Den boxande ”revisorn”

Sven Fornling gillar strategin i boxning. Han är rankad som nummer 132 av 1200 på världsrankingen i klassen lätt tungvikt, viktklassen mellan 76,7 kg och 79,4 kilo. Till vardags är han redovisningskonsult på Rödl & Partner.

Varför väljer man att börja just med boxning?

– Jag vägde 75 kilo och var tio år, när skolsköterskan påpekade att jag behövde börja med någon sport. Jag ville först börja bowla, men det skulle inte göra tillräckligt för vikten menade pappa. Eftersom jag hade en äldre kompis som höll på med boxning, blev jag nog inspirerad av honom. Och det fungerade – fem år senare vägde jag 50 kilo i stället.

Vad är det du tycker om med boxning?

– Det jag gillar är att det är en strategisport. Visst går det att boxas utan att vara strateg, men de duktiga boxarna är strategiska. Att hålla huvudet kallt och inte vara aggressiv utan lugn, det är det bästa för mig när jag boxas.

Hur går boxning att kombinera med jobbet?

– Dagen innan en match tar jag faktiskt ledigt, annars jobbar jag som vanligt även inför en match. Jag har kommit att kallas ”revisorn” inom sportjournalistiken. Jag har försökt förklara skillnaden mellan en revisor och en redovisningskonsult för sportjournalister, men ja, det har ju inte nått fram.

Till hösten planerar jag för övrigt att läsa juridisk översiktskurs, efter det ska jag snarast göra provet för att bli auktoriserad redovisningskonsult.

Hur ser din träning ut?

– Det är en mångsidig träning. Varje morgon börjar jag med en springtur på cirka sex kilometer, sen tränar jag på ett utegym. Efter det blir det frukost, med mycket protein, sen cyklar jag till jobbet på Rödl & Partner i Västra hamnen.

Efter jobbet tränar jag i boxningslokalen. Det kan vara skuggboxning, hopprep, men roligast är när jag tränar med en sparringpartner.

Det går inte att prata om boxning utan att fråga om det är farligt. Hur är det med skador?

– Ja, det är många som tror att boxning är farligare än vad det är. Det är viktigt att veta att det inte är många skador i boxning i dag. Jag själv har hållit på i 17 år utan skador. Jo, förutom näsan, som har fått sig några smällar och det syns också. Men vad jag menar är att skaderisken inom boxning är liten nuförtiden. Det är noggranna hälsokontroller – dels månatliga läkarkontroller och årliga MR-röntgen. Dessutom har man större handskar som gör att det är mindre skador nuförtiden.

Men man behöver ju inte alls gå några matcher. Faktum är att det inte är särskilt många riktiga matcher per år i en boxares liv.

Varför är det så?

– Dels är det mycket planering som behövs för att få ihop det, vilket tar mycket tid. Båda parterna som ska boxas har mycket viljor, det är tidsschema som ska passa ihop, bland annat. Och det är kanske tur att det inte är fler, för det är en lång process inför en match med många förberedelser som påverkar vardagen, inte bara själva matchdagen.

Hur ser förberedelserna ut?

– Redan cirka tio veckor innan en match blir jag fokuserad och går mer in i mig själv. Jag lägger om kosten. Den sista dagen äter jag inte alls för att klara viktkontrollen och blir då grinig och sur. Nuförtiden vet min fru och mina nära hur jag är inför en match. Min fru tycker att det är obehagligt när jag ska tävla, men samtidigt vet hon hur viktig boxningen är för mig.

Åsa Ohlsson