Profil i balans: Professorn som ville bli stjärna

Släng dig ut och gör något helt annorlunda. Och gör det så passionerat att världen inte kan slita ögonen från dig. Ekonomiprofessorn och ”sommarprataren” Micael Dahlén berättar att hans kommande bok kanske gör att han får sparken från sitt jobb, men det bekommer honom inte.

Micael Dahlén drar handen genom det långa håret. Att hyllorna bakom honom bågnar under böcker, rapporter, utskrifter och annat är ingen överdrift. Det finns knappt något ledigt utrymme i det lilla arbetsrummet på institutionen för marknadsföring och strategi vid Handelshögskolan i Stockholm. Men det är inget som stör honom i hans arbete. Inte alls. När Micael Dahlén väl sitter på sitt rum för att jobba är han antingen upptagen med att prata i telefon eller fullt fokuserad på datorn. Följaktligen ser han inte det som ändå bara kan beskrivas som en röra omkring honom.

– Min fru blev lite orolig att alla skulle tro att det är likadant hemma hos oss, och det är det ju inte, så jag skrev en krönika om det, säger Micael Dahlén med ett leende.

Han är 37 år och professor i företagsekonomi på Handelshögskolan. Med lite fördomar i bakhuvudet är det svårt att tro när man ser honom. Han är så långt ifrån professorstypen som man kan komma där han sitter med sitt långa hår, knallröda skor, ringar på fingrarna och svartmålade naglar. Men så skulle han ju å andra sidan egentligen ha blivit rockstjärna. Rockstjärnedrömmarna och intresset för musik gör sig också påmint här och där bland pappershögarna. På skrivbordet står en liten statyett föreställande Gene Simmons, en av medlemmarna i Kiss.

Född och uppvuxen i Stockholm och med högsta betyg från Adolf Fredriks musikskola levde Micael Dahlén länge i tron att han en dag skulle slå igenom.

– Jag var fullt och fast övertygad om att jag skulle bli rockstjärna. Men när jag gick ut gymnasiet och ännu inte hade blivit upptäckt tyckte min far, som var en klassisk industridirektör, att jag skulle gå på Handels. Och eftersom jag tänkte att jag kommer att slå igenom när som helst sä kunde jag ju lika gärna vara på Handels så länge. Då kunde jag ju lära mig hur man startar sitt eget skivbolag, så jag valde att läsa marknadsföring, säger han.

Det här var i början av 1990-talet och pojkbanden var stora. Micael Dahlén konstaterade krasst att även om man inte kunde sjunga särskilt bra så kunde man slå igenom med hjälp av en vältränad överkropp. Så vad gjorde han, jo, gick på gymmet och tränade som en galning.

1995 började han doktorera, parallellt med sista året på utbildningen. Det var inget han hade räknat med att han skulle göra, men när han fick frågan om han var intresserad så resonerade han på samma sätt som när han började studierna på Handels.

– Ja, jag tänkte att jag ju ändå kunde ha nåt att hålla på med tills jag blev känd, skrattar han.

Någonstans kring trettio började han komma till ro med att han kanske inte skulle slå igenom som rockstjärna.

– Det började låta lite löjligt. Först var jag doktorand men skulle egentligen bli stjärna, sen var jag doktor men skulle bli stjärna och till slut var jag docent och skulle bli stjärna. Nej, där någonstans insåg jag att jag faktiskt har världens häftigaste jobb.

Faktum är att det egentligen inte skiljer sig så mycket från att vara känd rockstjärna. Micael Dahlén är efter- frågad föreläsare världen över, har gett ut böcker som blivit läsarsuccéer och står på scen och talar inför stora folksamlingar.

–Jag tycker det är så häftigt, att få stå på scenen, möta människorna och känna att jag kan vara med och påverka, säger han.

Rockstjärnedrömmarna lever nu i stället genom femårige sonen Dante, som precis som pappa vill ut och uppträda när han blir stor. Och sonen har redan gjort scendebut. Vid ett tillfälle fick han följa med sin pappa i samband med en föreläsning inför ett kvinnligt nätverk.

– I stället för att köra en vanlig presentation med power point-bilder fick Dante måla några teckningar som skulle illustrera vad jag pratade om. Han var verkligen i sitt esse. Han som normalt kan vara lite blyg klev upp på scenen och började med att slita av sig tröjan och kasta den.

Riktigt rockstjärnemanér alltså. Och vid en närmare efterfrågan visar det sig att även Micael Dahlén vid ett tillfälle kastat tröjan i samband med en föreläsning. Men det är nog inget han tänker göra om säger han och ler återigen.

Att kunna ha med sig familjen när han arbetar är närmast en förutsättning för att få jobb och privatliv att fungera. Han säger själv att han sover väldigt lite, och det är inte ovanligt att han kommer in till kontoret vid fyratiden på morgonen. Så dags är det lätt att få mycket gjort, och när kollegorna kommer framåt nio har Micael Dahlén redan hunnit med en dags arbete.

– Då har jag hunnit med en stor del av mitt produktivajobb. Så jag kan smita hem tidigare och alltid hämta tidigt på dagis och skola. Det som är absolut viktigast i livet är de där, säger han och nickar mot bilderna på sonen och dottern.

– Jag tackar helst bara ja till uppdrag där jag hinner hem och kan pussa mina barn god natt och reser jag längre för en föreläsning försöker jag alltid ta med familjen.

Med tanke på hur många projekt Micael Dahlén har på gång är det lätt att förstå att det går åt en hel del av dygnets timmar för att hinna med.

– Pä så sätt är jag nog en ganska oortodox forskare, en dålig forskare. Jag kan inte fokusera på sak i taget. Just nu håller jag på med nio olika forskningsprojekt och det är inte så vanligt, jag åker runt och föreläser och jag är här på Handels. Men jag skriver bara en bok i taget i alla fall, säger han.

Den bok, av hans hittills sex, som fått mest uppmärksamhet är Nextopia. Den handlar om att vi byggt ett förväntningssamhälle där vi hela tiden är på väg mot nästa jobb, relation eller upplevelse i tron att det som kommer sen är bättre än det som är nu. Boken kom ut hösten 2008 och sålde slut inför julhandeln. Nu har den givits ut i fjärde upplagan, håller på att lanseras globalt och är fortfarande populär.

I Nextopia konstaterar Micael Dahlén att man ska glömma det förflutna och blicka framåt. Eftersom samhället förändras så snabbt är det ingen idé att lära av gamla misstag, utan i stället bör man gå vidare och fokusera på morgondagen. Lyckan är också alltid övergående och efter tre månader behövs påfyllning eller ny stimulans. Man är helt enkelt aldrig bättre än sin senaste grej.

– Att boken varit populär så länge är alltså ett urkasst bevis på min egen tes, säger han.

Nu håller han på att färdigställa nästa bok. Den var tänkt att komma ut sent i år, men Micael Dahlén berättar att den krävde en helt annan typ av research. Han vill dock inte avslöja allt för mycket om bokens innehåll.

– Jag har träffat och levt med olika typer av människor och hört historier som etsat sig fast. Jag har brutit bröd med djävulen och sovit med satan, säger han.

Lanseringen av boken beräknas bli någon gång i början av 2011.

– Jag är spänd och osäker på framtiden. Boken kommer att förändra tillvaron för mig och mina nära och jag vet att många kommer att tycka att den är kontroversiellt. Jag är väldigt nyfiken på vad framtiden bär med sig.

Idén till boken väcktes i Las Vegas och den handlar om att det är våra sämsta sidor som för samhället framåt.

– Kanske får jag sparken när boken kommer ut, men då är det så. Jag var tvungen att göra det här. Och kanske tycker några att en ekonomiprofessor inte ska hålla på med sådant här, men då kanske jag inte ska vara ekonomiprofessor, säger han.

I somras debuterade Micael Dahlén som sommarpratare i Sveriges Radio. Han funderade inte länge innan han tackade ja men säger att det var med skräckblandad förtjusning.

Svårast var låtvalet. Att ”bara” välja ut tio-elva låtar.

– Nu fick jag tvinga på hela Sverige min musiksmak. Och en egenproducerad låt också, säger han.

Vem vet, kanske är det inte för sent att slå igenom som rockstjärna?

Charlotta Danielsson