Bengt Kjell, styrelseordförande, Hemfosa
Catharina Lagerstam, doktor i ekonomi och styrelseproffs
Albin Rännar, analyschef på Aktiespararna
Avslöjade ”Luxleaks” något vi inte redan viste om skatteplanering?
– Nej. Det är inte överraskande att skatteplanering förekommer i stor omfattning. Skatt är en kostnad och att minimera kostnader är varje företags skyldighet. Det handlar om ansvarstagande gentemot ägarna. Det är styrelsens uppgift att företräda sina aktieägare inom ramarna för vad som är tillåtet. På samma sätt får styrelsen inte göra något otillåtet, som i så fall också drabbar aktieägarna.
– Inte det minsta förvånande. De flesta, såväl företag som privatpersoner, försöker ju minimera skattebelastningen inom lagens gränser. (Då syftar jag på lagens bokstav, inte på dess mening.) Vissa länder försöker dessutom locka till sig skatteobjekt genom en lägre skatt. Luxemburghistorien är enbart en kombination av dessa bägge.
– Kanske var omfattningen en nyhet; den industriella storleken på verksamheten där upplägg verkar ha godkänts enligt löpande bandet-principen. Det är så klart två parter i spelet: dels Luxemburg som stat, dels företagen med sina rådgivare. Alla vet att festen håller på att ta slut och då uppstår ett missbruksbeteende där folk försöker krama de sista dropparna ur systemet.
Håller du med om att ett företags skattestrategi är en styrelsefråga?
– Ja, definitivt. När vi lägger en strategi innefattar det hur vi följer lagar och regler och det gäller även skattefrågorna. Skatterådgivarnas uppgift är att ge företagen råd, men beslutet faller på styrelsen. Skatteområdet är speciellt eftersom man inte alltid kan veta i förväg vad som gäller, och man måste ta hjälp av rådgivares omdöme och erfarenhet. Men likafullt ligger ansvaret på styrelsen.
– Företagets skattestrategi är en utpräglad styrelsefråga eftersom den utgör en viktig avvägning mellan etik och vinstintresse. Att betala den skatt som tanken med lagstiftningen ger, medför gott rykte på sikt, men även en högre skattekostnad för bolaget och därmed lägre omedelbar lönsamhet för ägarkollektivet.
– Ja, det är helt klart en styrelsefråga. I komplicerade frågor om företagsbeskattning kommer man alltid att hamna i en gråzon och styrelsen måste ta ställning till var man ska lägga sig. Antingen kan man följa sin moraliska kompass och lägga sig i den helt vita zonen. Eller så kan man välja att gå ut i gråzonen och i så fall blir det en rikshanteringsfråga – skandaler kan slå mot värdet i företaget.
Hur ser du på försöken inom OECD och G20 att motverka skatteflykt (BEPS)?
– Det är positivt om skatt inte är en konkurrensfråga mellan länder. Jag kan inte uttala mig om ifall OECD och G20 angriper frågan på rätt sätt, men i generella termer är det bra om vi får en harmonisering på skatteområdet, eftersom det skulle minska företagens administration. Totalt sett borde det minska kostnaderna för företagen, även om några skattesmitare skulle förlora på det.
– Att motverka skatteflykt bör kanske i huvudsak åstadkommas genom en välkonstruerad lagstiftning på nationell nivå. I viss mån kan detta kompletteras med samarbete på skattelagstiftningsområdet länder emellan. Dock bör länderna kunna konkurrera även på detta område i syfte att bygga sitt land i enlighet med befolkningens önskemål.
– Det är bra. Även EU har blivit mer pro-aktivt. När unionen inte längre är så upptagen med östutvidgningen har den kunnat ta tag i de här frågorna som syftar till lika regler för alla och att bolag avkrävs samma skattemoral som fysiska personer. Media har också gjort ett bra jobb genom att uppmärksamma hur exempelvis Starbucks inte redovisat ett pund i vinst under sina 16 år i Storbritannien.