Det är februari och de flesta av oss är inne i bokslutsarbete eller upptagna med granskning av årsredovisningar. För första gången ska alla större företag samt alla aktiebolag och ekonomiska föreningar (som inte redovisar enligt IFRS) som enligt ÅRL ska upprätta en årsredovisning välja mellan K2, K3 eller RFR 1 (det sistnämnda enbart en valmöjlighet för dotterföretag i en IFRS-koncern).
Hur kommer det att bli? Jag vet inte, men jag kan tänka mig att det blir en inkörningsperiod. Det är mycket att sätta sig in i för den som upprättar årsredovisningar, men också för den som ska revidera. Kommer vi att få bättre förvaltningsberättelser nu, eller blir det som förut? Får vi förvaltningsberättelser som är så minimala att de inte ger mer information än vad som kan fås fram på hitta.se? Jag hoppas verkligen inte det.
Och hur enkelt är det att skilja på K2 och K3? Låt mig måla upp en bild: K2 är en fyrkant med kraftigt markerade gränser medan K3 är ett fluffigt moln. K2 har sina klara gränser och begränsningar av tillämpningen av ÅRL, till skillnad mot K3 som bygger på principer. Vilket är då svårast att tillämpa? Ja, det beror på vem tillämparen är. Som jag ser det är K2 i första hand skrivet utifrån ett upprättarperspektiv, men också utifrån ett användarperspektiv. Användaren av en K2-årsredovisning ska kunna lita på räkningarna – resultat- och balansräkningarna – och inte behöva leta svar i notupplysningarna. Om en upprättare tänjer på gränserna innebär det att tilltron till räkningarna försvinner. K2 tolkas ibland på två sätt; om det inte står att det är förbjudet så är det tillåtet eller om det inte står att det är tillåtet är det förbjudet. Vad som är rätt kan ingen av oss ännu med klarhet säga. Men jag lutar nog mer mot att om det inte står att det är tillåtet så är det förbjudet. Tolkningen av just denna fråga bör nog ligga hos Bokföringsnämnden.
Nåväl, mot fyrkanten har vi det fluffiga molnet som kanske känns mer bekant för oss som arbetat länge med redovisningsfrågor, i och med att det är principbaserat. Att det är principbaserat innebär ju att det måste göras bedömningar. Jag vill dock varna för att det i detta moln finns små blixtar – bland annat regler som är klargöranden av tidigare olösta frågor. Exempelvis att BFN har satt ner foten avseende när en värdenedgång ska anses vara bestående och nedskrivning ska ske. Här finns alltså inte längre någon tolkningsmöjlighet. Det stora åskvädret i K3 är kravet på komponentavskrivning, men det har nog blåst över nu, hoppas jag. Personligen har jag ivrat för komponentavskrivning sedan början av detta sekel, och jag har sannerligen inte varit ensam.
Då K3 är principbaserat krävs det tilläggsupplysningar om hur företaget har redovisat. Not 1 i en K3-årsredovisning blir viktig. Redovisningsprinciperna ska framgå. Se nu upp här – mallar i all ära men stämmer texten med hur företaget har redovisat? Glöm inte heller kravet i K3 att redogöra för uppskattningar och bedömningar som gjorts. Läs punkt 8.4 och 8.5 i K3. Tilläggsupplysningarna i K3 är mycket fler än i K2 och de återfinns inte heller samlade i ett kapitel. I K2 finns de obligatoriska tilläggsupplysningarna samlade i kapitel 19, men i K3 finns i kapitel 8 endast de som inte finns i andra kapitel. För att kunna få med alla de tilläggsupplysningar som K3 kräver måste man alltså läsa alla kapitel som berör företaget.
Om redovisningskonsulter och revisorer känner att det är mycket att sätta sig in i – hur blir då kvalitén på årsredovisningar i företag som inte har vare sig en revisor eller en redovisningskonsult? Bolagsverket har en mangrann uppgift. Det har framgått att det skickas in både det ena och det andra som ska föreställa årsredovisningar till Bolagsverket. Kunskapen om kraven som finns i ÅRL synes understundom vara bedrövlig.
BFN har gjort tolkningar av K2 som publicerats på BFN:s hemsida. Det kan knappast ha undgått någon att progressiva avskrivningar inte tillåts avseende byggnader. Men jag är inte så säker på att alla har läst det senaste uttalandet om tillkommande utgifter avseende byggnader. Om inte, så läs detta. Rätt eller fel – K2 ligger mycket nära skatterätten, vilket kan ses som en förenkling för användaren, då risken för fel i deklarationen blir lägre. Med andra ord behövs det kanske inte lika många justeringar i deklarationen som för ett företag som tillämpar K3.
Vad är då på gång? EU:s redovisningsdirektiv ska implementeras och i direktivet finns möjlighet för medlemsstaterna att införa kategorin mikroföretag. Ett mikroföretag behöver i princip bara upprätta en resultat- och balansräkning. Nåväl, om Sverige väljer detta kommer vi i framtiden ha en typ av årsredovisning för så kallade mikroföretag som kanske mer liknar ett årsbokslut enligt Bokföringslagen än en årsredovisning enligt ÅRL.
Caisa Drefeldt är auktoriserad revisor och redovisningsspecialist på KPMG i Göteborg. Hon skriver i vartannat nummer av Balans.
caisa.drefeldt@kpmg.se