Kunde jag, kan andra

Eva Törning vill vara en förebild för kvinnor i branschen

Från Karlstad till Helsingborg, via Leeds och Amsterdam. Redovisningsspecialist Eva Törning har aldrig tvekat att kasta sig ut i det okända. Nyfikenheten och lusten att lära har varit drivkrafter under den långa karriären. 1986 blev hon FAR:s yngsta auktoriserade revisor någonsin.

– Det som kommer med åldern är att man vill ge tillbaka, säger Eva Törning när vi lämnar lunchrestaurangen i centrala Stockholm.

På andra sidan dörren står en liten pojke kvar med en guldtia tryckt i handflatan. Pojken som är i förskoleåldern och har fått följa med sin mamma till jobbet, har sannolikt just fått sitt livs första dricks. ”Den här får du för att du serverade mig så fint”, sa Eva Törning samtidigt som hon räckte över slanten.

– Det är viktigt att han får veta varför har fått den, förklarar hon sig efteråt.

Eva Törning, som själv tagit med sig barnen på föreläsningsturnéer och utlandskurser, var rätt person att bemöta den lilla hjälpredan. Hennes devis är ”kunde Eva från Karlstad, kan alla”. Men det behövs lite goda förutsättningar längs vägen. Människor som ser dig och tror på dig.

– För mig var det min mormor, hon var min stora förebild. Hon fick aldrig läsa vidare, för hon skulle vara hemma och ta hand om gården.

Vart Eva Törning än reste, ringde hon sin mormor en gång i veckan.

– Hon hade aldrig varit utomlands, men visste alltid var i världen jag befann mig.

Att upptäcka världen har alltid varit ett av Eva Törnings stora intressen i livet. Hon reste som student och hon har rest i arbetet. Hon reste innan barnen kom och fortsatte efter att de kommit. När jag frågar denna bokskrivande redovisningsspecialist om vad hon tycker bäst om, siffror eller bokstäver, blir svaret – människor!

– Jag gillar människor och genom språk kommer man nära människor och lär sig om människor i andra länder.

Redovisning är också ett språk och Eva Törning är en av dem som brinner för att tolka och utveckla det. Hon är ledamot i FAR:s policygrupp för redovisning och författare till ett stort antal fördjupningsartiklar och böcker på området. Med ett så utpräglat specialistintresse tillhör hon dem som kritiserat Balans nya layout med mer plats för personporträtt och bilder.

– Så det var ju lite delikat för mig att själv bli tillfrågad. Men mina kollegor har ofta sagt att jag borde skriva mina memoarer, så detta får väl bli ett första smakprov, säger hon.

Om hennes mormor aldrig fick uppfylla sin dröm att bli hemkunskapslärare, tog Eva Törning igen det med råge. På drygt fem år läste hon in civilekonomexamen samtidigt som hon yrkesarbetade och i september 1986, 24 år gammal, blev hon auktoriserad revisor. En månad senare åkte hon på utbyte till Leeds.

En avgörande faktor för att Eva Törning skulle bli den första PwC-medarbetaren som åkte på utbyte till England, var att hon hade en stöttande chef, Hans Börsvik, som sedermera skulle bli chef för PwC Sverige.

– Jag frågade honom en gång varför han stöttade mig så mycket. Då svarade han att han en gång hade tackat nej till en möjlighet och att han hade ångrat det hela livet.

Samtalet har lämnat spår i Eva Törning; sedan dess har hon varit var fast besluten att inte ångra saker hon inte gjort. I stället har hon vågat hoppa.

– Alla mina hopp har inte varit bra, men de flesta har varit det. Man måste våga hoppa och det allra största hoppet man gör i livet är ju att skaffa barn.

Det första större hoppet gjorde Eva Törning i början av 1990-talet när hon lämnade branschen och gick till byggjätten NCC och en tjänst som ekonomichef, som så småningom placerades i Amsterdam med resor över hela Europa.

– Jag älskade revisorsyrket, men jag såg inte min framtid i branschen. Jag saknade kvinnliga förebilder och det är därför jag försöker vara en nu.

Eva Törning är onekligen en av revisions- och redovisningsbranschen kvinnliga profiler, men det skulle ta några år för henne att komma tillbaka till branschen efter åren i Amsterdam. Hemma i Sverige var konjunkturen skjuten i sank efter krisåren i början av 1990-talet, och vägen tillbaka till revisions- och rådgivningsbranschen var i princip stängd. För en expert på ekonomisk rapportering och granskning återstod möjligheten att arbeta med lagstiftning eller ekobrott. Bland hundratalet sökande fick Eva Törning den första lediga tjänsten hon sökte – som kommittésekreterare för redovisningskommittén på justitiedepartementet.

– Det var en jättespännande miljö att vistas i. Helt plötsligt stod Helmuth Kohl (Tysklands dåvarande förbundskansler, reds anm) i foajén på Rosenbad där jag arbetade. Och så fick jag ju uppleva ett regeringsskifte under åren på justitiedepartementet.

Eva Törning blev under åren på regeringskansliet allt mer specialiserad på redovisningsfrågor och hade inga planer på att gå tillbaka till revisionen. Men en dag träffade hon Göran Tidström, tidigare PwC-ordförande, i en korridor på justitiedepartementet. Han undrade om det inte var dags att komma tillbaka till ”fadershuset”. 1995 anställdes Eva Törning på PwC för andra gången. Nu som redovisningsspecialist. Ungefär samtidigt rekryterades Eva Törning till den arbetsgrupp som skulle uppdatera BAS-kontoplanen från 1975. Hon var förtjust över uppdraget, men rädd för att graviditeten skulle sätta käppar i hjulet. När hon lite dröjande meddelade att hon ju var gravid fick hon bara till svar: ”Du kan väl tänka ändå.”

Även om Eva Törning saknat kvinnliga förebilder, har det funnits personer, både kvinnor och män, som fungerat som mentorer under hennes långa karriär. Margareta Damberg, dåvarande vd på FAR Förlag var den som uppmuntrade henne att skriva böcker. Bland männen som stöttat henne märks FAR:s generalsekreterare Dan Brännström. När Eva Törning var på väg att lämna branschen för andra gången övertalade han henne att i stället testa en annan byrå. Det var inget lätt steg att ta och Eva Törning är förtegen om vad som fick henne att lämna. Efter sammanlagt 24 framgångsrika år på PwC kom hon till slutsatsen att framtiden inte fanns där. Och beslutade sig, inte utan vånda, för att byta byrå till Grant Thornton. Det var ett lyckat hopp.

– Jag gillar platta organisationer och drivet hos mitt nuvarande företag. På Grant Thornton har jag fått utlopp för mitt ledarskap och kan förverkliga idéer, säger Eva Törning.

Eva Törning är på många sätt en banbrytare. Hon var en av de första att hoppa på möjligheten till utlandstjänstgöring inom ramen för ett internationellt revisionsnätverk. Hon är en av dem som vågade lämna branschen under några år, för att komma tillbaka starkare. Och hon har vågat byta byrå.

– Jag är nog lite för nyfiken för att inte testa. Jag har egentligen aldrig lämnat något, utan det har alltid handlat om att jag gått till något nytt, säger Eva Törning.

Optimismen verkar vara en del av hennes DNA, nedärvd från mormor Malin, men ibland blir den för mycket för hennes omgivning.

– Min optimism retar gallfeber på min man. Som när vi är ute med hundarna i slutet av januari och jag redan ser vårtecken. Han brukar skoja om att först kommer Evas vår, sedan SMHI:s. Men vi kompletterar varandra. Han håller mig nere på jorden.

Även yrkesmässigt kompletterar makarna Törning varandra. Han arbetar med marknadsföring och försäljning och har lärt henne vikten av att vårda sitt eget varumärke. Parallellt med karriären på PwC och Grant Thornton, har Eva Törning gjort sig ett namn som författare till ett antal böcker om redovisning och lärare på FAR Akademis kurser. Men det var egentligen först i samband med byråbytet 2009 som Eva Törning blev varse att hon blivit en bransch-kändis; när folk sa att det var roligt att just hon kom till Grant Thornton. Efteråt reflekterar hon över att det kanske var den biten som hennes första byrå missade. Kanske såg inte PwC värdet i Eva Törnings varumärke. Kanske var det så att det ledarskap hon inte fick utlopp för inom den stora revisionsbyrån tog hon i stället ut inom branschorganisationen FAR.

FAR har spelat en viktig roll för Eva Törning från den allra första början. Hon berättar om ett nummer av Balans från 1988 där branschen presenteras i ett träddiagram. Längst ned, på en alldeles egen rad, markerar en liten gubbe den yngsta medlemmen, en auktoriserad revisor som är kvinna.

– Det är jag, säger hon och pekar i tidningen som vi letat fram i arkivet.

– Det betydde så oerhört mycket för mig att se mig själv inritad i denna bild.

Sedan dess har hon haft sitt hjärta i branschen, även om hon var borta från den under några år i början av 1990-talet. Tjusningen med yrket är att man aldrig blir fullärd, tycker Eva Törning.

– Jag brinner för kunskaps- och informationsöverföring och för att få se andra växa. Som en konsekvens av detta har jag också blivit en offentlig person, men det har jag aldrig varit mitt syfte.

Hon berättar att hon under uppväxten var paniskt rädd att prata inför folk. Det är svårt att tro i dag, när undervisning och föreläsande är en grundpelare i hennes karriär.

– Jag har bland annat Irev (dåvarande FAR Akademi, reds anm.) och Sten-Eric Ingblad att tacka för detta. De gav mig uppmuntran och stöd att våga gå utanför min bekvämlighetszon och utmana mig själv. Det är nödvändigt för att utvecklas, men kan vara svårt att göra själv. Jag tror att man behöver någon som hjälper en, det kan vara en coach, PT, chefen, maken eller ett syskon, säger hon.

Sedan de första föreläsningarna med blossande kinder och handsvett har Eva Törning utvecklats till att bli en av branschens mest uppskattade föreläsare. Tillsammans med parhästen Caisa Drefeldt har hon hållit ett stort antal kurser i Sverige och utomlands.

– När vi båda hade småbarn drog vi igång en utlandskurs på höstlovet dit deltagarna kunde komma med barn. Andra året var det 14 barn med, som hade jättekul tillsammans medan deras föräldrar förkovrade sig inom redovisning.

Möjligheten att kombinera föräldraskap och karriär är en återkommande frågeställning, framför allt i intervjuer med kvinnor i branschen. Men Eva Törning tillhör den kategori som tvärtemot den gängse bilden hävdar att konsultyrket fungerar utmärkt att kombinera med föräldraskap.

– En fördel i branschen, som kanske inte alltid kommer fram, är möjligheten att få tillbaka sin tid. Som konsult kan du styra din tid på ett helt annat sätt än du kan göra som anställd i ett stort industriföretag, säger Eva Törning jämför med sin erfarenhet från fastighetsbranschen i början av 1990-talet.

Hon tycker inte att hon behövt offra något för karriären och kanske är det en inställningsfråga, på samma vis som den om huruvida glaset är halvtomt eller halvfullt. Det är också en fråga om tur, skicklighet och lite goda förutsättningar. Den som har fått chansen att lyckas ska också ge tillbaka, tycker Eva Törning.

1992, när hon bodde i Amsterdam, fick Eva Törning chansen att ge tillbaka till den personen som betytt allra mest för henne. Då bjöd hon sin mormor Malin, 85 år gammal, på hennes första utlandsresa. Några år senare fick Eva Törning sitt första barn; mormodern fick sitt efterlängtade barnbarnsbarn.

– Kort därefter dog min mormor, hon var liksom klar, säger Eva Törning utan ånger.

Att ta sina chanser och ge tillbaka när man får möjligheten har blivit något av en livsfilosofi.

Rakel Lennartsson