Om inget frihandelsavtal skrivs på innan årsskiftet kommer revisionsbranschen att drabbas hårt. Det menar FARs brittiska motsvarighet, branschorganisationen Icaew. I Sverige tonar man däremot ner dramatiken.
120 000 företag har antingen moderbolag eller dotterbolag i både Storbritannien och det som kallas EU-27, det vill säga EU minus Storbritannien. Dessutom är cirka 300 stora EU-företag listade på Londonbörsen, samtidigt som de har sin legala hemvist i något EU-land.
Alla dessa gränsöverskridande företag riskerar att få problem efter årsskiftet, om Storbritannien och EU-27 inte lyckas komma fram till något avtal.
– Ingenting har rört sig framåt i någon betydande riktning. Båda parter har kommit till förhandlingsbordet med väldigt olika utgångspunkter, säger Martin Manuzi, Europachef på Icaew, som är Storbritanniens motsvarighet till FAR.
Balans intervjuar Martin Manuzi i början av sommaren. Två månader senare tycks positionerna lika låsta. Formellt sett lämnade Storbritannien EU utan avtal 31 januari i år. I praktiken är det först till årsskiftet som banden klipps, då 2020 fungerar som en övergångsperiod. Under denna tid var det tänkt att parterna skulle hinna upprätta ett avtal för de fortsatta relationerna mellan EU 27 och Storbritannien.
Nu återstår bara fyra månader av tidsfristen och alla former av avtal lyser fortfarande med sin frånvaro. Inom den svenska revisionsbranschen tar man dock osäkerheten med viss ro.
Jämfört med andra mer långtgående konsekvenser av brexit, är effekterna för den svenska revisionsbranschen tämligen milda, menar Johan Rippe, vice vd för PwC och ordförande för FAR.
– Jag vill inte göra någon större dramatik än vad som är nödvändigt av situationen. Det som kommer att hända om det inte blir något avtal är sannolikt att varje revisionsfirma som på något vis är verksam på den brittiska marknaden, till exempel genom att avge en revisionsberättelse för ett svenskt bolag som har värdepapper noterade i Storbritannien, kommer att behöva söka tillstånd hos brittiska tillsynsmyndigheten FRC, säger han.
Johan Rippe exemplifierar med USA där ett antal svenska bolag är listade på New York-börsen, vilket hanteras praktiskt genom att USA godkänner de svenska revisorerna om revisionsföretaget i Sverige är registrerat hos den amerikanska tillsynsmyndigheten PCAOB. I gengäld behöver de svenska revisorerna tillämpa amerikansk revisionsstandard och underkasta sig PCAOBs kvalitetsgranskning.
Med andra ord är det inga olösliga hinder som reses. Det finns ju redan många länder som inte är med i EU och som ändå har fungerande relationer med Storbritannien, påminner Johan Rippe. Ändå är det just detta som FARs brittiska motsvarighet Icaew vill undvika.
Brittiska revisorer, genom Icaew, lobbar sedan flera år för ett långtgående frihandelsavtal mellan Storbritannien och EU-27, ett avtal som går långt utöver EUs normala relationer med så kallade tredje land. Inte minst på revisionens område vill man behålla maximal rörlighet över gränserna, för att kunna fortsätta att serva gränsöverskridande företag.
2017 publicerade en arbetsgrupp inom UK Professional and Business Services Council (PBSC) skriften Accountancy in the Brexit Negotiations om brexits effekter på revisionsbranschen. Fem nyckelområden identifierades: Mobilitet och utbildning, ömsesidigt erkännande av yrkeskvalifikationer, ömsesidigt erkännande av regelverk, hantering av gränsöverskridande företagsstrukturer och ömsesidigt erkännande av utnämningar och uttalanden.
”Medan alla fem nyckelområden är av betydelse, lägger vi särskild vikt vid den lagstadgade revisionen”, kan man läsa i dokumentet. Vidare står det att ett framtida avtal (eller avsaknad av avtal) inte får ha ogynnsamma effekter på det så kallade revisionspaketet, samlingsnamnet för EUs direktiv respektive förordning för revisorer och revision.
Efter årsskiftet kommer Storbritannien, om inget annat avtal träffas, att betraktas som tredjeland enligt revisorsdirektivet och revisorsförordningen. Samtidigt kommer Storbritannien i allt väsentligt att fortsätta tillämpa revisionspaketet, som innebar betydande regelskärpningar för främst företag av allmänt intresse och deras revisorer.
I skrivande stund är risken för ett avtalslöst brexit högst reell, vilket skulle innebära att handelsrelationerna mellan EU och Storbritannien går ned på WTO-nivå.
Text: Rakel Lennarsson
Brexit – vad har hänt?
- Juni 2016 – Storbritannien folkomröstar om att lämna EU. 52 procent röstar för brexit.
- Juli 2016 – EU utser Michel Barnier, känd som pappa till EU:s så kallade revisionspaket, som sin chefsförhandlare för brexit.
- Juni 2017 – Förhandlingarna mellan Storbritannien och EU inleds.
- November 2018 – En första version av utträdesavtalet som Theresa May förhandlat fram med EU publiceras.
- Januari–mars 2019 – Theresa Mays utträdesavtal med EU röstas ned hela tre gånger av det brittiska parlamentet.
- April 2019 – EU beviljar en förlängning av tidsfristen till 31 oktober samma år.
- Maj 2019 – Theresa May meddelar sin avgång som partiledare för det konservativa partiet, eftersom hon misslyckats med att genomföra brexit.
- Juli 2019 – Boris Johnson bildar regering.
- Oktober 2019 – Storbritannien och EU kommer överens om ett omarbetat utträdesavtal. Boris Johnson ber EU om mer tid efter ett lagförslag från parlamentet.
- Oktober 2019 – Tidsfristen förlängs till 31 januari 2020.
- December 2019 – Val i Storbritannien, en vinst för Boris Johnsons konservativa parti.
- Januari 2020 – Brexit händer, tre och ett halvt år efter folkomröstningen.