Carina Lundberg Markow är inte rädd för att sticka ut hakan
Passa in eller sticka ut? Moraltant eller pinuppa? Pengarna eller livet? Carina Lundberg Markow, ägaransvarig på Folksam, kan svara både och på nästan alla frågor. ”Sveriges bråkigaste kvinna” balanserar tryggt mellan förnuft och känsla. Precis som förebilden Jane Austen.
Hon sticker ut hakan i kontroversiella frågor som könskvotering och bonusbegränsningar. Hon var, som vd på KPA, dessutom bland de första i Sverige att ta debatten om etiska fonder. Kraven på ett mer etiskt näringsliv var så provocerande i vissa kretsar att de kunde utlösa bombhot. Carina Lundberg Markow fick livvaktsskydd under en vecka.
– Jag har aldrig haft förstånd att vara skraj för media, säger hon.
Carina Lundberg Markow har kallats för en ”tydlig röst”, vilket är något som efterfrågas alltmer i en tid där många upplever en brist på ledarskap. Hon besitter den sortens naturliga pondus som tycks vara medfödd. I en klippbok som hennes mamma har sparat finns hennes mediedebut dokumenterad i form av artiklar saxade ur lokaltidningen i Ängelholm: Lucia på dagis, stridbar elevrådsordförande ...
– Ja, jag var bråkig redan på den tiden. Vi hade sådana gröna skåp som brukar finnas i skolor, men vi tyckte att de var fula, så vi dekorerade dem med färgglada klistermärkesblommor. Rektorn blev galen och rev ned dem. Kvällsposten fick nys om det och gjorde en intervju. På fotot sitter vi och deppar över att skolan förvägrar oss att sätta en personlig touch på vår arbetsmiljö.
Ränderna går aldrig ur. Det högst ordinära kontorsrummet har genomgått en ansiktslyftning sedan Carina Lundberg Markow flyttade in i Folksam-skrapan vid Skanstull i Stockholm. Mest iögonfallande är den karamellrosa vikskärmen med Andy Warhols Marilyn Monroe-porträtt. Den fyller också en praktisk funktion eftersom Carina delar rummet med sina två medarbetare på Folksams avdelning för ansvarsfullt ägande. Trion har också bloggen ”En katt bland hermelinerna” (<http://agarstyrning.folksamlogg.se>) där de diskuterar hållbarhet och profilerar sig i debatten.
Du är inte rädd för att synas. Är det en medveten strategi eller är det din personlighet?
– Det är en kombination tror jag, men man måste nog ha ett drag av att man åtminstone inte tycker att det är obehagligt att synas. Tyvärr finns det en tendens att när man kritiserar kvinnor så gör man det på ett personligare sätt, som kanske fäster mer. Man drar in oväsentliga saker, som utseende, som man aldrig skulle göra med en man, säger hon och kommer osökt in på jämställdhetsfrågorna.
Trots att Folksams jämställdhetsindex visar på marginella förändringar varje år sedan mätningarna startades för sex år sedan, känns det 1980-tal som Carina Lundberg Markow berättar om väldigt långt borta:
– Jag minns en prisutdelning på Operakällaren, det var nog 1986 eller 1987, med hundratalet personer från näringslivet. Jag hade gått dit med min chef, men efter ett tag tappade jag bort honom och det var omöjligt att hitta honom i vimlet. Det var samma känsla som när man ser bilder på en uniformerad folksamling i Kina – alla såg likadana ut. Jag kände ett starkt behov av att smälta in, vi var nog bara fyra kvinnor. Jag minns att en kvinna hade rosa chaneldräkt och jag tänkte att sådär skulle jag aldrig klä mig. På den tiden var min arbetsklädsel alltid kostym och till och med slips ibland – jag ville inte sticka ut.
Tjugo år senare, i oktober 2008, gör Carina Lundberg Markow ett ”utvik” i Aftonbladet. Iförd endast högklackat poserar hon på Sergels torg i Stockholm, sittandes på en bakvänd sjuan-stol. Just där stolsryggen tar slut blottas hennes nakna bröst. De är perfekta. Men de är falska. På grund av en starkt ärftlig bröstcancer valde Carina Lundberg Markow att operera bort sina bröst i förebyggande syfte. Hon tror att den processen, med nära familjemedlemmar som dött i cancer, hennes egen ångest inför sjukdomshotet och beslutet att låta operera sig, har påverkat henne.
– Jag hade valt att hålla ganska låg profil, men det var ett starkt skifte efter operationen. Man omvärderar livet och i samma veva började jag arbeta mer med hållbarhetsfrågor. Det kändes viktigt att livet inte bara skulle ha handlat om pengar, utan att jag också skulle ha gjort något som betyder något.
Så sent som i höstas fick hon ett bevis på att hon faktiskt gjort det. Då utsågs hon till en av årets hundra kvinnor som gjort mest för att påverka världen i positiv riktning.
– Det var fantastiskt att få åka till Toronto och ta emot priset bland alla dessa kvinnor, samtidigt som det kunde kännas lite dumt. Vad spelar mitt tjat om kvotering och bonusar för roll i jämförelse med kvinnor som startat dricksvattenprojekt i Afrika? Det var lite Obama-varning, säger Carina Lundberg Markow med en blinkning till förra årets mottagare av Nobels fredspris.
Marknaden löser inte allt
Carina Lundberg Markow är samhällsvetare i botten och har ett tydligt samhällsperspektiv. Eftersom hon arbetar med pensionspengar har hon ett naturligt långsiktigt perspektiv och en hel del kritiska synpunkter på kvartalskapitalismen. Efter finanskrisen har allt fler talat om riskerna med en övertro på marknadsmekanismerna. Men kan man föra de här samtalen, utan att bli politisk?
– Jag tycker inte att man bara ska överlåta till politikerna att diskutera de viktiga samhällsfrågorna, säger Carina Lundberg Markow och tar upp den högaktuella bonusdebatten.
– Särskilt i ett sådant här läge när staten har ställt upp och stöttat bankerna, då tycker jag att det är rimligt att man har synpunkter på till exempel bankernas ersättningssystem. Däremot tycker jag att självreglering alltid är att föredra, man kan inte lagstifta bort alla dumheter som finns i samhället.
När det gäller rekryteringen av kvinnor till bolagsledningar och styrelser har hon däremot förespråkat lagstiftning. Tidigare i år överraskade Moderaterna med ett utspel om att de var beredda att spela ut kvoteringskortet. Carina Lundberg Markow var ute på krogen och firade en nära kvinnlig vän som just fått en professur, när hon fick meddelandet i ett sms. Vid bordet bredvid satt ett tiotal av svenskt näringslivs mest namnkunniga kvinnor.
– Jag kunde ju inte låta bli utan hoppade upp och berättade nyheten för dem. Halva gänget såg sura ut, medan de andra tyckte ungefär att ”det här är väl vad som behövs”.
Hon tycker inte att det är konstigt om frågan inte väcker någon större entusiasm bland kvinnor på höga positioner i näringslivet. Det är ju aldrig kul att höra att man skulle ha blivit ”inkvoterad”. Av någon anledning har det kommit att betyda ”mindre kompetent”, när det i själva verket handlar om att utnyttja en dold kompetensreserv:
– I dag består arbetskraften i börsnoterade företag till 33 procent av kvinnor, enligt Folksams jämställdhetsindex. Eftersom vi tror att kompetensen är jämnt fördelad mellan könen innebär det att vi har en kompetensreserv som vi måste börja utnyttja. För oss på Folksam handlar det om att få så bra utväxling som möjligt på våra investeringar. Därför är vi måna om att bolagen förmår attrahera de mest passande personerna på alla nivåer. Annars är risken att företagen får lönsamhetsproblem.
På ledningsnivå är kompetensreserven ännu större. Kvinnorepresentationen i börsbolagens styrelser ligger på 20 procent och i bolagsledningarna är den bara 10 procent.
– Kvotering kan vara en hjälp, men det räcker inte. Allting handlar om en medveten rekryteringsprocess och har man det så löser det sig själv, menar Carina Lundberg Markow och förklarar med en bild inifrån styrelserummet:
– Någon poängterar att man bör ta in en kvinna. ”Vad bra, då tar vi min dotter”, säger ordföranden. Det är inte medveten rekrytering. Medveten rekrytering handlar om att söka efter specifika kompetenser som behövs när företaget ska utvecklas. Styrelser som bara består av kompisar och svågrar får problem när företaget ska etablera sig internationellt.
Av hävd spelar de personliga kontakterna störst roll vid rekrytering in i styrelser, familjeband inte minst. Det är förståeligt, menar Carina Lundberg Markow, eftersom det garanterar lojalitet. Men den homogena sammansättningen som blir resultatet, kan vara en direkt fara för företagets affärer.
– Även som kvinna måste man jobba medvetet för att rekrytera andra kvinnor, eftersom kvinnor som nått en position oftast har flest män i sitt nätverk. Hela mitt yrkesliv har jag jobbat med 95 procent män, kanske till och med 99 procent män, så det är klart att jag inte känner så många kvinnor!
”Sveriges bråkigaste kvinna”
Carina Lundberg Markows engagemang tycks ha vuxit fram under åren. Från att ha hållit låg profil och mer eller mindre klätt ut sig till man, har hon gjort sig känd som en färgstark kvinna och vunnit Passion for business utmärkelse ”Sveriges bråkigaste kvinna”. Under rubriken ”Så bråkar du på rätt sätt”, delar hon i bloggen med sig av sina erfarenheter. Bland annat skriver hon att ”ovänner är viktiga eftersom det är av dem man får höra sanningen”. På frågan om vem som är hennes bästa ovän, kommer svaret snabbt:
– Min gode vän Peter Friberg. Vi hade känt varandra i tio år när jag slog upp tidningen en morgon och hittade en debattartikel där han hade skrivit att KPA var ett geschäft. Jag blev så arg att jag grät. När vi möttes i en tv-debatt var jag så ilsken att jag hade kunnat strypa karln. Men efter ett år tog jag honom tillbaka på nåder, säger hon med glimten i ögat.
I efterhand tycker hon att det var en nyttig erfarenhet, för det lärde henne att alla inte tycker lika, även om de är hennes vänner.
– Rent konkret blev jag tryggare med vad jag tyckte. Jag lärde mig också att jag måste se upp med att inte bli för moraliserande, avslutar kvinnan som identifierar sig med Jane Austens Stolthet och fördom när hon bråkar med mister Darcy för hans självrätt-färdighet och arrogans.
Rakel Lennartsson
Carina Lundberg Markow
Ålder: 50 år.
Bor: Gärdet i Stockholm i stor bostadsrätt, ägs av mig och banken gemensamt.
Familj: Gift med Ronny svensson, filmjournalist. Tre barn; Moa 22 (bonus), Thea 15 och Thor 12. Katten Gustav Bellisime, röd tigrerad brittisk korthår på 7 kg.
Hur tar du dig till jobbet? Tunnelbana men tvingas till miljötaxi ibland.
Fritid: Tittar mycket på film, gärna en om dagen. Lagar dessutom gourmet-middagar med Sören Carlsson på Grant Thornton.
Senaste lästa bok: Ebba Lindsös mycket läsvärda bok ”Livet, makten och konsten att våga vara sig själv”.
Vad gör dig riktigt glad: Nypotatis från Bjärehalvön.
Vad gör dig mest arg: Ilska är för amatörer och små barn. Jag ger igen med samma medel istället.