Vi är mitt i en flyktingkatastrof. På kort tid har krigen och oroligheterna i främst Irak och Syrien lett till de största flyktingströmmarna sedan andra världskriget.
Jag är stolt över att Sverige hör till de generösa länderna. Jag är också imponerad av det sätt på vilket svenska myndigheter försöker att hjälpa människor, barn och vuxna, som tvingats att lämna sina hemländer. Migrationsverkets generaldirektör Anders Danielsson är värd en särskild eloge för sitt ledarskap i en situation som snabbt har blivit en stor utmaning för samhället.
Som aldrig förr har också civilsamhället med alla dess ideella organisationer aktiverats. Det mesta får inga rubriker, men här gör många anonyma hjältar extraordinära och osjälviska insatser. Dag efter dag. Det är faktiskt en förmån att få leva i ett land som präglas av så mycket solidaritet och omsorg om medmänniskan.
Sedan gläds jag åt att ett stort antal företag tar ansvar. Näringslivets insatser och resurser är, tror jag, avgörande för en lyckosam integration. Jag blir naturligtvis extra glad när jag hör om revisions- och redovisningsbyråers engagemang, för att inte tala om alla enskilda medarbetares. I förra numret av Balans fanns några goda exempel. Jag noterade bland annat att medarbetare inom en byrå får avsätta tid för samhällsengagemang genom volontärsinsatser i ideella organisationer.
Uppgifterna varierar, men det tycks som om det kommer cirka 2.000 flyktingar till Sverige varje dag. Varje gång jag hör all statistik kring flyktingkatastrofen tänker jag att det inte bara får bli siffror. För bakom varje siffra döljer sig ett människoöde, ofta med inslag av ofattbar dramatik. Egentligen går det inte, men jag försöker tänka att det är du och jag som snabbt måste lämna precis allt – hem, familj, släkt och vänner för att söka trygghet långt borta, i en annan del av världen.
Ingen kan hjälpa alla, men alla kan hjälpa någon. Och sätten att hjälpa är många. Du kan bli språkvän eller god man till ensamkommande barn eller något annat som passar dig. Eller stötta en ideell verksamhet med praktiskt arbete eller pengar.
FAR:s uppdrag är att hjälpa branschen att göra nytta för näringsliv och samhälle. Det förpliktar, även i den här situationen. Men finns det något speciellt som FAR och branschen borde göra? Några områden där vi har särskild kompetens?
Jag ser att vi kan göra stor skillnad när det gäller utbildning och aktiv support kring hur man startar och driver företag i Sverige. Från FAR:s sida tar vi därför fram anpassade program som alla i branschen kan erbjuda personer som vill återuppta företagandet men nu i sitt nya land.
FAR kan även erbjuda e-utbildning inom en rad ämnesområden som kan vara av intresse för nyanlända personer, bland annat inom redovisning och ekonomisk styrning. Till e-utbildningarna finns tester som möjliggör validering av kompetensen, något som kan vara till stor hjälp i jobbsökandet.
Vårt koncept Personlig tränare (PT) för företagare kommer också, tror jag, att kunna bli till stor nytta. Behovet av handfast rådgivning och hjälp med att öppna dörrar till det svenska samhället kommer att vara oändligt stort under överskådlig tid.
Det finns säkert mycket annat som vi kan och ska göra, och alldeles säkert kommer oväntade samarbeten och allianser att uppstå som i sin tur genererar nya möjligheter att utveckla näringsliv och samhälle. Det är så jag ser på detta – som en enda stor möjlighet att konkret få bidra till samhällsbygget.
Stora ord. Visst, men nu måste vi faktiskt utmana den egna trygghetszonen, lämna gamla hjulspår och köra in på en ny väg – till det hållbara samhället med mångfald och öppenhet som givna fundament. Jag säger inte att det blir en enkel resa, men det är den enda rätta.
Nu har du fått läsa mina tankar. Vad tänker du om flyktingsituationen – känner du oro eller ser du möjligheter? Vad gör du, vad ska branschen göra? Och FAR? Det är många frågor, men nu behöver vi lyssna på varandra, inspirera och utmana varandra att våga resan. Vilken möjlighet!
Dan Brännström är FAR:s generalsekreterare.