger hälften av det registrerade aktiekapitalet”. Att bolaget ska begäras i likvidation om kapitalbristen inte är täckt inom åtta månader efter det att kontrollbalansräkningen lagts fram för bolagsstämman råder det också god kännedom om.

Däremot verkar det vara sämre ställt med kännedom om begreppet obestånd (insolvens), som är öppningsgrund för konkurs, respektive illikviditet, som är grunden for ett beslut om företagsrekonstruktion. För att det ska bli aktuellt att ansöka om rekonstruktion måste betalningsproblemen kunna identifieras genom en likviditetsprognos långt innan problemet blir akut och omöjligt att åtgärda. Det måste finnas likviditet för att finansiera utgifterna under en rekonstruktion och för att garantera ett framtida ackord. Är pengarna slut återstår bara konkurs. Företagsrekonstruktion får inte utnyttjas bara för att fördröja en oundviklig konkurs.

De flesta revisorer har god kännedom om klienternas risksituation och har säkert sett till att det finns en väl fungerande löpande rapportering om både resultat och likviditet. När tiderna blir kärvare finns det anledning att övervaka att rapporterna är aktuella och kompletta. Risken är att registreringen av leverantörsfakturor släpar efter och att prognoser om orderingång och fakturering överdrivs och att klienten på det sättet fördröjer kännedomen om hotande betalningssvårigheter.

Handlingsberedskap och ansvarsfördelning

Vem gör vad när det konstaterats att ett företag är på väg att få betalningssvårigheter? Det får aldrig råda någon tvekan om att det är ledningen av gäldenären eller dess styrelse som har ansvaret för vad som ska göras. Det går inte att skylla ifrån sig på revisorn. Detta bör förtydligas på lämpligt sätt mellan klient och revisor, exempelvis i ett skriftligt dokument årligen angående innebörden av revisionsuppdraget och revisorns krav på redovisningssystem och rapportering. Om revisorn tar på sig omfattande konsultuppdrag är det viktigt att uppdragsbeskrivningen klarlägger att det är fråga om rådgivning och att klienten ansvarar för de beslut som fattas. Vid intervjuer med företagsrekonstruktörer, konkursförvaltare och kreditgivare nämns ofta att det är revisorn som medverkar till att gäldenären inleder samtal med advokat och bank om betalningsproblemen. Ju tidigare sådana samtal inleds desto bättre är förutsättningarna för att hitta en lösning som gör att konkurs kan undvikas.

Företagsrekonstruktion

Om det finns förutsättningar för en rekonstruktion är det sannolikt att en advokat eller högre tjänsteman vid Ackordscentralen på gäldenärens förslag förordnas om rekonstruktör. Det är sällan mer än en rekonstruktör utses men sakkunnigt biträde får anlitas. Det ligger nära till hands att utnyttja den revisionsbyrå som bolagets revisor tillhör eller annan revisor för att få snabb och kompetent hjälp med sammanställning av all den finansiella information som behövs för rekonstruktionsplanen. För att få en allsidig bedömning av företagets möjlighet att nå långsiktig lönsamhet kan det också krävas att expertkunnande tillförs av konsult eller företagsledare som har stor kännedom om branschen.

Jag tror att revisorer specialiserade på betalningsproblem och företagsrekonstruktioner skulle välkomnas av alla som är involverande i rekonstruktioner och alla som berörs när ett företag får problem. Kanske kan en sådan specialisering bäst åstadkommas genom ett utökat samarbete mellan advokatbyråer, Ackordscentraler, branschorganisationer och revisionsbyråer?

Sune Carlsson är f.d. auktoriserad revisor samt ordförande i Institutet för företagsrekonstruktion. Han tar gärna emot synpunkter och frågor på adressen sune.carlsson1@comhem.se